6 år!

För exakt 6 år sedan gifte vi oss, maken och jag. Snacka om att det har hunnits med en del under dessa år! Hus har renoverats, gården tagits över och så har vi ju fått två underbara barn!

Ett litet kuvert hade maken ordnat...

Biobiljetter!

Dagen har varit en riktig skön familjedag! Efter kyrkan har vi bara varit! Barnen har lekt och grejat och så var vi ute och åkte skidor alla fyra! Kan ni tänka er att Hanna tog sig för egen maskin på skidorna den ca 1 km långa vägen vi åkte! Inte för att det var i nåt racertempo, men ändå! Albin hann nog åka den dubbla sträckan... men det var roligt!

Albin plockade fram Jannes gamla såmaskin och satte den bakom sin fina John Deer-traktor. Som sig bör påpekade fadern att maskinen var tvungen att fyllas på ibland med hjälp av en lastartraktor. -"Det ordnar jag" sa sonen och försvann upp på sitt rum. Snart var han nere med lyftkranen! Och vad han lastade med den! Det var ett precisionsarbete han utförde! :-)

Det knackade på dörren: En födelsedagsblomma! Så vacker, så vårig! Underbart! TACK kära grannar!

3 år!

Då var då den stora dagen äääääääääääääääntligen här: Hannas 3-årsdag. Som hon har väntat! :-)

När damen fått frågan om vad hon önskadat sig så är det "Josa klänning", eller "två josa klänningaj" som varit det stående svaret.

Så det var bara för modern att kolla in vad postorderfirmorna hade i sina kataloger (affärerna är inte riktigt framme vid sommarsäsongen än). Så det blev rosa klänningar i paketen, de hann komma hem som tur var!

Inte blev det sura miner för att hon fick kläder inte, det var bara av med pyamasjackan och på med klänningarna för att prova. :-)

"Nu kan jag dansa balett" sa tjejen när hon provade denna kreation. :-)

I bakgrunden ses Albin leka med en traktor... inte direkt intresserad av någon josa klänning precis...

Tårtan och födelsedagsbarnet i en annan josa sommarklänning som var tvungen att anpassas lite efter årstiden dagen till ära.

Skärstad-mästerskapen

Snö. Denna vinter har vi verkligen fått mycket av den varan, så pass att vi inte vågade chansa längre. Det var dags att skotta kökstaket! Som tur är har vi en anställd som inte är höjdrädd! det var ca 50 cm snö på utbygget! Inom parentes sagt byggdes köket 1910! Alltså är det 100 år sedan huset byggdes till!

Snövallen växte betydligt av tak-snön!

Idag fick vi äntligen till det: Skärstadmästerskapen! Först var det för kallt. Sedan var det magsjuka, men idag hade vi en strålande dag!

Grannfrun Anita skulle göra spår på ett gärde som kallas "Svältera". Hon fick ge upp, skidorna skönk ner till knäna! Så vi bestämde helt sonika att skidåkningen fick ske på väg till och från korvgrillningen i dessa mästerskap. :-)

Albin sitter på rumpan, Emilia kör för fullt och

Hanna använde sig bara av stavarna idag.

Det fanns en halvt igensnöad väg att åka lite extra på för dem som ville.

Grannfrun Mona skötte grillningen med den äran!

Alla fick medalj! Tom vi mammor! :-)

Albin var så stolt över sin och har pratat om den ikväll.

Skärstadbarnen.

Kan ni tänka er: Dessa gamla laggar (farfars) begagnade jag mig av!!!!

När vi väl var hemma igen sa Albin med eftertryck: -" Vad duktig du är Mamma!"

Gissa om det värmde! Stel som kylskåp med frys var jag när jag i snigelfart tog mig fram de 500 m åt vardera hållen. :-)

Var ju tvungen att plåta lite annat också.

En hare har skuttat fram över gärdet.

Dagsmeja:

Det finns hopp om att våren finns bakom hörnet!

Rädsla för gardiner

På min systers blogg brukar man kunna läsa barncitat, som är jätteroliga!

I kväll pratade jag med en dagismamma som berättade om sin 3½-åring:

Han hade vaknat inatt och skrikigt och sagt att han var rädd för gardinerna. "En dröm" tänkte modern och somnade om. När det blev morgon ropade han igen och pratade om gardinerna, att det inte gick att öppna dem. Då trillade poletten ner: ögonlocken! Han hade fått ögoninflammation! Grabben kunde inte öppna ögonen ordentligt!

:-)

Titta vad jag har byggt!

Sonen kom häromdagen och var mycket stolt!

Han och dotera hade egenhändigt byggt en järnväg av de flesta bitarna av träjärnvägen. Var ju tvungen att dokumentera som synes. Och givetvis ville grabben att det skulle vara med på bloggen, eller "datorn" som han uttrycker det.

Det är rätt lång sträcka de har fått ihop våra barn! :-)

Visst blir man som förälder stolt! Istället för att plocka undan på hallen kliver vi så snällt över broarna på natten när så behövs. :-)