"Mars mars måne, jag vill inte diska!"

Ramsor, det är något som barn i alla tider har hållit på med, eller??? "Mars, mars måne, jag kan lura dig till Skåne" är en ramsa som vi hade som barn. Numera har de en "Tack för maten... jag vill inte diska faten" som de har lärt sig på dagis.

Med detta som bakgrund klarnar Hannas citat som står i rubriken. Hon sa det när det var dags att borsta tänderna och så nästan kiknade hon av skratt för att det blev så tokigt. :-)

Vår lille Albin fyller fem om en sisådär tre veckor. Idag kom han helt förtvivlad och tårarna bokstavligen sprutade ur ögonen på honom. En tand var trasig!

Otröstlig är ordet som beskrev honom. Jag fick kolla i munnen, men såg inget ovanligt. -"Den är det" sa han och pekade. Aha, den är LÖÖÖÖS!

Tanden är lös, men det var ingen tröst tårarna fortsatte att trilla utefter kinderna. Så det var bara att försöka övertyga honom om att då är man stor, alla tappar tänderna osv. Slutligen avtog gråten och vi ringde Mormor för att berätta, med videosamtal. Det är ju viktiga saker det här!

Senare på dagen var vi och uträttade ärenden, då erkände han stolt att han vickat på tanden i affären! Så det tog ett tag för honom att smälta detta faktum!

Kusiner, Farmor och Gammelmormor var också tvungna att underrättas om denna stora tilldragelse! Och så fort tillfälle gavs även grannflickorna naturligtvis.

Och så givetvis måste ju hans gamla mamma blogga om det, med herrns tillåtelse och medgivande. Faktiskt!

Min tand är lös, min tand är lös...

//Bonnfrua