Maken ringde idag på lunchen. Han skulle bara informera om att han och barnen skulle bowla i eftermiddag så de var nog inte hemma när jag fick fritt från jobbet.
Och så var och är det! För ovanlighetens skull slutade jag när jag skulle och det fanns alltså lite dagsljus kvar när jag trotsat snön och halkat mig ut på slätta igen med bilen.
Hela dagen har jag suktat efter att komma ut med kameran i näven, så jag skyndade mig in och på med termobrallorna, fram med kameran och så ut!
Den relativa stillhet det är ute när det snöar är så underbar. Visst hörs trafikbruset en bit bort när man lyssnar ordentligt, men det är liksom tyst ändå.
I det sista dagsljuset sträckte jag bokstavligt talat ut min lekamen i en snödriva för att försöka få en bild av den översnöade ljuslyktan. Hoppas att ingen såg mig!
Det finns ju en massa finesser på min kamera som jag inte behärskar och begriper mig på, så det gäller att experimentera när tillfälle ges! Speciellt om det sammanfaller med inspiration till att göra det som det så lyckligt var idag!
Ljuslyktan med snö både på och runt sig.
En långtradade passade på att åka förbi när jag grejade med olika inställningar. Resultatet blev ganska festligt om jag får säga det själv...
Det är bara att konstatera: Ett kamerastativ står högst upp på den minimalt korta listan till min födelsedag...
//Bonnfrua
5 kommentarer:
Som en liten gåva i sig att få en ledig stund.. ;)
mmm fina foton och jepp det blev riktigt läckert med långtradaren som susade förbi!
Kul med bowling, hoppas det gick bra för dem.
Kram Anita
Vilken lyx med lite egentid!
Väldigt fina bilder! Du har lyckats väldigt bra med ljuset, att få det att se lika ut på bild som det gör på "riktigt". Det har jag väldigt svårt att få till ordentligt.
Det tror jag du får till födelsedagen!
Vilka framsteg du gör! Jättekul att se dina bilder och vad du hittar med kameran.
Skicka en kommentar