"På dom första löv som singlar sitter..."

Ute har hösten verkligen gjort sitt intåg! Jag har gått och gnolat på "Okända djur" idag. Du vet den där "...många är långa och svåra att fånga... ... på ett löv som singlar sitter, smådjur och det hörs ett evigt fnitter..."

För idag har sannerligen löven fallit här. I morse var det helt vindstilla ute med mycket frost på marken. Från körsbärsträden föll bladen ner helt lugnt och stilla. Man hörde bara lite prassel där i kylan och solskenet. Då kan man inte annat än att njuta!

Biggaråträdet håller på att bli helt kalt igen.

Albin tyckte det var tråkigt på eftermiddagen när jag höll på att klippa bort lite perenner. Så jag undrade om han inte ville kratta lite, för det fanns verkligen potential till att få ihop en ordentlig hög. Och faktsikt så nappade han på den idén.

Egentligen är det ogjort arbete, men man kan ju ha hur kul som helst!

Hanna kom också efter ett tag och så hjälptes vi åt alla tre att räfsa ihop en "hopphög".

Man kan ju gömma sig också och dyka fram och ropa "buh!"

Efter att båda barnen fått "gömma sig" i högen var det min tur!

De täckte mig totalt med höstlöv, sedan gick de för att hämta Pappa. Han var ju tvungen att se vilken "sto hög" de hade fått ihop. Då passade jag på att resa mig upp. Och faktiskt, Maken blev allt lite skrämd till barnens förtjusning! :-)

Det var riktigt mysigt att ligga där i högen. Det doftade höst och så var bladen torra och inte så där blöta och trista som de kan bli ibland. Lite av barnasinnet måste man ju ha kvar!

//Bonnfrua