Ibland stannar allt upp, och man måste själv stanna för att inte frontalkrocka i en slags seriekrock med omvärlden.
Att allt vänts på ända nu är för att min systers baby aldrig kommer bli ett barn som växer upp. Han eller hon kommer att slippa jordelivet och gå direkt in i evigheten.
Vi kan inte fatta varför sånt här händer, men mitt i allt finns ändå Gud där och bär min syster med familj, och även oss runt omkring.
En sångstrof som funnits med de senaste dagarna är: "Du ger mera nåd när min börda blir större... mer kraft du mig ger. I ökade trångmål Din kärlek fördubblas..."
För ett tag sedan fick jag förmånen att lyssna till Tomas Sjödin när han föreläste för oss som arbetar i kommunen. Han pratade om att det finns inga ord i svåra situationer, men att ett "oj" kan innefatta allt man inte kan formulera.
Just så känner jag nu.
Det finns inga ord, bara ett OJ!
2 kommentarer:
var inne och hälsa på hos din syster.
Det gör mig så ont att veta att någon går igeom det som de går igenom nu....
La igen en hälsning. Även om jag inte vet vem din syster är så kostar det så lite att visa lite medkänsla.
Tänker på dig och familjen med nu, det är inte lätt att ta in över sig vad som sker just nu..
Hoppas på att det på något vis ska komma något gott ut ur den här tragedien.
Mina tankar finns hos er idag.
Kramen Synnöve.
Det min vän var det minsta jag kunde göra.
Även jag har mist ett barn. Hon kom för tidigt och levde inte när hon ville möta världen.
Så jag tror jag vet hur det känns.
Storkramar till er alla i den här tunga stunden.
Synnöve.
Skicka en kommentar