Tålamod

Ibland blir det sannerligen inte som man har tänkt sig!

Albin har varit hemma med en riktigt envis och djup hosta ett par dagar. Så strax före lunch skulle han hämta posten själv, det är ju en liten bit och inte så lite märkvärdigt att få göra det själv!

Tyvärr halkade han ute på denhala gången! Som tur var kom Pappa och kunde plocka upp både honom och den utspridda posten från marken. Men se att smärtan i vänster armbåge ville inte ge med sig. Sonen är ju just vänsterhänt och kunde inte röra armen så han fick äta med högerarmen.

Efter ca en timme med gråt och tandagnisslan tyckte jag att det kanske var dags att ringa sjukvårdsrådgivningen... jodå, det var bara att bege sig till akuten. Väl där fick vi nöta på byxbaken i 2½ timme innan läkaren hann komma in till oss. Efter max 1 minut gjordes bedömningen att den numera smärtfria armbågen skulle röntgas!

När det var dags för fotosessionen fick den ömma modren vänta i korridoren, sonen kunde klara av att sitta stilla själv när armbågen genomlystes. Väl hemma igen demonstrerade han för lillasyster hur han fått hålla armen i olika lägen, bara lite stolt. :-)

Så efter fyra timmar var vi äntligen på väg ut igen genom dörrarna, efter beskedet att allt var ok.

Man kan ju stilla konstatera att det inte bara var 4½-åringen som ramlat idag, väntrummet var proppfullt av haltande, linkande "armhållande" människor. Vi var bara glada att vi kom därifrån utan gipspaket!

En duktig tålmodig son.

Han undrade lite försynt om vi inte kunde köpa pizza när vi skulle åka hem. Och jodå, han hade ju skött sig helt exemplariskt så denna maträtt införskaffades.

Nu sover han, helt slut efter en hel eftermiddag på sjukhuset, som, konstaterade han, inte var så spännande. :-)