Chock och maskiner

För er som även följer min systers blogg är detta ingen nyhet längre, men jag tänker berätta ändå, från min synvinkel!

Igår på jobbet ringde telefonen vid halv åtta tiden. Det var Mia. Först fick jag hjärtat i halsgropen men sedan var förvirringen total!

Hon hade vunnit en resa för fyra till Ullared måndag och tisdag nästa vecka! Det ingick stuga, middag och nåt spa-grejs. Kunde jag få ledigt och följa med?

Paff eller vaddå? Visst hade hon pratat om att hon var med i utlottningen, men man tror ju ändå inte att man ska vinna liksom.

Så först ringde jag Maken för att kolla att det var ok. För tar jag ledigt är ju barnen lediga och då måste han vara lite ledig också... Ringar på vattnet ni vet.

Jo då, "pärana bärgades" ju klart i onsdags så det skulle gå.

Sedan var ju bara frågan om jag kunde få ledigt... När jag pratade med schemaläggaren så skulle han försöka få till det. Och det lyckades!!!!!!!!!!!!!!!

Så om allt går som det ska åker alla fruar Kindevåg iväg på måndag för ett äventyr som inte jag är van vid i alla fall!

Håhåjaja. :-D
Som att världen stannar bara för att jag vimsar mer än vanligt...


Nu blir det tvära kast!!!

Idag kom så äntligen de däringa potatismaskinerna som vi tittade på i somras. Spänningen var stor för den manliga halvan av familjen (inte var vi kvinnfolk likgiltiga, men inte riktigt lika uppspelta).

Lastbil och chaufför fick åka två vändor för att få med både potatissättare och stenplockare. Chaffisen tyckte allt att det var lite udda maskiner han fraktade åt oss....

Smidig avlastning av potatissättaren.

Inte för att jag kan alla fakta men den här kan lasta mer än dubbet så mycket potatis som den gamla (och den är verkligen gammal!) samt att den sår gödningen samtidigt. Det betyder på icke bondska att man bara behöver köra en gång istället för två och allt ska bli så mycket smidigare! Och det får vi verkligen hoppas! :-)

Mina älskade ungar!

Albin åker traktor och Hanna jobbar med Farmor. Det blastades morötter till butiken i morgon och då blir man lite smutsig om händerna.



//Bonnfrua

Kusin-dag

Vilken lycka det var för barnen i onsdags eftermiddag när jag hämtade dem på dagis, äntligen skulle de få åka till Mormor där även kusin Seth väntade!

Så Mormor (och Morfar) hade nog händerna fulla med tre barnbarn kan jag tro! :-)

I fredags så levererades de hem hit för Seth ville komma hit. Det är ju spännande med alla maskiner och sån´t kan man ju misstänka. :-)

Här är de på väg till Potatisåkern. Mina barn är inte vana vid trottoarer (hmmm) men de vet att man håller sig på kanten av en "stor" väg i alla fall.

Seth fick åka med i traktorn. Det var spännande!

Vi andra åkte på potatisplockaren (och jobbade lite också).

Mia (min syster) kom och vi fikade lite innan de fortsatte ner till Kisa. Här lär hon Albin hur man gör sig knasig på kort!

Hanna och Seth skulle naturligtvis också grimasera framför kameran

Var bara tvungen att fånga detta björklöv bland tarrbarren på bild.
Vi passerade här på väg till potatisen och tja, har man kameran i näven är det svårt att låta bli avtryckarfingret liksom.

//Bonnfrua

Nyheter?

Att vara egen företagare kan innebära att telefonen ringer lite när som helst. Och då menar jag hemtelefonen. När jag var barnledig kunde jag ju svara dagtid i snackluren hemmavid, men nu kan folk (som är vana vid det!) nästan bli irriterade över att ingen svarar. Trots att det även finns ett mobilnummer där man kan nå Företagaren himself på typ jämt.

Nu ska jag inte orera över det, men i dag kom det ett lite mer udda samtal. Det var en föräldrer som undrade om det fanns några nyheter här som telningen kunde skriva om hos oss eller i byn. Det var visst någon skoluppgift, och bönder har ju tid att ställa upp mitt på blanka eftermiddagen redan imorgon dag. Eller???

Nja inte riktigt kanske. Som maken muttrade lite irriterat: -"De kan ju komma 23.30 när jag äter kvällsmat, då har jag tid!" Jo, han börjar bli sliten nu, men än är det inte färdigt med allt, någon månad till med hårt jobb. Minst!

Det är ju faktiskt det jag undrar över varje gång jag ska plita ner ett blogginlägg, ja alltså vad det finns för nyheter här. Dessutom hade jag total idetorka idag så det var ju bra att NN eferfrågade något nytt, för så kan jag ju dilla om det en stund! :-)

Vindruvorna mot söderväggen är snart mogna.

Albin studsar.

Hanna gör "bomben" då man studsar ner på rumpan och sedan i nästa studs ställer sig upp och fortsätter hoppandet.

Farmor blev också förärade liljor förra lörda´n från BeM.

Nu börjar det bli dags att ladda inför veckan som kommer... Årets Husmors-event infaller om några dagar. Mer om det en annan gång... :-)

//Bonnfrua

Styra Höstmarknad

För tredje året i rad var det igår söndag Höstmarknad i Styra. Ja byn heter faktiskt så!

Så även i år var vi där med grönsaker och potatis till försäljning. Det är med andra ord en synnerligen lokal marknad med hantverk och odlare från "sockna". Allt mellan fårklippning, ullskinn, träslöjd och majskolvar fanns där. Så nu kommer bildbevisen.

Vindkraftverk på "slätta", så nya att de inte ens börjat snurra!

Gamla maskiner fanns det till beskådan, bilder kommer strax!
Överst står Fredrik och säljer majs, kronärtskockor mm. Häst och vagn kunde barnen åka, vilket de gjorde. Knypplade saker, samt Janne vid vårt lilla bord.

Det är en marken som går i familjens tecken. Det är barnvänligt i allra högsta grad! Och barn fanns det! Våra sprang runt och lekte hela dagen, så de somnade som stenar när vi kom hem!

Fårklippning.

Barnen (och även jag) provade på att karda ull, sedan fick vi göra bollar av det med hjälp av såpvatten, tova alltså. Här behövs det träning för Bonnfrua kan jag lova!

En höstmarknad utan gamla maskiner är ingen riktig Bonnamarken! Här ses en självbindare, kärvarna som den gjort och sedan "Tändkulemotorn" (heter det så???) som drar ett gammalt tröskverk. Allt i fungerande skick!

Längst upp till vänster en vedklyv. Totalt livsfarlig!

En stenkross fanns det också, kolla in den grova, långa remmen från traktorn som drar runt krossen!

Stenarna krossades ner i den gula skopan, det blev någon slags makadam.

Som sagt: barnens marknad. Det här fordonet styr man genom att luta sitsen man sitter på. De här småttingarna når inte fram till pedalerna, men då kan man ju putta på varandra istället!

Visst är det ett slit att få med alla grönsaker, potatis mm och vi suckar och stönar över detta faktum. MEN så roligt det är!

Det vackra vädret gjorde ju att det var mycket folk, varav många från trakten. Janne känner ju många fler än vad jag gör, så den sociala kompetensen fick utnyttjas igår! Och jag ska väl inte sticka under stol med att lasset var betydligt reducerat när vi åkte hem, och det gör det ju inte tråkigare! :-)

//Bonnfrua

Cykeltur, på tur med dig...

Tänkte ta med er på min lilla cykeltur som jag passade på att göra igår. Vädret var ju så underbart med sol, lite vind och hög klar luft. Var liksom bara tvungen att ge mig ut. Så kameran fick åka där bak i barnsitsen med "säkerhetsbälte" på sig! Cykeln är Svärmors gamla kärringracer, 52 år har den på nacken, eller i ekrarna kanske man ska säga? Det är verkligen bra rull i den men sadeln har fått lite förstärkning av svart silvertejp som du ser.

Jag tog vägen genom skogen.
Det var bråda tider!

Böndernas tröskor gick för fullt, SMHI hade ju varnat för regn och oväder! Janne med sin maskin var inget undantag. Han var och hjälpte en annan KRAV-bonde med hans spannmål, det var dit jag ämnade mig.
Deras gård odlar lite mer speciella grönsaker som du kan se nedan.

Kronärtskockor, majs och pumpa.

Eftersom vi helt plötsligt fann oss helt själva maken och jag, passade jag på att hänga med ett varv i tröskan. Det brukar ju annars vara barnens privilegium, men när de var på dagis passade jag på. Det är en mäktig känsla att sitta högt där uppe och se hur havren skärs av och matas in i maskinen under en. Slår man en blick bakåt kan man se hur det fylls på i tanken av säden. Det låter och dånar (är ju inte den modernaste maskinen precis) och jag kan inte fatta hur Maken kan hålla reda på alla spakar och pedaler samtidigt som han kör detta muskedunder.

Justering av någon inställning, skärbordet och urtappning.

När eftermiddagen drog sig mot kväll hade barnen tid hos frissan. Naturligtvis fick de lite annan färg i håret när de var klara och dessutom fick tösen små fina flätor:

//Bonnfrua

Bärga skörden in

Efter en helg på jobbet är det onekligen skönt att sätta sig vid datorn och kika på bilderna som jag tog igår när barnen blir lagda av sin far.

Övriga familjen har haft en mysig dag tillsammans där även en tur till andra sidan vägen ingick och det innebär lek med grannbarnen. Så det var en nöjd och trött familj som satt i soffan när jag slutligen kom hem, försenad med över en timme. Jag hade förträngt den delen av det här jobbet...

Men nu väntar en ledig dag! Och innan dess tänker jag återigen visa lite bilder... Kanske blir det tjatigt, men nu är det så att jag är så glad åt min nya kamera och då blir det en maaaaaaaaaaassa kort under en dag. Och tja en del av dem hamnar här. :-)

En fjäril som jag inte kan namnet på satt i dikesrenen igår.

På dessa tistlar fanns det en hel del djur som försåg sig med bla nektar.


Korn och råg.

Lördag eftermiddag och äntligen var tröskan tillräckligt ompysslad för att bege sig ut på jobb. Gamla maskiner kräver en del omvårdnad. De är liksom lite kräsna och vet sitt värde.

Givetvis var barnen med på premiärturen. Det var kornet som mejades ner, rågen var inte tillräckligt torr ännu.

På siluettbilden nedan har Janne klättrat upp på tröskan för att ta ett prov på säden som han tröskat, för att kolla vattenhalten kallar han det. Det är en del man ska kunna som bonde, den saken är klar!

Tröskning, vattenhaltskontroll, halmen hackas och får gå tillbaka till jorden som mylla och näring. Sist men inte minst tappar man ur tanken det roligaste momentet då man äntligen börjar ana att man får lön för mödan även detta år. Förhoppningsvis.

//Bonnfrua

Tröskhämtning

Lördag. Fel, det är bara fredag idag, men jag är hemma eftersom jag jobbar helgen. Det blir lite konstig känsla det där när man vant sig vid "raka veckor".

Detta till trots har det jobbats en del här hemma, vi börjar väl med Albin som absolut ville klippa gräset idag! Så under översyn från moderen fick han det. Han börjar bli riktigt duktig på att köra rakt och lappa över så att det inte blir randigt.

Det är tur att han har "dörsel" annars skulle man knappt se honom mot vetefältet bakom.

Den blå tappergetsmedaljen han har på sig fick han igår när det var dags för 5-årsspruten!

Det närmar sig skörd och Maken har börjat med förberedleserna. Att städa "gropen" är hans fasa. Kliva ner i ett hål bakom elevatorgropen och ösa bort bös, gammal säd och några döda möss.

Genom gallret på bilden häller man säden efter tröskningen och så tar elevatorn (det blå röret) och skopar upp det till den fickan där spannmålen ska vara.

Janne står rak där nere dammigt, äckligt och massor av bös är det!

Det som är betydligt roligare att ta hem tröskan! Den får inte plats här så den är inhyst borta i byn, där den har "bott" förut också.

Batteriet var fulladat och sattes dit utan problem och vidundret startade direkt efter att stått där sedan förra året.

Men visst är det med ett visst vemod ändå som skörden börjar, det är ju liksom starten på hösten.

Givetvis var Albin med och åkte inte i bilen med mig hem. Konstigt!

Fredagsmys med insomning i soffan. De ligger här och snusar nu så jag blir riktigt sömnig själv...

//Bonnfrua

Jego

För er som inte är uppvuxna i södra Östergötland kan kanske ordet "jego" låta märkligt. Men det är alltså en pryl/grej/ sak/tingest som är är lite halvdan liksom. Den funkar men är väldigt sällan estetisk tilltalande, ihopsnickrad (ed) i ett nafs för att lösa ett akut behov av något slag. Ibland kan jego:na bli lite mer permanenta, men bara så länge de håller eller tills en annan person tar över och gör något bättre. Förhoppningsvis.

Snart kommer det bilder på ett jego, men först barnen:

Lek med säck-kärra.

Albin sprang så fort han bara kunde med kärran, och Hanna brevid. Naturligtvis stod jag med kameran och vips var olyckan framme, de kolliderade. Resultatet blev lite gråt och tandagnisslan och ett blåmärke, inte så farligt ändå.

Janne har gjort iordning på logen för att maximera platsen och få in så mycket som möjligt. Vagnarna är alltid populära att åka på när tillfälle ges.

Gamle Ferguson får allt hjälpa till, med enbart muskelservo och rejäla pedaler att trampa ner samt växelspakar som kräver någon i klass med Magnus Samuelsson för att rubba, lyckades maken min som vanligt riktigt bra!

Jegot.

Blastkrossen har kommit fram idag. Och nu känner jag att det är dags för en bondelektion igen i potatisbranchen: en KRAV-bonde får inte bespruta blasten mot bladmögel, alltså blir det angrepp på densamma. Lika säkert som ett brev på posten. Frågan är därför bara när det sker, inte om.

Då vill man inte att möglet ska nå ner i marken och förstöra pärana, så då krossar man blasten så att den dör ordentligt, eller vissnar eller vad man nu ska använda för ord.

Den moderne konventionelle bonden sprutar ihjäl blasten, men inte Maken. Han har en gammal maskin med kedjor som snurrar under en huv och krossar på så sätt pärablasten.

Då är det risk att stenar od far upp och in i hytten. Ferguson har ju bara en "trekvartshytt" så det är alltså öppet bakåt. Inte alltid så jättepraktiskt.

Gör man sig däremot ett jego kan man använda det år efter år. En säck stoppad med något knyts fast baktill i hytten och så fäller han ner "jalusit" och vips är han skyddad av ett jego!

//Bonnfrua

Vättern-rundan

Jo, jag vet att Vättern-runda redan har varit för en sisådär 1½ månad sedan. Men vi åkte runt Vättern idag! Hör och häpna, vi tog oss en tripp i det regniga vädret!

I tidningen Land finns det en krönikör som skriver så roligt om sin "Traktorman" och alla äventyr hon får uppleva tack vare att det ska kollas på maskiner od i olika landsdelar.

Kunde inte låta bli att associera till detta idag då anledningen till vår mikrosemester var just lantbruksmaskiner som skulle beskådas utanför Hjo.

Vi åkte söderut mot Jönköping på E4:an. Vädret var inte precis klart utan snarare riktigt dimmigt och regnigt. Barnen sov, så det var lugnt i bilen!

Efter den utlovade lunchen på "Gyllene Svanen" (McDonald´s) rundade vi vattenpölen som delar Götaland i väster och öster, och ställde kosan norrut. Väl framme blev vi undfägnade både maskiner och kaffe med dopp!

Maskiner att bese, utforska och undersöka. Hanna hade med sig Jannes gamla sydväst, den funkade riktigt bra i regnet men matcha jackan... nej det gjorde den inte!

Barnen hade med sig leksaker för att orka sitta stilla i bilen.

Ett par kissepauser blev det, och jag fick ett kort på Janne när han spänner fast bältet på Hanna.

Det är faktiskt skönt när man kommer hem igen och får sträcka på sig efter en hel dag bakom ratten.

//Bonnfrua

Semesterväder

Igår klockan 17:58 slog dörren igen bakom mig, äntligen var denna otroligt långa, svettiga arbetsvecka över. Framför mig två veckor av ledigt med sol, bad och...

Idag regn. Underbart! Min gubbe får ju semester från bevattningen! Inte total semester, men många timmars slit slipper han nu. Vi hann tom sitta på stora trappan och njuta av åskregnen som dundrade ner, över 20 mm på förmiddagen och förmodligen lika mycket till framåt kvällningen.

Tänk att få sitta still och njuta av att grödorna får vatten utan att behöva lyfta ett finger!

Vår gårdsplan fylldes med vatten, men det sjönk snart undan.
Vilka krafter det är i naturen ändå!

//Bonnfrua

Adligt så det förslår

Barnen protesterade högt och ljudligt när jag ville följa med övriga familjen och kolla till bevattningen av potatisen. Det var ju deras och pappas jobb! Men både kameran och jag fick slutligen hänga med, så här kommer lite bilder på hur det ser ut i makens vardag.

Vattenhjulet, som läcker lite (det fick jag egentligen inte plåta:-)) och så de gamla rören som leder vattnet. Alla sätt är bra utom de dåliga när man ska ordna något, tex rätt fallhöjd.

Asterix.

Red Baron.

Princess.

Den fjärde potatissorten heter Lady Balfour, men den är några km bort så den fick jag inte med i dagens galleri...

Adligt är det i päralandet så det förslår. Baroner, Ladysar och prinsessor...

//Bonnfrua

Halv rotblöta

Det var vad jag sa till maken för en stund sedan. -"Jaha", svarade han, "har vi alltså fått 15 mm regn!"

Och jo, det var precis det jag menade. När man gifter sig med en lantbrukare får man lära sig sådana saker som att en rotblöta är 30 mm regn. Det måste till så mycket för att det ska bli ordentligt blött på (eller snarare i) åkrarna.

Åskan skrällde här ett par gånger och blåsten ven genom huset innan himlen öppnade sig i några skurar. Nu hör jag hur det regnar ute igen, underbart! Min man får soooova i natt för han behöver inte vattna!!!!

Om man nu inte tycker att regnet svalkar tillräckligt kan man ju läsa detta kort som kom idag på posten och drömma sig bort till kallare, mörkare och juligare tider:

Det gäller att vara ute i god tid...

Rosorna blommar så härligt nu, men min kamera lyckas inte fånga den rätta nyansen, de vill gärna bli lite för blå. Men denna bild gör dem nästan rättvisa i alla fall.

Grannens husgavel speglas i vattendroppen, samt den öppna ytterdörren.

//Bonnfrua