För ett par inlägg sedan skrev jag att bloggandet har fått ge tid för knyppling istället. Men nu är mastodontprojektet "Enebården" klar.
Det som har varit speciellt med den här spetsen/duken är att den är rund. Jag har fått tänka på ett nytt och annorlunda sätt, men sådant är lärorikt. Men det är väldigt skönt att vara klar! På kursen i onsdags fick jag lära mig hur man monterar dit linnebiten i mitten. Ett pilligt jobb eftersom det involverade hålsöm... och små smygstygn.
Projekt under pågående. Ser mest ut som nålar, nålar och en handdukshög. Men i "högen" döljer sig fyra lager av pinnar som inte används just för tillfället.
Nu är pinnarna utspridda och samlade i hög med hjälp av trägafflar. Slutet av spetsen närmar sig!
Nu är pinnarna bortklippta, och duken syns tydligare nu hur den kommer se ut. Nålar ska plockas bort och trådar klippas av och ev fästas.
Monterad, ångad och klar! En pinne är 10 cm för att få lite perspektiv på storleken. Vågar inte tänka på hur många timmar det har tagit mig... hua!Nu har jag påbörjat ett lite nättare projekt: Herr blå! Kasnke finns orken att göra tanterna av Elsa Beskow också. Det återstår att se.
//Bonnfrua
7 kommentarer:
Så fiiint!!! Himla tjusigt!!
kram Millan
ÅH HJÄLPAS!! Vilket jättearbete du åstadkommit! Jag är grymt imponerad!
Kunde inte låta bli att tänka på att du har tur som inte har en busig bitglad elsa i närheten...en som gärna lägger sin nos där den INTE bör vara..! Det kanske inte bara är att rulla ihop och slänga undan som en sockstickning ;-) Jättefin blev den iaf.!
Lycka till med kommande veckan!
Hoppas allt ska gå bra med besöket!!
Kram på dej
Vilken ljuvlig spets du knypplat. Inte dåligt att du kom till slutet på den.
Kram Birgitta
Åh, så fi-i-i-in!!! :-)
Som du vet så städar jag ju en loppisbutik en gång i månaden inför öppethållningen, och då brukar jag bland annat få plocka iordning lite bland dukar och dylikt om nån kund har varit där och rivit om rejält. När man ser prislapparna och tänker på vilket jobb den som en gång gjorde dessa handarbeten (det är väl mest virkade och broderade alster) la ner, så är de ju oförskämt billiga. Jag kan även tycka att det är lite konstigt att folk inte vill behålla dessa dukar mm, för jag kan tänka mej att de oftast har sorterats bort i samband med hus-/lägenhetstömningar, ev i samband med dödsfall. Jag skulle iallafall vilja ha kvar sådant som minnen, speciellt om jag visste att det exempelvis var nån gammal släkting som gjort dem. Men, men... Moderna människor gillar väl inte 1900-tals textilslöjd...? :-I
Men JAG gillar att DU håller liv i knyppelkonsten!! :-D
Jättefint!
Och så bra beskrivet.
Det tog en stund innan min lite trötta hjärna kom på att hitta dig här i stället för på utmaningen... den är du ju färdig med!
Så nu får jag göra om din länk från utmaningen till hit, från min blogg.
Ha en fin höstonsdag!
Grattis även här! ;)
Vad kul att få se fler bilder!
Säger som Elisabeth, det tog ett stund innan jag kom på att Du finns här, så nu länkar jag hit då 365 är färdigt både för mej och Dej;)
Full av beundran över Din knyppling, förstår inte hur Du kan hålla ordning på allt;)
Ha en fin helg!
annette
Skicka en kommentar