Det luktar skryt

Häromdagen fick jag för mig att göra iordning och montera lite knypplade dukar som jag producerat under det senaste året. Det är ju lite pyssel med att iordningställa en duk.

Först ska det sys ihop och fästas trådar. Sedan ska det ska räknas linnetrådar, det ska vikas, räknas igen och så ännu en gång innan man syr hålsöm. Därefter kan man sy fast det man åstadkommit med hjälp av pinnar och tråd. För mig var det ett helt nytt sätt att handarbeta och det kräver "starka" ögon!

Börjar jag bli så gammal att progressiva glasögon behövs????? Den frågan ställde jag mig ett flertal gånger när jag höll på med "pilljobbet".

Den här löparen behövde inte monteras i alla fall. Den gick fort att göra för ca 1 år sedan eftersom det är så grov tråd.

Det här var mitt sommarprojekt, jag gillade den aldrig och den har mer än ett fel... Fast på långt håll med svaga ögon och en brädlapp emellan syns det nog inte. :-)


Den här har jag gjort nu i vinter, ett test att knyppla med tunn tråd. Det var inte så svårt som jag trodde, garnet gick inte av lika lätt som jag inbillat mig. :-)

Den här gjorde jag av det tunna restgarnet. Extremt pillig att montera eftersom det är en så pass liten duk.

Nu är knyppeldynan laddad för ännu ett alster med många nya utmanningar inför kursen ikväll. Undrar om jag hinner klart till jul...?

Nu återstår frågan: Var ska/kan jag placera detta hantverk??? Törs jag det med tanke på alla timmar det tagit mig, tänk om katten smutsar ner, eller barnen spiller??? Ja då får jag väl göra en ny då då!