Minnenas television

I onsdags lovade jag ju att återkomma till hur det var när Birger fyllde år. Det pinsamma är att jag inte fick med honom på något kort... men Mia ska enligt uppgift ha det så jag får väl återkomma med just det...

Hollongården i Berga, Slätmon, Västra Eneby församling är den här släktens upprinneseort. Alltså mormor Brittas föräldrahem som Birger (lillbrorsan) tog över. Det har alltid varit den naturliga samlingsplatsen för syskon, kusiner och så även för oss sysslingar. Som "gammeltant" bland oss i tredje ledet har jag ju fördelen att få ha varit med om en del kalas, upptåg och andra minnen, återkommer om det strax.

Min yngsta syssling Caroline var nyfiken på släkten så med hjälp från "de äldre" snickrade vi ihop ett släktträd. Förmodligen blev inte alla födelseår rätt: -" Men hon var gravid då..." -" Då när vi gjorde dräkterna var han ett år...". Kvinnlig logik??? Hur som helst så blev jag än mer tacksam att jag har fått uppleva så många minnen från Berga och "Öna".

Berga betyder Birger och Viola för mig. Tyvärr så dog Viola för snart sju år sedan men när man fikar och äter på det "vanliga" finporslinet när det är kalas känns hon delaktig ändå. Många kalas har det blivit, i 45 år har traditionen hållt i sig sas det. Väldigt många av dessa har varit på "Öna".

Tänk vilken förmån att få ha sommarminnen från denna del av en ö i Åsunden. En liten gräsplätt med tallar (och kottar), en brygga samt en flytbrygga. En bergsknalle, ett grillbord och myror. Ett gammalt traktordäck (sandlåda?) med jordgetingar och ett utedass med sjöutsikt. Sist men inte minst den gamla kolarstugan med sin säregna och karaktäristiska doft. Jag kan känna den lukten än när jag vill och se det mörka partiet i taket som mamma och hennes kamrat Lena gjorde när de eldade fotogenlampan. I fönstret stod det en solblekt midsommarstång.

Så många minnen som ramlar över mig när jag tänker på "Öna".

-Det djupa diket som var svårt att gå över (när man var liten).

-Vattenskidåkning (det lät så otäckt).

-Vindsurfing (av andra när man blev lite äldre).

-"Röken" som stod rostig i skogsbrynet.

- "In i uga".

- Gäddan som Bengt drog upp en gång så att jag inte vågade bada, det kunde ju finnas fler...

- Grillbordet...

Jag blir väldigt sentimental kan jag erkänna!

Här är Bengt, mamma Birgit och Marina.

Det var Bengt som åkte vattenskidor...

Marina hade en kanot,

hade man tur fick man följa med i den...

Grillbordet.

Då var det inte blått utan såg ut som när morfar Elias gjöt det.

Bänken gick runt om då, inte anpassad efter ben som börjar bli stela.

Så många korvar och hamburgare det har grillats vid detta bord.

Så många koppar kaffe det druckits.

Så mycket prat.

Så många solnedgångar.

Hollongården idag.
En damm, men vad är det de tittar på?


Jo guldfiskarna.
När vi stod där och betraktade grönskan och vattnet plaskade det till...


... en snok! Den hade visst varit jagad några dagar,

men nu så förpassades den till de sälla jaktmarkerna.


Lite mera nostalgi.
Här inne i bersån fanns det ett bord som var byggt runt trädet.
Oj vad spännande det var! Hur hade man fått dit det???

Så TACK Birger för att vi fick komma på ditt kalas!