2010-08-27

Upptrasslande detektivarbete

Både Janne och jag är uppvuxna med Mormödrar som väver. Jag har testat på detta hantverk och det finns en och annan löpare och matta som jag har gjort. På dagis väver Albin på en slags ram med en plastnål som han liksom trär upp och ner mellan varptrådarna.

Med detta som bakgrund så har maken min införskaffat två små vävstolar på en loppis. Då han inte är bekant med detta hantverk något närmare är det inte lätt att hitta en komplett dylig, än mindre två!

Så för att få ordning på det hela åkte barnen och jag ner till Kindabygden igår. Barnen fick vara hos sin Mormor och leka med kusinen (se syrrans blogg här) medan jag åkte till min Mormor och Morfar. För där finns det expertkunskaper! Förvisso har de hunnit få några år på nacken, men färdigheterna finns kvar!


Tyvärr glömde jag kameran hemma, men jag har försökt att "fota ifatt" det som gjordes igår. Och nu vill jag bara varna för att de vävtermer jag har lärt mig är från södra Östergötland och kan alltså vara dialektala. Vilket med största sannolikhet gör att jag benämner saker och ting lite fel och konstigt, men så får det vara!

Båda vävstolarna väntar på sina ägare. Massor av restgarn fick jag med hem att ha som inslag. Det är en riktig guldgruva i Mormors vävbod. Där finns allt man behöver för detta hantverk. Allt från "efsinge" till en kontramasch.

Skyttlar.

För att få inslaget genom varpen behöver man en skyttel. Det fanns inga till barnen så Morfar (87år!) gick ut i "Smejja" (garaget) och tillverkade några stycken i en-trä "ene". De doftar så gott!
"Stoppet" på kugghjulet fattades, så det gjorde han också ett nytt. Jag fick förmånen att skruva fast det, men han var tveksam till att jag skulle klara det. :-)

Den ena vävstolen saknade "lattor" att hänga solvarna på.

De "sölver" som fanns med var gamla handknytta saker, men dessa återanvände vi. Morfar gjorde lattor att hänga solvarna på, och så var det bara att klura ut hur upphägningen av käpparna skulle gå till.

Man måste ju få fram ett skäl, dvs där skytteln ska gå genom varpen. Vi löste det med bomullsband och häftstift. Av färgen att döma närmar de sig väl 30 år de med...

På garnbommen ska man ha "spröt" så att inte varpen kalvar, alltså hamnar på sned och trasslar sig. Här fick ett reklamblad klippt i remsor duga.


Kontraster!

En relativt ny liten vävstol med "solvar" och "sked" av plast samt en gammal skyttel. Anna var alltså Mormors faster! Se hur välanvänd och sliten den är! Så len att hålla i. Funkar än!!! Lite stor dock för barnens väv.

Så för att göra en liten sammanfattning så här till sist så var vi tre stycken som grejade i ca 5 timmar (dvs 15 arbetstimmar) för att få ordning på allt. Men oh vad roligt jag/vi hade! Lite kuriosa: Den sammanlagda åldern på oss tre är 208 år!

Så tack Mormor och Morfar för hjälpen och allt annat!

//Bonnfrua

3 kommentarer:

Lovisa sa...

Ojojoj...för mig så är detta rena rama grekiskan ;o) Men tänk så mysigt att barnen får ha egna små vävstolar. Ska bli spännande att se vad dom har tillverkat så småningom. Kram kram

Anonym sa...

Det ser ju bra ut.
Vi hade ju en härlig och kul dag.
Så tack själv och välkommen tillbaka när det behövs ny varp.
Kram mormor och morfar

Ulla sa...

Oj vad härligt. Här i huset finns en sådan liten en som var min och alltså har åtskilliga år på nacken. Nu för tiden har jag en riktigt stor till skillnad från mina andra små minisaker. Vilken skatt att få hos sina gamla. Hoppas ni får trevligt i vävstugan och timmarna genererar säkert massor av glädje. Dina termer är helt ok, lite finputs så är du på banan. Trevlig helg!