2011-01-30

Kana

I förra inlägget igår länkade jag till Correns hemsida där man kan läsa hur det brann i Hollongården Slätmon. Idag får man läsa och se hur bara skorstenarna finns kvar av den gamla byggnaden. Det går inte att mentalt ta in och förstå hur släktingarna där har det och hur de mår.

Jag hörde från Mamma att de och ytterligare ett par kusiner hade varit där igår och hjälpt till med att bära ut så mycket som möjligt ur huset. Om jag förstått det hela rätt gick inte allt att rädda, bla i min sysslings rum var allt utom räddning... Detta går att läsa i länken i förra inlägget, så jag far inte med skvaller nu.

Trots denna tragedi så fortsätter jorden att snurra runt sin axel. Solen har tom haft företräde framför molnen hos oss idag på eftermiddagen. Vi försökte komma ut en sväng och det var riktigt skönt! Temperaturen var runt nollan så det fanns förnimmelse av vår i luften. Annars är det bara ett önsketänkande... men njuta kan man ju för det!

Men fy vad darrig jag blir i benen av att vara ute en stund! Är inte i form än rent fysiskt efter influensan! Hua!

Under min bil (som liksom hamnar på undantaget senaste veckorna) hade det bildats blankis. Så Janne visade barnen hur vi åkte kana när vi var barn. De hakade på per omgående!

Hanna druttade på ändan i första försöket och blev lite skrajsen, men med hjälp av Janne kom hon allt igång ordentligt hon med.

Albin kanade fram och tillbaka, full fart.
Även jag kanade allt lite till barnens förtjusning, att Mamma kunde! Hihihi

//Bonnfrua

5 kommentarer:

4U2 sa...

När barnen var små drogs jag med också, när sådant roligt dök upp!

Polargrevinnan sa...

Bränder är otäcka. Det är ju en tragedi att mista sina ägodelar.
Vad bra att du har barnasinnet kvar, man blir inte för gammal för att leka men man blir gammal om man slutar leka.
Ha det bra.
Kram Viola

Ulla sa...

Det var skönt att höra att endast materiella ting skadats även om det är en tragedi i sig att mista sina ägodelar.
Såna kanor minns jag att vi gjorde på skolgården när jag var barn, du sätter fart på minnena. Hoppas du blir alldeles återställd snart!

Trebransmamman sa...

Fy så hemskt med släktgården! Min största skräck!!!!!

Skönt däremot att de lyckades rädda lite lösöre.

Marie sa...

Ja, fy, vad otäckt med branden och vilken chock att förlora så mycket så plötsligt. Men. Skönt att ingen blev skadad, att branden upptäcktes i tid.