Wunderbaum

Torsdag, så här års betyder det packdag. Dagen började med att Janne ringde till Maxi och frågade vad de behöver, och förhoppningsvis så svarar de: "Massor av krondill!" Det gjorde de idag så förmiddagen gick åt till att packa krondill (180 knippe) och att göra 80 knippe lök. Det tar sin lilla tid, men det är ju en del av vår utkomst...

Efter lunch fick barnen och jag nöjet (?) att leverera krondillen och löken. När jag fått in hinkarna med dillen i bakluckan var det fullt, var skulle jag göra av backarna med löken? Det ordnade sig efter lite omstuvningar, och så iväg.

Det blir en väldigt stark koncentrerad lukt av dillen i ett så pass litet utrymme som en bil, nästan så man tappar andan. Jag hade fläkten på mer än vanligt bara för att få in frisk luft. Det är en otroligt stark doft krondill! Om ni inte tror mig kan ni ju få vara chaufförer någon gång... :-)

Vi hamnade i en åskskur på vägen hem från affären, så när barnen och jag skyndade tillbaka till bilen när regnet lugnat sig något trampade vi i en rejäl bäck av vatten som inte hunnit undan från vägen. "Nästan som en sjö!" utropade Hanna glatt. Snacka om att man har olika perspektiv på saker och ting. Jag blev väl mest irriterad över att sandalerna blev vattenfyllda, men en sjö finns ju hos mormor och där kan man bada. Associationerna är olika kan man säga!

När vi åt kvällsmat kom det ännu mera regn, då sa Albin:-" Dumma änglar." Vi satt där som fågelholkar Janne och jag och undrade vad han menade. -"Jo, de använder ju vattenspridare när det regnar." A-ha, det är därför det regnar! Det du John Pohlman, det visste du inte. :-)

Krondill!

Slutresultatet blev tre backar lök och fyra hinkar krondill i bakluckan

och två hinkar krondill på golvet fram

samt den fjärde backen lök i passagerarsätet.

Janne och Inger lägger sista handen vid lök-knippningen.

Först drar man upp den.

Sedan klipper man av blasten.

Efter det putsar man dem med en trasa.

Sist men inte minst knippas den.