Liten blir stor

Först måste jag bara berätta att Molly har anlänt! Det är min bror och svägerska som numera kan titulera sig trebarnsföräldrar. Och jag är naturligtvis en stolt faster...

Idag var det inte en vanlig dag, för Albin skulle åka skolbuss för första gången och hälsa på i sin klass. Inskolning del 1 av 3 helt enkelt. Det var en liten spänd kille som väntade på bussen uppe vid postlådorna idag. Grannflickorna skulle givetvis med samma buss, så han var ju inte ensam. Lite skönt att 10-åriga Ellen i grannhuset höll ett vakande öga på de två nya bussresenärerna som klev på här ute.

Klockan 07.25, det var redan varmt och att få en "normal" bild på Albin var omöjligt. Vilket inte var så konstigt kanske.
Emilia, Ellen och Albin väntar på bussen, så som de kommer göra många gånger de närmaste sju åren, innan de får åka till stan istället.
Borta i "kröken" kom bussen, förväntan var stor!

"Ett litet steg för pojken, ett stort steg i livet".

När bussen åkt iväg blev det plötsligt lite vått i ögonvrån... han är ju ingen liten pojke längre...

Efter ett par timmar var det dags att hämta hem honom, de nya småttingarna skulle bara vara med på första lektionen med sina nya kamrater i F-1-2:an. Det var en sprudlande glad och stolt son som kom hem. Jag tror minsann att växte på den lilla stunden har var borta...

//Bonnfrua

Solsken, öronvärk och rimfrost

Efter regn kommer solsken, eller snarare efter snöstorm kommer kyla och sol.

Idag var världen insvept i dimma på morgonen och när den lättade var det rimfrost överallt. Så otroligt vackert! Det blir så ljust och underbart ute. Så jag tog mig en liten tur, det var så kallt att det blev "lock i näsan", det har jag knappast upplevt tidigare i vinter. Och kameran samarbetade bara ett tag, det var för kallt helt enkelt! :-)

Om en liten stund ska Hanna och jag till jourcentralen. Sedan i onsdags har damen hostat och snorat mer än vanligt, förmodligen för att hon har feber också. Den har varit seg och de två senaste nätterna har hon haft ont i örat. Så nu när det runnit ur örat var vi välkomna till "farbror doktorn".

Tillägg: Nu har vi varit hos "Fru doktor" och jovisst var det öroninflammation på båda öronen! Så nu har vi hämtat Kåvepenin och Hanna måste få i sig det i fem dagar. Muta: Pettson & Findus-film om hon klarar det!

Kallt!
Soluret, visst ser det ut som en inianhövding med all rimfrost på baksidan av huvudet!? :-)

Rådjuren har varit framme på runddelen och fösökt hitta perenner och lökar.

Grannens björkar klädda i vitt!

//Bonnfrua

Fyra

Straxt före klockan 6 i morse kom en liten dam in till oss för att tala om att nu var hon vaken! Så vi andra gick ner och gjorde frukost och garnerade tårtan innan vi tågade upp för trappen igen sjungandes. Men först paketöppning:

Ja! En prinsessklänning, precis som hon önskat!

Längst upp till vänster: Hanna provar nya klänningen.
Tårtan.
Längst ner till vänster: Hanna öppnar paket.
Morfar och Hanna.

4-åringen.

Mormor, Morfar och Farmor har varit här idag på kalas. Inte skulle väl damen vara bortskämd? När man fyller fyra år får man vara det, just den dagen i alla fall. :-)

//Bonnfrua

Fotbollskläder, pärlor och orkidéer

Bara en natt kvar tills Hanna fyller. Gissa om hon väntar. Hennes växa-säng har just fått växa ikväll... bara lite stolt är damen ifråga. :-) Jag väntar på att de ska gå somna så att jag kan slå in lite paket.

Igår var Albin och jag och klippte oss hos "frisören". Naturligtvis fick han lite blå färg i håret som han önskade. Vi satt brevid varandra i var sin stol och var sin frissa klippte oss. Mycket smidigt upplägg om jag får säga det själv. Sonen skötte sig helt exemplariskt, han börjar bli stor fast det har jag fortfarande svårt att förstå.

Sedan var det dags att införskaffa benskydd till fotbollsträningen. Och inte bara skydd utan strumpor, byxor och tröja kom också med hem. En mycket stolt son provade hela sin utrustning och bad mig ta kort och blogga om det!

Ny stass, färgerna har han valt själv.

På småbilderna "gör man som på TV" dvs ler så tänderna syns!

Vilka påhitt! Fniss

Och så var det orkidéerna. Köpte ett par till köksfönstret och de är ju så vackra!

Riktigt bra pris var det för tvåstänglade så jag passade på. Skönt att äntligen bli av med julstjärnorna... har ju liksom inte varit i stan på tre veckor (!) men nu så!

//Bonnfrua

Kana

I förra inlägget igår länkade jag till Correns hemsida där man kan läsa hur det brann i Hollongården Slätmon. Idag får man läsa och se hur bara skorstenarna finns kvar av den gamla byggnaden. Det går inte att mentalt ta in och förstå hur släktingarna där har det och hur de mår.

Jag hörde från Mamma att de och ytterligare ett par kusiner hade varit där igår och hjälpt till med att bära ut så mycket som möjligt ur huset. Om jag förstått det hela rätt gick inte allt att rädda, bla i min sysslings rum var allt utom räddning... Detta går att läsa i länken i förra inlägget, så jag far inte med skvaller nu.

Trots denna tragedi så fortsätter jorden att snurra runt sin axel. Solen har tom haft företräde framför molnen hos oss idag på eftermiddagen. Vi försökte komma ut en sväng och det var riktigt skönt! Temperaturen var runt nollan så det fanns förnimmelse av vår i luften. Annars är det bara ett önsketänkande... men njuta kan man ju för det!

Men fy vad darrig jag blir i benen av att vara ute en stund! Är inte i form än rent fysiskt efter influensan! Hua!

Under min bil (som liksom hamnar på undantaget senaste veckorna) hade det bildats blankis. Så Janne visade barnen hur vi åkte kana när vi var barn. De hakade på per omgående!

Hanna druttade på ändan i första försöket och blev lite skrajsen, men med hjälp av Janne kom hon allt igång ordentligt hon med.

Albin kanade fram och tillbaka, full fart.
Även jag kanade allt lite till barnens förtjusning, att Mamma kunde! Hihihi

//Bonnfrua

Däbbt i nädan

Det är helt tyst här hemma nu. "Gubbarna" är på verkstan med min bil. Det var visst nåt bromsok eller nåt. Har inte engagerat mig särdeles i detta om man uttrycker sig lite milt.

Albin kändes varm igår och jo minsann, temperaturen var hög uti kroppen, så han fick allt vara hemma idag med sin sjuka mor. Men en liten tur med bilen behövde han som "terapi" tyckte far hans, så stack iväg.

Inte för att jag varit hemma direkt, förmiddagen ägnades åt att nöta på vårdcentralens stolar. Lönen för den mödan var att jag fick lite antibiotika och papper till chefen på att jag faktiskt är sjuk. Virus som gått över till bakterier som också kan vara infuensan.

Jipiiii, någon gång ska vara den första man trillar dit och får flunsan. Eller inte!

Hanna hon har varit på dagis men Farmor fick rycka ut och hämta henne, krafterna till bilkörning och mer därtill har liksom försvunnit. Förmodar att liten dam beger sig in i Farmors stuga när hon kommer hem, hon brukar inte vara direkt nödbedd om man säger så. :-)

Albin häromkvällen när han fick se vissa valda delar ur "The Italian job." Det är ju sk hundkojor som kör i trappor mm i den filmen, så gissa om det fascinerade 5½-åringen!



//Bonnfrua

Weekend

En liten weekend på tu man hand har vi haft maken och jag! Vi lämnade av barnen hos Mormor och Morfar igår lördag innan vi fortsatte till ett lantligt beläget hotell. Där har vi gjort så lite som möjligt och hunnit prata med varandra vilket kan vara svårt att hinna med i vardagslunken, eller snarare vardagskarusellen!

Hanna (och Albin) har längtat efter att få åka till Mormor. Varje dag denna vecka har de räknat ner, och så äntligen var det dags!

Idag söndag hämtade vi nöjda barn hos trötta morföräldrar och styrde kosan hemåt. Min hals började värka och hostan har liksom inte blivit bättre. Vilket inte var så konstigt visade det sig, febern har ju bitit sig fast på mig. Och då kära bloggläsare gör jag inte så där jättemånga knop. Faktiskt så längtar jag (trots slapparhelg) efter kudde, filt och att sträcka ut mig i soffan.

En nöjd man!

//Bonnfrua

På´t igen

Så var det dags för en ny vecka snart igen. Man kan ju formulera det som så att det ska bli intressant att se vad som händer! Som jag har antytt har det varit en del oro på mitt arbete senaste tiden, och i fredags var måttet mer än rågat för några av oss kollegor! Så därav ska det faktiskt på riktigt bli spännande att se vad som händer! Men jag har försökt att samla på kraftreserven idag så att det finns energi till annat än det dagliga bland arbetskamrater och tredje man.

Har filat en del på min fotoblogg idag, som en avledande manöver för att liksom skingra tankarna lite. Ute till höger kan du klicka dig direkt dit, jag är med i en utmaning där det gäller att under detta år lägga ut 365 bilder på givna teman.

Där kan man snacka om annat att tänka på!

Under nyåret hade vi ju besök av ett par underbara tjejer. De har lekt och grejat här. Minstingen tyckte det var konstigt mörkt ute... stadsbarn... hmfr.:-)

Här sitter de ihopklämda på barnens julklappskälkar. Även en tur, eller två, efter gräsklipparen blev det för de som vågade!

Innan läggdags sköt Janne av några raketer... det var med stor spänning och förväntan pyamaspartyt avslutades på det viset.

Det var en släng av töväder runt tolvslaget. Så ute på går´n är det bitvis blankis. Numera har maken sandat för att minska risken för skador, men barnen hade roligt, som Bambi på hal is faktiskt! Tur att hjälmarna var på!

//Bonnfrua

God fortsättning på det nya året!

Inte bara den gångna veckan har rusat förbi, utan ibland (typ jämt) känns det som om jag inte hinner med i livets karusell. Veckorna blir månader som helt plötsligt har blivit år!

Jo, lite sentimental kostar jag på mig att bli så här första kvällen på det nya året.

Vilket praktfirande vi hade igår av årsskiftet! Två extra töser var här , så barnens ålder var mellan 2½ och 5½ år. Där har du nivån på mitt/vårt firande! :-)

Efter uppäten fruksallad, Emil och Lotta på Bråkmakaregatan på DVD:n var det läggdags för den yngre skaran Då satt de i soffan alla fyra och halvsov redan, så halv nio var det tyst och barnen sov gott i sina sängar.

Visst låter det som ett gott slut på 2010!?

Solnedgången idag.

//Bonnfrua

Granen står så grön o grann i stugan

Lugnet har lägrat sig här ute på slätta. Inbillar mig att allt är klart inför julen... Barn och make är ute med julklappar till dem som arbetat hos oss under året så lugnet är påtagligt. Klappar under granen, hyacinter som håller på att slå ut, elden som sprakar i kaminen och håller kylan borta. Sämre kan man definitivt ha det!

Hade tänkt blogga igår, men jag kom inte längre än till bilderna då, så gårdagens inlägg kommer nu:

Barnen hade julfest på dagis med julbord och tomten som kom. Det var två förväntansfulla barn som gav sig iväg på förmiddagen kan jag skvallra om, allt skulle vara tipptopp, kläder, hår ja allt.

Liten dam med "kröker i håret" och sin tomteklänning.

Spänningen och förväntan innan avfärd var stor!

Det var Albin som arrangerade detta kort, för han ville också vara med (för ovanlighetens skull!).

Det var sannerligen två nöjda barn som kom hem strax efter lunch. Mätta och glada som bara barn kan vara efter en spännande julfest. Det är så härligt att se och höra dem prata innan något ska inträffa och sedan också efteråt, när de berättar om det som varit viktigast ur deras perspektiv.

När de kom hem var det dags att klä granen. I år kom vi inte ner till vår egen skog för att hämta gran pga all snö, men en av grannarna har en liten plantering och försäljning av dessa juleträd, så det ordnade sig smidigt alla fall.

Albin har idag flera gånger sagt att vi har världens finaste gran, och jag är säker på att han har rätt!

Granen med lite prydnader.

Katterna... de har då ingen julstress! De bryr sig inte nämnvärt om att det är jul!

Nu till sist vill jag passa på att önska alla er kära läsare en riktigt god och skön jul!

//Bonnfrua

Paus

Nu har jag tagit mig en paus i det så kallade julstöket. Barnen fick en kompis på besök så de är fullt sysselsatta där uppe en stund så jag passade liksom på att trycka på pausknappen när skinkan bakas i ugnen.

Dagen hittills har inneburit pepparkaksbak för barnens del. Helt ogenerat köpte jag en liten degbit till dem att greja med, för då vet man ju att degen funkar. Förvisso är jag egentligen lite motståndare mot halvfabrikat... men ibland måste det smidiga få vinna! :-) Och huvudsaken är ju att det bakas pepparkakor innan jul!

Det knådades, kavlades, lossades och måttades för fullt. Min uppgift var att vara behjälplig och grädda konstverken. Hanna visa stolt upp sin pepparkaksprinsessa, dock lite svårflyttad från bord till plåt.

Hanna står utanför köksfönstret och drivan är högre än henne! Men ärligt talat: kökstaket skottades igår så det liksom fyllde upp högen en hel del!

Nej du Bonnfrua, lyft på rumpan och fortsätt med dina uppgifter så du blir klar någon gång!

//Bonnfrua

Nyfriserat

Det första Hanna sa i morse innan hon ens var riktigt vaken var: -" Idag ska jag till fjisöjen och få josa håj!" Och mycket riktigt, båda barnen har friserat sig idag lagom till jul. Det absolut mest spännande är ju att få färga håret! Som tur är, tycker jag, går den snabbt bort. :-)

Albin blev blå i håret, det ser nästan grått ut på bilderna...

Hanna fick en josa stjärna och ett josa hjärta i luggen.

När dessa bestyr var avklarade åkte vi till "Återvinningen". Det är en second hand butik som man kan lämna in grejer till (de kommer tom och hämtar!) och så säljs det till andra. Precis som brukligt är i dyliga affärer. :-)

Jag fyndade en julgransfot (den vi har får vi krupp på varje år när granen ska rätas upp i något så när vinkel mot golvet) och så hittade vi ett par stavar till Hanna (20 kr!) och riktiga trälaggar till Albin. Såna här med gammelvärldens bindningar ni vet. För att hitta skidor och pjäxor som hörde ihop... det var liksom omöjligt där i alla fall.

Båda två blev glada för nyförvärven, så vi tre har varit ute och frestat på skidmusklerna i eftermiddag. Gårdsplanen blev skottad/plogad i morse men sedan dess hade det kommit lite nysnö så det var helt enkelt perfekt före!

Hanna ska få Albins gamla skidor (de måste ställas in till henne först) men än så länge åker hon på de små från i fjol. Men faktiskt märks det att hon blivit äldre, koordinationen är betydligt bättre!

Hanna tror fortfarande att man helt ska stå still med benen och bara staka sig frammåt. Men ibland så fick hon riktig fart, hon nästan sprang med skidorna på. Huvudsaken är att de har roligt!


//Bonnfrua

Lucia

Så har då den stora dagen redan nått sitt slut, åtminstone för barnen! De var så spända och förväntansfulla innan vi åkte redan halv sju i morse.

Färdiga inför Lussandet.

Hanna skulle ju vara "sankta Lucia" och kronan var inställd och fixad, samt lucialinnet nerlagt efter årets längd. Men så i lördags såg hon ju klänningen på stormarknaden.

Hon var bara tvungen att vara tomte i den där röda tingesten! Och modern, hon gav med sig... så lyckan var extra stor idag när hon fick ta på sig den röda plysch-saken.

I församlingshemmet.

Det var mången far-och morförälder tillika föräldrar som gått upp i ottan för att se sina ögonstenar framföra de klassiska sångerna. Blixtarna var många, nästan lika stort uppbåd som på prinsessbröllopet i somras... nästan i alla fall. :-)

Måste ge en eloge till personalen som orkar öva in allt år efter år. Det var ingen av småttingarna som bröt ihop utan alla skötte sig exemplariskt, nästan. Men inte för perfekt utan precis lagom ni vet.

Och det var med stort allvar de tog sig an uppgiften att sjunga för oss vuxna och storasyskon.

Femåringarna fick tända varsitt ljus och läsa en liten vers, sonens var som följer:

"Snö till jul det gillar jag, kan leka ute varje dag!"

Vet inte vem som var stoltast över att han klarade det, Albin själv eller vi föräldrar...

Kameran ja, den fick jag med som ni redan sett. Men skinkmackorna... de blev kvar i kylskåpet. Det är för väl att man har goda grannar som kan dela med sig!

//Bonnfrua

Paketöppning

Äntligen var det dags för barnen att öppna första paketet i sina kalendrar! Som de har längtat!

Hannas kalender som slutligen ska ge henne ett pussel på 40 bitar.

Albins kalender, den ska ge honom en legotraktor till slut, än så länge har han bara lego-bonden!

Har just inte så jättemycket mer att förtälja, barnen har varit på dagis idag och jag har jobbat andra dagen denna veckan. From idag så har jag gått upp på heltid igen, men å andra sidan är jag ledig hela julveckan och de andra röda dagarna. Sämre kan man ha det när man jobbar i vården! =0D.

//Bonnfrua

Kallt om öronen!

Falsk krupp, det är något vi liksom har vant oss vid de senaste åren. Första gången Albin råkade ut för detta var han ca 6 månader och vi fick två nätter bege oss till barnakuten i Linköping. Inget hit om man säger så.

Givetvis har han hört talas om hur han och jag sov med öppet fönster med mössorna på mitt i vintern. Och nu var det dags igen!

Lite spännande är det att sova i Pappas säng med extra täcke på sig, för vi har haft mängder av frisk, kylig luft i sovrummet sonen och jag. Men idag var vi iväg till vårdcentralen. Och det blev både blodprov, inhalationer och sk "kruppmedicin". Det är allt bra med den vård vi har här i Sverige!

Min novemberkaktus står nu i "halv blom", och den är så vacker! Som jag har berättat tidigare är den arvegods sedan 60-talet, men 1981 togs det sticklingar av ursprungsplantan och det är den växten jag nu försöker att inte ha ihjäl!

Novemberkaktusen i närbild.

Tvära kast blir det nu! Ulla med bloggen Hemjord och hemgjort har gett mig den här awarden.
Det tackar jag för! Den ska skickas vidare till sju andra bloggare: Travtanta, Millan, Hugan, Mor Tuta, Lovisa och Pastorsfrun.

Med bloggen följer en uppgift vilken är att berätta sju saker om mig själv:

Lyssnar bara på P1. Gillar "Spanarna" på nämnda kanal. Likaså "På minuten" Lyssnar på dessa program via datorn när jag knypplar. Lyssnar hellre på "Kvart-i-fem-ekot än" ser Rapport.Väderleksrapporten kl 21:50 är bra sömnmedicin. Sjövädret känns som poesi när den läses med rytm.

//Bonnfrua

Tjuvstart

Trots att man (läs jag) som svensk har många åsikter om försäkringskassan måste det ju ändå medges att vi har det bra ändå! Tänk bara att man får vara hemma med ett sjukt barn, och dessutom få ersättning för det!

Sedan är det ju det att man får dåligt samvete gentemot arbetsgivaren som måste ordna vikarier osv, men det är en annan historia!

Jodå, damen och jag vi har varit hemma hela veckan och siktet är inställt på ännu en dag inom hemmets väggar även imorgon. Hostar och snorar gör hon och ansiktsfärgen är betydligt vitare än vanligt.

-"Titta mamma näj jag snujjaj flygej mitt håj".

Idag åkte strykbrädorna fram, både min och hennes. Trot om du vill, men det var faktiskt julgardinerna som blev pressade här idag!

Anledningen är att jag när jag ändå varit hemma helt enkelt har passat på att storstäda huset!

Alla fönster blev putsade (det var inte i onödan!) och då vill jag inte hänga upp de dammiga, smutsiga gardinerna igen. Så helt sonika bestämde jag mig för att förbereda inför advent. Fast en vecka för tidigt... Stjärnor och annat har inte kommit fram ur sina krypin än, de får vänta till nästa helg.

Måste medge att jag är nöjd med mig själv! Fast det får man ju knappast erkänna! :-)

Svårt att få en bra bild som gör rättvisa åt färgerna på min knypplade spets med tillhörande linnebit. Men ack vad stolt jag är! :oD

//Bonnfrua

Förkylt

En skön helg har passerat och Jannes gamla legojärnväg kom fram igen. Tågsetet med batterierna funkar, ibland i alla fall... men med tanke på att legot har en sisådär 30 år på nacken är ju inte det så konstigt.

En Duplogubbe "svetsar" en rälsbit.

Det tar sin lilla tid att bygga...

Barnen och jag tog oss en liten promenad med ficklamporna igårkväll. Det var spännande... hihi. Det blir ju liksom mörkt här på landet, om man jämför med stan så att säga.

Det allra sista av dagsljuset över skogskanten.

I natt började Hannas hosta "snarare öka än tillta" så vi har stannat hemma idag. Vilket var tur för nu är det en snorig, febrig och trött dam som sitter brevid mig i soffan.

På eftermiddagen tittade vi på "Plankan". Tjejen gillar brittisk humor!

//Bonnfrua

November

När jag kom ner i köket i morse såg jag hur dimman kom invällandes från norr. Riktigt novemberväder har vi nu med gråhet, dimma och snöslask trots plusgrader och regn.

Här ser man hur dimman närmar sig. Längst ner till höger är från söderfönstret: nu ser man vägen igen uppe på backen.

I skrivande stund är barn och make ute och plockar undan leksaker mm från sandlådan. Även min bänk på trappen får gå in på sin vinterförvaring på höskullen nu. Tiden att njuta av sommarkvällar på nämnda tingest är förbi för den här säsongen.

Igår hade vi lite mainkyr på unga fröken. Det var väldigt viktigt att hon fick nagellack på både "händer, fötter och fingrar" som hon uttryckte det. Men det blev bara på naglarna... alla 20!

Det är viktigt att det glänser!

Sonen stannade inne hos mig igår när dotera gick ut för att jobba med Pappa. Det brukar vara tvärt om annars, så det var extra mysigt att få rå om grabben själv en stund. Vi påbörjade projekt adventsgardin!

Ja ni vet den där knypplade spetsen som ska monteras på en tygbit. Så det sysslade vi med! Och givetvis skulle han prova på symaskinen!

Koncentration!

Han sydde tills undertråden tog slut, det var ganska rakt med tanke på att det var första gången som han begagnade sig av en dylig. Han är vänsterhänt vår telning, och det märktes att maskinen är gjord för högerhänta! Den som allt annat. Det blev lite bak och fram för honom, men det gick.

Och gardinen då? Jodå, den ska bara pressas efter konstens alla regler nu. Ett knypplat alster ska ju ångas, inte strykas så det tänker jag itne göra förrän det är dags att hänga upp den. Så ni får tålmodigt vänta på bildbevisen... :-)

//Bonnfrua

Kusindag

Är det inte konstigt att man ibland har så svårt att få tiden att räcka till till att träffa vänner och familj! Almanackorna brukar vara fulla och finns det en lucka är man helt enkelt för trött för att orka annat än att bara vara hemma.

Ok, nu är väl inte min almanacka direkt fullproppad utan jag kvalificerar mig bra in i andra kategorin: dvs är för trött för att orka. Visst är det lite hemskt när man tänker på det!

Idag bröt vi dock den trenden då vi lyckades få hit Broderskapet med familj! Fast att det är bara en dryg timmes bilfärd mellan oss sliter vi inte ut varnadras soffor direkt... tragiskt!

Men de kom hit och barnen har lekt, bråkat och lekt igen. Ungefär som det ska vara!

Naturligtvis blev det den obligatoriska turen i traktorn för kusinerna när man kommer ut på landet! Den uppskattades inte lika mycket av Alva som av Hugo...

Kusinerna.

Hanna med morbror Marcus och så Lovisa med kameran i högsta hugg!

Grabbarna jagade Lillebrorsan, han hade inga större problem att hålla sig undan!

Traktorturer kan som sagt vara riktigt läskiga och då sprutar tårarna!

Söndag eftermiddag, det börjar bli dags att ladda för veckan som kommer... Önskar dig en bra vecka med lagom mycket jobba och vila där emellan!

//Bonnfrua