2010-08-04

Jego

För er som inte är uppvuxna i södra Östergötland kan kanske ordet "jego" låta märkligt. Men det är alltså en pryl/grej/ sak/tingest som är är lite halvdan liksom. Den funkar men är väldigt sällan estetisk tilltalande, ihopsnickrad (ed) i ett nafs för att lösa ett akut behov av något slag. Ibland kan jego:na bli lite mer permanenta, men bara så länge de håller eller tills en annan person tar över och gör något bättre. Förhoppningsvis.
Snart kommer det bilder på ett jego, men först barnen:

Lek med säck-kärra.
Albin sprang så fort han bara kunde med kärran, och Hanna brevid. Naturligtvis stod jag med kameran och vips var olyckan framme, de kolliderade. Resultatet blev lite gråt och tandagnisslan och ett blåmärke, inte så farligt ändå.
Janne har gjort iordning på logen för att maximera platsen och få in så mycket som möjligt. Vagnarna är alltid populära att åka på när tillfälle ges.
Gamle Ferguson får allt hjälpa till, med enbart muskelservo och rejäla pedaler att trampa ner samt växelspakar som kräver någon i klass med Magnus Samuelsson för att rubba, lyckades maken min som vanligt riktigt bra!

Jegot.
Blastkrossen har kommit fram idag. Och nu känner jag att det är dags för en bondelektion igen i potatisbranchen: en KRAV-bonde får inte bespruta blasten mot bladmögel, alltså blir det angrepp på densamma. Lika säkert som ett brev på posten. Frågan är därför bara när det sker, inte om.
Då vill man inte att möglet ska nå ner i marken och förstöra pärana, så då krossar man blasten så att den dör ordentligt, eller vissnar eller vad man nu ska använda för ord.
Den moderne konventionelle bonden sprutar ihjäl blasten, men inte Maken. Han har en gammal maskin med kedjor som snurrar under en huv och krossar på så sätt pärablasten.
Då är det risk att stenar od far upp och in i hytten. Ferguson har ju bara en "trekvartshytt" så det är alltså öppet bakåt. Inte alltid så jättepraktiskt.
Gör man sig däremot ett jego kan man använda det år efter år. En säck stoppad med något knyts fast baktill i hytten och så fäller han ner "jalusit" och vips är han skyddad av ett jego!

//Bonnfrua

4 kommentarer:

Ulla sa...

Vilket arbete det är med maten som vi tar för så självklar. Nyttiga lektioner du ger oss fast det är sommarlov för en del. När blir bonden ledig?

Birgitta sa...

Hej!
Jego är inte bara östgötska, utan även småländska. Bröderna S-n är ju klasskamrater till mina barn och dem känner jag väl.
Även här kommer bladmöglet på potatisblasten nu. Kunde gott väntat lite till.
Ha det gott.
Kram Birgitta

Livsnjutaren sa...

Oj vilken händig karl,trodde jag hade hittat den ende. skönt att se att det finns fler.

Black Iris sa...

Alltid lär man sig något nytt och roligt.
Sicken påhittig och fantasifull gubbe du har.
Honom får du vara jätte-rädd om för de växer inte på trän.
Min e inte så dum heller för stöter han på motgångar blir han nästan upprymd för att han måste lösa situationen.Vilket härligt liv du ändå lever som bonn-kärring, vilket jag alltid ville bli när jag var liten.

Kram Maidi