För några år sedan hade jag en fundering på att göra om "finrummet" till vävstuga, dvs ha en vävstol där. Den idén gick dock inte igenom... så det fick bliknyppling istället. Det är ju inte lika platskrävande och dunkar inte så mycket heller för den delen.
Men från och med igår är det inte en utan TVÅ som väver där istället.
Naturligtvis är det barnen som satte igång med sina vävar dierkt efter dagis igår. De hade så bråttom hem och in. Hänförelsen var stor när de såg alla garner och färger.
Så jag fick agera instruktör och vira upp önskade färger på skyttlarna och sedan visa hur man gör. Pinnen fram, trä igenom skytteln, slå med vävbom och sked med båda händerna, sedan pinnen bak, igenom med skytteln och slå med vävbommen.
På en så här liten vävstol är det ju inga trampor som flyttar käpparna med solvar utan en liten "pinne" där de är upphängda. Det gäller att ha både motorik och tålamod.
Som tur är (vi gjorde fel när vi drog på vävarna men lät det bero) är det dubbel mattvarp i varpen så det ska mycket till innan de kan dra av dessa trådar!
Albin i full koncentration.
Hanna för in skytteln i skälet.
Det blev allt rätt bra skäl ändå, eller hur Morfar?!?!?!
Paus. Givetvis blev Janne förevisad deras alster och färdigheter när han kom in till kvällsmaten. Men då var telningarna rätt trötta så det blev lite fel när de vävde.
Jag påpekade att när man gör så där mycket fel måste man sluta för att man är för trött. Tom Gammelmormor slutade när det blev för mycket fel!
Så Albin sa åt mig att ringa henne och kolla om det var sant. Och jo, det var sant! En för trött väverska är ingen bra väverska...
//Bonnfrua
4 kommentarer:
Även om du inte fick din egen vävstol så får du ju ändå njuta lite nu. Det är väl en ganska god kompensation av livet självt. :)
Och nog är barnens vävutrustning både sötare och mer praktisk än det du tänkte sätta upp... ;)
Att en trött väverska inte är någon bra väverska är ett sant ord, som säkert kan tolkas i en mycket vidare och djupare mening. Ingen gör ett bra arbete när han är trött... Vi måste lära våra barn att känna efter. Du gör det så pedagogiskt och underbart. :) :)
Skälet ser ju perfekt ut, så det bör inte bli några problem med: säger morfar. Hoppas entusiasmen står sig.
KRAM mormor och morfar
Vissa saker som fösvunnit genom åren saknar man.
Jag saknar min lilla vävstol för jag hade en gång precis en sån du visar.
Vad roligt att dina barn tycker om att pyssla i alla fall.
Kram Maidi
Vilka härliga bilder! Det kanske blir så att mor i huset skaffar en egen så småningom. Började med att titta på dina naturfoton. Vad du är duktig med kameran! När jag köpte min kamera så följde en kurs med. Om ett par veckor ska jag åka till Örebro och vara med. Det ska bli roligt. Fortsätt att använda avtryckarfingret så vi får njuta!
Skicka en kommentar