På min treårsdag för 33 år sedan fick jag en LP-skiva. Det var "Vi i huset 22" och jag kan lova att den är välspelad! Det var blandat prat och musik, en barnmusikal hel enkelt. Kortfattat så handlade det om familjerna (mest barnen) som bodde i trappuppgång 22. De hittade på bus, var osams och så fick de lära sig att säga förlåt och mycket mer. Tant Jensen (vaktmästarhustrun) sjunger sången om blomman i fönstret "...som gör mig så innerligt glad..."
Då när jag var barn fattade jag väl inte det riktigt men nu x antal år senare blir jag glad av blommor som lyser upp vardagen! Tänk att vi får njuta av dessa färgsprakande prunkande växter här uppe i kalla nord.
Clematis som trotsar nattfrosten och blommar utanför dörren.
Nattens minusgrader börjar nagga även denna blomma i kanterna.På soffbordet framför mig står det en mörkrosa cyklamen, den piggar upp inte bara mig utan hela rummet. Det är de små färgklickarna som gör att november inte blir för grått och trist.
Nu har nästan alla löv fallit ner från fruktträden i trädgården. De kala grenarna pekar mot skyn med några enstaka löv kvar här och där. Det har faktiskt sin tjusning det med...
Det blev ett kort inlägg om allt från en gammal LP till kala grenar. :-)
2 kommentarer:
Är det så länge sedan vi lyssnade på den skivan. Det känns som förra månaden.
I dag har G-morfar själv sökt upp era bloggar på datorn och läst. Sätt kryss i taket
Kram mormor och morfar
Tänk att man minns så många detaljer från när man var liten. Inte kommer jag ihåg så mycket från när jag blev "stor". Man tycker att det borde vara tvärtom. Vart visst lite djupt. Finns skivan fortfarande vid liv?
Kram Anita
Skicka en kommentar