2011-11-19

Plötsligt...

Plötsligt denna lördagseftermiddag slets tystnaden sönder i den disiga, fuktiga novemberskogen. Ett vrål ekade mellan stammarna och strax därefter hördes ett brak.

Strax innan detta skedde och under tiden som det började mörkna under granarna irrade fyra personer omkring och såg sig om och kikade uppåt. Vad letade de efter? Hade de gått vilse? Var de jagade av något?

Plötsligt kände sig flickan lite övergiven och stack handen i mammans hand, men var fanns karlarna? De båda fruntimren begav sig mot platsen där de visste att mansfolket skulle dyka upp förr eller senare. Väl framme i gläntan såg de gubbarna komma från motsatta hållet, även de hand i hand. De sammanstrålade vid motorsågen och där börjar vår historia...


Jag kan lugna er kära läsare med att det helt enkelt var vår familj som letade adventsgran denna disiga trista novembereftermiddag. Vi fann den, Janne sågade ner den och så fraktades den hem på vagnen tillsammans med barnen och deras cyklar. Mer dramatsikt än så var det inte.


På väg in i skogen för att börja projekt "leta adventsgran."



Hanna fick låna pappas hjälm en stund.

Uppdrag slutfört, Janne drar ut granen till skogsvägen.
Albin fotar traktorn när Janne hämtar den vid skogsbrynet. Detsamma gör Hanna men från en annan vinkel.





//Bonnfrua

7 kommentarer:

hugan sa...

Riktigt läckert sista foto tycker då jag!
Ja det började allt lite läskigt det här inlägget, skönt att det bara var en gran som stog bakom det hela ;-)

Ha nu en fortsatt skön helg!

Anonym sa...

Såå var då en av de spännande förberedelserna inför advent klar. Jag drömmer mig gärna tillbaka i tiden, då vi i släptåg med 3 barnbarn hämtade gran i skogen. Så passar jag även på att sända ett stort GRATTIS på Elisabet-dagen
Grattis Åsa Elisabet och Grattis Hanna Elisabet
KRAM mormor och morfar på trygghetsboendet

Birgitta sa...

Vilket äventyr att hitta rätt julgran. Förstår att du har namnsdag idag - grattis.
Vi har slutat med adventsgranen hos oss - lägger ljusslingan i höstsyrenen istället och det brukar bli så fint det också.
Ha det så gott
Kram Birgitta

Elisabeth Källblad sa...

Vilken härlig berättelse!
Adventsgran, det uttrycket har jag aldrig hört förut.
Men det kanske är den som ska stå ute?
Vi har haft en växande gran på tomten (en japansk nånting) till det alla år. Men i år tog vi ner den, den hade blivit alldeles för stor. Vi kunde inte ens ta ur ljusen längre, för de hade vuxit upp med granen... :-)

Vi får kanske också gå ut och hugga oss en nu då i år?

Läckra bilder!

AnnaKK sa...

Thriller i advent!? Du fick ju nästan nackhåren att resa sej där i början av texten! 8-) Tur det inte var så läskigt som det faktiskt lät!!!

Jag förhalar julen/advent lite till jag. Men förmodligen kommer det fram lite ljusstakar och stjärnor att hänga i fönsterna till helgen. Det är ju trots allt ganska mysigt!! Och glögg köpte vi häromdagen, och pepparkakor också förresten, och allt är så klart redan provsmakat också! :-D

Charlotta sa...

Gissar att det var motorsågen som "slet sönder tystnaden"?

Gillar du att skriva och få kommentarer på dina texter kan jag tipsa om Skrivpuff Där brukar jag kika in och se om dagens tema är något som triggar igång fantasin och skrivlusten.

Men med tanke på att du satt igång och knyppla nu så är det kanske svårt att hinna med. ;) Jag är så imponerad av dina alster. Och så tar du så inspirerande bilder av knyppeldynan att jag nästan (men bara nästan ;) ) funderar på att sätta igång ett handarbete själv. :D
Kramar från Charlotta

Elisabeth Källblad sa...

Hummm, börjar sakna lite uppdateringar på denna blogg!
:-)
Ha en fin torsdag!