Idag 63 imorgon 85

1948 den 17:e april vigdes Elias och Britta i Västra Eneby prästgård. Det är min Mormor och Morfar det! Så idag har de 63-årig bröllopsdag. Som pricken över i fyller Mormor 85 år imorgon. Allt detta föranledde naturligtvis att ett kalas gick av stapeln igår lördag hemma i Kisa.

Tre barnsbarnbarn, två barnbarn och tre syskonbarn samt bror träffades hos dottern igår för att fira (plus några respektive förståss! Hänger du med?)

De minsta kusinerna lekte hela dagen så det var ett gäng trötta förskolebarn som satt i kökssoffan och åt korv med bröd innan hemfärden igår.

De äldre kusinerna (syskonbarnen till Mormor alltså) var mer stillsamma och satt runt bordet och konverserade...

Det togs en hel del kort och här kommer en liten glimt av hur vi hade det.

Fortfarande kära... Buketten som Morfar gav Mormor.

Barnbarnsbarnen spelade fotboll och gungade.

Hanna hjälpte sin Mormor att duka och förbereda innan det kom syskonbarn till min Mormor.

Smörgåstårtan.

Här är min Bror och Pappa, viss likhet kan man nog ändå ana...

//Bonnfrua

Denna dagen... en lång väntan

Nyss hemkommen efter att i fem timmar suttit på en stol i akutens väntrum! Redan imorse ringde jag vårdcentralen (det är ju dit man ska vända sig) för att jag har sedan några dagar ont i ett knä. När det dessutom började svullna igår tyckte jag det var dags för en konsultation. Primärvården hänvisade mig till akuten och där fick jag sitta.

Efter ganska exakt 4 h och 45 min fick jag träffa en yngre spoling som ganska omgående hämtade en mer erfaren kollega. Hon klämde och kände på knät och summa summarum blev: värktabletter och sjukskrivning i två veckor.

Svullnaden kunde man kanske tappa ur, men nej eftersom jag kunde gå på benet var det inte aktuellt Hmpfr, nu när jag gjort den gymnastiska övningen i och ur bil (var tvungen att tanka också) några gånger är jag inte precis någon prima ballerina! Funderar på hur jag ska klara av trappan upp i församlingshemmet inför terminens sista knyppelkurs bärandes på den otympliga knyppeldynan ikväll.

Jomenvisst...jorråsatte...jovars...

Det ordnar sig med skridskor bara det blir is, sägs det. Så då ska väl det här med "we ut sä" som en sä´r på östgötska!

//Bonnfrua

Vårteckensutmaning del 7

Numera är det inte så svårt att hitta vårtecken. Det är fullt ös på våren här i norra Östergötland. Men innan bildbevisen på det som händer i min närhet tänkte jag göra lite reklam som är ett vårtecken i sig:

I lördags var jag på en kvinnofrukost med "Rebeccas Rabatter". Det är en tjej härifrån som numera bor i Stockholmsområdet, som har ett företag som designar och säljer färdiga rabatter. Perennrabatter för alla lägen och jordtyper. Om du bor i vår huvudstad och funderar på nya blommor tycker jag du ska kika in till henne, och bor du någon annanstans kan man njuta av bilderna och få tips ändå.

Här på vår tråkiga norrsida av huset kommer hennes idéer att få frodas. Någon gång i juni (när rabatten är grävd) och hon har vägarna till fäderneshuset kommer det att börja prunka även här! Jag utlovar bildbevis.

Men som sagt: Klicka dig in till Rebeccas Rabatter!

Åter till vårtecknen:

Sädesärlan kom redan i tisdags, det är ett säkert tecken det!

Spanargrenen har numera börjat spricka upp i knopparna så det syns tydligt. Hanna hittade en daggmask som hon skulle ha som husdjur. Jag tror den försvann ner i jorden igen utan att ha tagit skada.

Årets första humla såg jag i lördags. Krokusarna börjar tom bli lite överblommade i söderrabatten.

Den här gynnaren vet jag faktiskt inte vad den heter, men vacker är den!

Vill du se fler vårtecken så klicka dig in till Humlebacken ute i högra marginalen så kommer du till hela deltagarlistan.

//Bonnfrua

Visst kan Hanna cykla

Under aftonen så knäckte hon koden till hur man startar själv på cykeln. Om ändå kameran varit i min hand så ni fått se den glädje och stolthet som lyste om lilla fröken. Ni får hålla tillgodo med en bild från förmiddagen istället.

Nyfikenhet

//Bonnfrua

Sädesärlan

Idag så var sädesärlan här och "vippade" på sin vackra stjärt. När jag såg den tvärstannade jag och kunde njuta av detta vårtecken några sekunder innan den lyfte och kvittrade in bland träden.

Nu har jag jobbat hela helgen, fyra dagar. Det har gått med värktabletter i kroppen/huvudet. Så skönt att vara igång igen, fast idag är jag trött. :-) Har ju bytt vikariat (igen) men nu löper det här schemat året ut vilket känns lyxigt! Det betyder att jag jobbar en del kvällar och helger och växlar arbetsplatser fast att jag faktiskt har samma kollegor och chef. Organisationen är sådan.

Vi tog oss en tur idag igen upp till Blåsippestället. Hanna behöver bara en liten hjälp vid starten nu sedan funkar det bra för henne att cykla. Så idag vågade jag ta med mig kameran.

Barnen med sina cyklar.Hanna sätter fart och kommer långt mellan gångerna hon studerar marken.

Tiger kom ifatt oss och höll ett öga på oss. Han brukar hålla sig i hasorna på oss vid våra små utflykter. Det är riktigt mysigt!

När jag la mig på marken för att få blåsippebilder var ju kameran tvungen att få sig en puff, eller två av kattskrället.

Albin med sin bukett.

En stolt Hanna som klarar av cykla och bromsa nu!

//Bonnfrua