Vi hade besök av goda vänner som var hemma över julen, barn och fäder passade på att åka pulka från källarkullen. När man bor på slätten får man begagna sig av de backar som står till buds, som jordkällarens tak.
Här åks det, snart i alla fall.
Upp och ner, ner och upp...
Det här kortet är taget genom söderfönstret i köket.
Vyn från norrfönstret i hemmets hjärta.Vilken förmån det är att få ha goda vänner! Albin undrade idag när det ska bli sommar igen. Janne stod som ett frågetecken innan fortsättningen kom: -"Ja så att domma kan komma och leka igen!" Så kul var det att få leka och åka pulka med några barn! Det är bara för härligt att få ta del av barnens kommentarer och funderingar.
Hanna har haft en orolig natt så jag har varit vaken en hel del och alltså hunnit filosofera. Syrran har gjort en fin årskrönika med bilder osv på sin blogg, så det känns ju lite "härmigt" att göra som henne... men mina tankar vandrade tillbaka till Millenienatten, det är ju ett decennium sedan nu. Så här kommer en summering av mitt senaste decennium:
2000
Den natten jobbade jag! Mitt starkaste minne är att snön vräkte ner och precis vid tolvslaget åkte en plogbil förbi i all sin ensamhet.
Senare på året fick jag ju förfrågan att komma till Sudan och jobba där, så jag påbörjade mina förberedelser med en bibelskola på hösten i Smålandsskogarna. Syrran gifte sig.
2001
Till Ångermanland för intensivkurs i arabiska och lite andra förberedelser inför utresan i slutet av mars. Jag kom lagom ner till värmen, så då slapp jag ju frysa iallafall. :-) Jag bodde i Khartoum och fortsatte med arabiskan.
2002
Efter jul-och nyårsfirande med en vän i Tanzania packade jag ihop mitt bohag och tog ökenbussen de ca 12 h till Dongola. Där påbörjades städning i varje skrymsle och vrå så att huset kunde bli beboligt igen efter att det stått tomt en längre tid. Ökensand har en förmåga att ta sig in överallt, det är väl bara oöppnade konservburkar som klarar sig. Typ.
Mitt arbete på barnavdelningen blev inte så långvarigt som jag hade hoppats, jag fick åka hem för att vila upp mig. Nu 7 år senare börjar jag bli "normal" igen fast att jag ännu inte är helt "ok".
2003
Flyttade till egen lägenhet, träffade Janne och lärde mig mjölka, köra traktor och att bonde är man 24 h om dygnet 7 dagar i veckan.
Brorsan gifte sig.
Svärfar dog i oktober.
Vi förlovade oss första advent.
2004
Vi gifte oss i februari, Janne tog över gården och arbetet att göra det efter "hans huvud" började. På senhösten började vi renovera huset efter att svärmor flyttat ut till stugan (7 m bort!). I december började jag må illa.
2005
Huset blev beboligt lagom till vårbruket och i augusti kom Albin! När vi kom hem från BB var Janne tvungen att tröska kornet. Skördebarn... inte alltid det bästa om man frågar bonnmororna! Två kusiner kom inom loppet av fyra månader.
2006
Andra sommaren i rad som jag var gravid. Det varmt och jag var trött och mådde illa! Men värre skulle det bli visade det sig.
2007
Hanna kom i februari, och bara minutrarna efter kände jag förändringarna i kroppen och började äntligen hämta mig från den efterhägnsna infektionen som följt med mig i fem månader.
Då var vi tvåbarnsföräldrar och livet var blöjor, amning, sömnbrist och allt annat är ett enda blurr!
2008
Jag började arbeta i potatislgret, ville komma igång igen så jag sorterade potatis! Inte direkt klamoröst men å andra sidan krävde det ingen mental energi.
I maj var det dags att prova på detta med växthusarbete, det var varmt!
2009
Vinter i potatislagret och sommaren i växthusen. Men nu ville jag tillbaka till syster-rollen.
Min famor dog.
Barnen växer och börjar bli lite mer självständiga, bonderiet är jag inte så involverad i eftersom jag sköter det som är "inne" och Janne tar det som är "ute". Jag börjar blogga!!!! Den kreativa ådran har börjat sippra igen efter flera års torka.
Det var ett helt decennium på några rader. Orkade ni läsa ända hit? Mycket upp och ner har det varit, men det är väl så i livet. :-)
Avslutar med en vinterbild:
5 kommentarer:
Vilka härliga vykortsbilder du tagit.
Tänk vad mycket som händer på ett decenium. Det som stjälptes omkull i början håller ju på att rätas upp. Du har fått mycket fint också mitt i allt det jobbiga. En fin make två gulliga barn,du har lärt dej hur lantlivet är, plocka höns....m.m. Och att du är tillbaka som syrra är ju fantastiskt, det är nog du det, att prata östgötska med de gamla...hi,hi. Med Guds hjälp kommer det nya året att gå bra.
Vi önskar er ett Gott Nytt År.
mum dad
Hej! Tack för kommentar. Jag har funderat ett bra tag på om det inte var du som gick i lekis ihop med mina minsta tvillingar. De äldre är födda -69. De gick i skolan i Tidersrum och vi flyttade -84 till Västergötland, där vi köpte en gård, som vi hade i 20 år. Flyttade till Värmland 2004, sålde gården 2005. Vi har trappat ner här och trivs väldigt bra. Det är bara för långt till barn och barnbarn som bor kvar i Fkpg med omnejd. Har 7 barnbarn. Maria har 3 barn födda -00, -02 och -06. Maria började plugga i höstas igen och läser till sjuksköterska i Jkpg. Det är ju ganska festligt att jag råkat hamna på din blogg. Alla 4 barnen var med i scouterna. Var du också med där? Vi besöker Kisa kanske en gång om året. Nu blir det nog i april nästa gång. Det finns någon där som fyller jämt då. Senast var vi dit i augusti.
Nu vill jag önska dej ett riktigt
GOTT NYTT ÅR.
Kramis Birgitta
Så fort åren går då man blickar tillbaka
Jag har sparat dina meil från tiden i Sudan.
Det händer någon gång att de blir lästa igen och albumet med bilder igenomskådat. Vi har ju liksom tid.
Så får vi önska er
ETT GOTT NYTT ÅR
FRÅN MOBYT KRAM
Klart jag orkade läsa... och blev sååå överraskad! Jag har också varit i Sudan (en dags studiebesök på sjukhuset i Dongola, av alla ställen...) och i Tanzania också! Häftigt, våra livsvägar ser liksom lika ut i flera avseenden! Gott nytt år till dig också!
Oh, vad fint Åsa. Vilka fina bilder och text! Tänk vad mycket du har hunnit göra och uppleva i ditt liv redan!
Vilken tur att ni har jordkällaren att åka pulka på! Det finns väl inte så många kullar på "slätta"...? Lyx att ha pulkabacke på gården. Hoppas vi kan ses snart. Tur vi träffades allihopa innan jul! Kram
Skicka en kommentar