Döm om min förvåning...

Spänningen stiger, hur är det med snölyktan i Skärstad? Har den rasat? Lyser den än? Eller har den slocknat? Frågorna hopar sig och luften dallrar av spänning nu innan upplösningen på berättelsen kommer.

Nej, någon thrillerförfattare kan jag nog aldrig bli, det här med sk "cliffhangers" som gör att man bara fortsätter att läsa och läsa trots att timmen är sen och man verkligen borde sova, det kan jag inte få till. Inte för att jag tror att jag är någon författare över huvud taget alltså, men ibland funderar jag på hur den yrkeskategorin får till det i sina böcker.

Detta inom parentes, nu tillbaka till vår egen följetong här hemma: Snölyktan.

Som jag skrev igår mötte dess varma sken barnen och mig när vi skulle till dagis igår morse. Framåt kvällningen letade jag fram ett nytt ljus för att ställa ner i igloo-lyktan. Oupps, det brann än. Så jag ställde det nya ljuset stand by så att säga. Sedan kollade jag ut genom fönstret under kvällen ganska så frekvent, och jo den fortsatte att sprida stämning utanför dörren barnens igloosnölykta.

Så blev det dag att skjutsa barnen igen även denna morgon, öppnade dörren och vad får vi se? Jo, spektaklet har ännu inte slocknat! Var bara tvungen att i det läget när jag hade halkat mig hem med bilen igen ta fram kameran:

Igloosnölyktan.


Toppen har smält bort på snölyktan
och ljuset är liksom i botten hela tiden
men kanterna smälter ner så sakteliga
och matar lågan med stearin.
Underligt...