Knyppling

Då har det då varit premiär för höstens knyppelkurs. Det kan verka tjatigt, men det är den enda "hobby" jag har. Ett gäng damer i olika åldrar samlas i församlingshemmets övervåning och så knypplar vi, pratar och fikar.

Jag är inne på min femte termin, det finns mormödrar på kursen som knypplat sedan barnsben, de har en annan schvung på´t än vad jag har. Fast å andra sidan började det en ny knypplerska i går, hon fick lära sig att spola upp tråden på pinnarna innan det var premiär för henne. Så spannet är ju rätt så brett kan man säga. :-)

Albin hjälper till att spola upp

knyppelgarn på pinnar.

Bara lite lagom stolt att han

får snurra på spolmaskinen!

Så här kan det se ut innan jag börjar,

en massa pinnar

uppsatta på ett egenhändigt virkat

"pinn-isättnings-band".

Det har en tendens till att trassla sig...

Ett mönster...

... knyppling pågår med

korsningar och vridningar

som kombineras i det oändliga...


...duken är klar.
Dock inte färdig, färdig.
Den måste sys ihop i början och slutet
(det blir nästa lektion)

och så en massa trådar som måste fästas

innan den ångas för att se "plattare" ut.

Just den här duken borde inte visas upp! Jag gillade den aldrig, och det kan bero på att jag liksom inte kom igång ordentligt, och sedan när jag väl fick fart var det så mycket fel och trassel i början, så jag hade liksom ingen känsla för att lägga ner massor av tid på att den skulle bli perfekt.
Nu väntar en ny utmaning som innehåller flera för mig nya moment! Spännande!!!!!