Uttrycket i rubriken härstammar från min barndom. Det var Pappa som myntade det när min lillasyster var arg då i början av 80-talet. Men lite så känner jag nu: Ilsken och vresig! Anledning: Telefonförsäljare!
De ringer alltid när jag lagar lunch eller när vi äter. Sedan börjar de igen efter klockan fyra på eftermiddagen för att få tag på Janne. "Nix-nummer", tänker du, "om det vore så väl" , säger jag! Jannes företagstelefon är vår privata så då kan man inte "nixa" den, för då hävdar försäljarna att de ringer till företaget! Grrrrrrrrrrrrr
Förut så sa de som ringde ungefär så här: -" -Hej jag heter .... ........ och ringer från mummel mummel." När man då frågade vad saken gällde så uppgav de det och oftast kunde då jag som den elaka hustrun avstyra byte av elleverantör, telefonabonnemnag eller tio kalsonger/månad hemskickat direkt i brevlådan.
Men nu låter det så här: -"Jag heter.... och söker Jan-Olov." Svarar jag att han inte är hemma lägger de på, ber inte om mobilnummer (skönt) eller nåt sånt. Men sedan återkommer de igen och igen och igen.
Det värsta är att de som är ettrigast de fattar inte när man säger nej!!! De bara mal på och säger hurtigt att då var vi överrens. Det kvittar hur mycket jag (eller någon annan) säger att vi är högst ointresserade, så fortsätter de sin utmattningskampanj.
Det har gått så långt att jag, när en "nötarnisse" ringer för att sälja något så säger jag rent ut att jag inte är intresserad och lägger på, rakt i örat på den som ringer. Dessutom svarar jag inte "ja" när de frågar om det är "Bonnfrua" de pratar med utan jag bara hummar.
Anledning: Säger jag ja vet jag ju inte om de manipulerar och får det att låta på sina inspelningar som om jag ingått ett avtal med dem.
Häromsistens ringde det en typisk tjatnisse och ville veta vad "det stod i det orangea kuvertet" för de kunde ju placera Makens pengar åt honom. Han vägrade uppge det och får då till svar: -" Är du från KGB eller?" DET kallar jag ett personligt påhopp!!!
//Bonnfrua
4 kommentarer:
Jag har också blivit mycket ettrigare när de ringer. Säger direkt: Nej tack och lägger på.
Känner mig lite oartig, men tycker faktiskt att de är ännu oartigare.
Jag har nix telefon och då slipper vi iaf alla kalsongsamtal o.dyl.
Jag blev så utlessen på en telefon-försäljare, så innan han säja vad han ville talade jag om hur trötta vi var på alla sådana samtal. Då blev han plötsligt riktigt trevlig att tala med och gav mej tips om hur vi skulle slippa telefonpåringningarna. Vi som har F-skattsedel och har företag och är reg. hos Bolagsverket ska kontakta dem och be att de ändrar telefonnumret till mobilnumret, som finns reg. hos dem. Då skulle man slippa telefonsamtalen, eftersom det är där de får sina kontakter. Hänger du med?
Ha det så gott.
Kram Birgitta
Du...! Jag skriver mer än gärna under på att jag håller med dej fullständigt och helt i exakt varenda stavelse i detta inlägg!!!
Fast jag skiter rätt och slätt i att svara när det ringer. Ser ju på nummerpresentatören om det är nån jag faktiskt vill snacka med. För det mesta ser man ju redan på riktnumren vad det rör sej om. >:-)
Vi har nix hemma, men det är ändå försäljare som ska ha tag i mannen i huset pga eget företagande...men han är visst aldrig hemma... ;-D
Nä mycket irriterande är vad det är.
Skicka en kommentar