Skuggor och dagrar över livsstigen

Det (rubrikvalet) var en rad som for igenom huvudet idag när jag satt under äppelträdet för att försöka fota en sädesärla. Återkommer till det.

Citatet kommer från titeln på en diktbok som en tant Agnes (?) skrev i början av 1980-talet. Inte för att jag har lusläst den pärm till pärm men det beskriver så bra läget. Dels var det skuggskiftningar under träden, men också i livet. I mitt liv just nu för att vara mer exakt.

Kortfattat så ådrog jag mig en utbrändhet för en så där ganska exakt 8 år sedan. Vägen tillbaka har varit lång och krokig, men tillbaka i vården kom jag tillslut. Mot alla odds kan man väl säga. Och så nu i måndags kände jag att de symptom jag pressat tillbaka en tid inte var lämpliga (läs gick inte) att hålla tillbaka längre, så det var inte många fler alternativ än att stanna hemma. Trots semestrar och allmänt kaos på jobbet.

Barnen sa när jag köpte min nya kamera (tjatar, jag vet!)

-"Kan du ta kort på fåglar nu"? Så nu idag gjorde jag så ett frest och satte ner rumpan ute på gräset under ett av träden och inväntade sädesärlorna.

En unge som spanar in ett päron.

En annan liten en på andra sidan trädet.

Det gäller att se sig om så inte katten kommer.

Tigermannen kom och undrade vad jag höll på med, men då hade mina "spanarobjekt" redan lyft för länge sedan.

När vi satt där och gosade lite katten och jag så märkte jag att det var viss aktivitet några meter framför mig i gräsmattan. Det blänkte och hade sig. Om jag förstod saken rätt (säg till om jag har fel!) så var det rödmyrorna som flög. Säger man så?

Det var alldeles tjockt av vanliga små rödmyror, några svarta och så bevingade saker, se själva:

Det var på en plätt stor som en Biltemakatalog (ligger en på bordet brevid mig, därav jämförelsen) som de myllrade omkring. Förmodligen visste de vad de gjorde, men det såg verkligen kaotiskt ut!


Redo för take off.

De vita prickarna till vänster om trädet är flygisarna som ger sig iväg.

För mig är det ren avkoppling att få göra något kreativt, om det är på mina villkor vill säga. Pyssla lite med knyppeldynan, påta i trädgården eller helt enkelt sitta med kameran i knät och vänta... allt går ju inte att fånga på bild. Alla skiftningar, nyanser och färger, det är ju så underbart att få uppleva det!

//Bonnfrua