Studiedag

Som rubriken antyder hade Albin studiedag idag. Ingen skola med andra ord. Lägg därtill den stundande adventstiden, nästan odimmigt väder (jo solen kunde anas ibland) så blir summan av kardemumma gardinbyte med tillhörande fönsterputsning. På övervåningen!

Albin var i farten och skulle hjälpa till, vilket han fick. För om han gillar fönsterputsning så ska inte jag hindra honom från denna syssla här hemma!!!

Upp på stolen och så började han med sitt eget fönster. Ganska snart kom han på att det var läge att plocka bort sakerna på fönsterkarmen. Utsidan fick jag ta, precis som Mormor gjorde när jag var barn så satt jag på fönsterkarmen och sträckte mig ut för att putsa fönstren. De är utåtgående även där uppe nämligen. Men det var varmt ute så det gick bra.

Nu står stolen och Albin på balkongen, även de fönstren fick sig en dust med trasorna.
Lampskärmen är borttagen i väntan på adventsstjärnan.

Samma fönster i kväll. Stjärnan är gammal, Jannes Mormor och Morfar hade den när de bodde här (flyttade ut i början av 70-talet). Den fanns i en garderob när vi kom hit. Den är av plåt och man får liksom böja till den så den fastnar på sladden. Kanske unik??? Men jag gillar den!

I det motsatta fönstret sitter det också en stjärna, denna "från mitt håll". Min Gammelmormor hade den, sedan min Mormor som gav den till mig när jag flyttade hemifrån När jag var barn tyckte jag inte den var så vacker där den hängde i Mormor och Morfars trapp-fönster, men nu så är det en kär "klenod". Så frontospiserna här i vårt hus pryds av gamla adventstjärnor så här års. Det passar liksom in bland allt det andra här hos oss.

//Bonnfrua

Plötsligt...

Plötsligt denna lördagseftermiddag slets tystnaden sönder i den disiga, fuktiga novemberskogen. Ett vrål ekade mellan stammarna och strax därefter hördes ett brak.

Strax innan detta skedde och under tiden som det började mörkna under granarna irrade fyra personer omkring och såg sig om och kikade uppåt. Vad letade de efter? Hade de gått vilse? Var de jagade av något?

Plötsligt kände sig flickan lite övergiven och stack handen i mammans hand, men var fanns karlarna? De båda fruntimren begav sig mot platsen där de visste att mansfolket skulle dyka upp förr eller senare. Väl framme i gläntan såg de gubbarna komma från motsatta hållet, även de hand i hand. De sammanstrålade vid motorsågen och där börjar vår historia...

Jag kan lugna er kära läsare med att det helt enkelt var vår familj som letade adventsgran denna disiga trista novembereftermiddag. Vi fann den, Janne sågade ner den och så fraktades den hem på vagnen tillsammans med barnen och deras cyklar. Mer dramatsikt än så var det inte.

På väg in i skogen för att börja projekt "leta adventsgran."

Hanna fick låna pappas hjälm en stund.

Uppdrag slutfört, Janne drar ut granen till skogsvägen.
Albin fotar traktorn när Janne hämtar den vid skogsbrynet. Detsamma gör Hanna men från en annan vinkel.

//Bonnfrua

Enebården

För ett par inlägg sedan skrev jag att bloggandet har fått ge tid för knyppling istället. Men nu är mastodontprojektet "Enebården" klar.

Det som har varit speciellt med den här spetsen/duken är att den är rund. Jag har fått tänka på ett nytt och annorlunda sätt, men sådant är lärorikt. Men det är väldigt skönt att vara klar! På kursen i onsdags fick jag lära mig hur man monterar dit linnebiten i mitten. Ett pilligt jobb eftersom det involverade hålsöm... och små smygstygn.

Projekt under pågående. Ser mest ut som nålar, nålar och en handdukshög. Men i "högen" döljer sig fyra lager av pinnar som inte används just för tillfället.

Nu är pinnarna utspridda och samlade i hög med hjälp av trägafflar. Slutet av spetsen närmar sig!


Nu är pinnarna bortklippta, och duken syns tydligare nu hur den kommer se ut. Nålar ska plockas bort och trådar klippas av och ev fästas.

Monterad, ångad och klar! En pinne är 10 cm för att få lite perspektiv på storleken. Vågar inte tänka på hur många timmar det har tagit mig... hua!

Nu har jag påbörjat ett lite nättare projekt: Herr blå! Kasnke finns orken att göra tanterna av Elsa Beskow också. Det återstår att se.

//Bonnfrua

Dimma

De senaste dagarna har vi inte precis varit "drabbade" av dagsljus. Dimman (näst intill tjockan) har svept in och runt runt oss som en våt kylig filt. Dessutom passade kvicksilvret (eller de batteridrivna termometrarna) på att sjunka under nollan. Så världen var frasigt vit i morse kan man säga.

Ni som är trötta på foton av Pigge och Hanna får helt enkelt sluta läsa nu, för här kommer det fler bilder från idag, fast som sagt: dimmiga!

Rimfrosten var så vacker så jag passade på att greja med kameran när Hanna red.
Idag var det dags för något nytt: "Hoppa över hinder". Utan stigbyglar (fick jag lära mig) är det svårare att inta rätt position inför "hoppen". Här tränar de och "Fröken" visar och lägger benen (skänklarna) i rätt balans till övriga kroppen och den nya tyngdpunkten som det blir.

Oh hopp, nu var det dags att testa detta kopiöst stora hinder. Pigge brydde sig inte nämnvärt om björkstammen som låg där, men någonstans ska man ju börja...

Stolt? Japp, jag mer än dottern tror jag! Fniss.

Det gick inte att se nästa stolppar vid kraftledningen, så pass dimmigt var det idag!

//Bonnfrua

Knypplar istället för bloggar!

Tänkte bara slänga in ett litet kort inlägg för att visa att jag faktiskt finns kvar här i "blogglandia". Sista veckan har det varit skralt med tid över för datorn över huvud taget då jag har ägnat tiden åt att försöka bli klar med ett litet (eller kanske lite större) knyppelprojekt. Nu har jag bara någon timma kvar vid dynan innan spetsen ska sys ihop så att man kan ana att det ska bli en duk. "Lappen" som ska in i mitten är nämligen rund, så en ny utmaning väntar nästa vecka på kursen att montera linnebiten med hålsöm. Bilder kommer när det är klart!

Nålar, knyppeltråd och mönster.
//Bonnfrua