Nu är det klippt!

Idag har jag varit och lämnat de två telningarna hemma hos deras mormor. Gissa om det var två förväntansfulla barn som gav sig av på förmiddagen. När vi kom fram till Kisa undrade de allt när jag skulle åka hem, tydligen kunde jag inte försvinna fort nog. :-) Men det är ju så det ska vara när man åker till Mormor, jag har en känsla av att jag var likadan!

Jag hann även med en fikapaus hos mina morföräldrar. Det blev som i "gamla tider" när vi satt vid köksbordet och jag satt på hörnet som så många gånger förut. Det var en berikande stund att få sitta där, så TACK Mormor och Morfar för det!

Och så blev det klippt, håret alltså. En sisådär 20- 40 cm. Men någon bild får ni inte se... hihihaha. Så på ett sätt är det långt, men jämförelsevis är det kort...

Janne har åkt på Gubbröra i Missionshuset så nu är jag helt allena, inte ens barnens snarkningar hörs. Mycket märklig känsla! Det är bara datorn som surar lite, mycket mystiskt som sagt var!

Önskar er allt gott!

//Åsa

Saxtorp

Idag var det dags för församlingens upptaktshelg inför det nya läsåret. Vi begav oss den dryga milen till Vadstena och Vätternkyrkans sommarhem: Saxtorp. Jag hade aldrig varit där tidigare, men när vi parkerade brevid de andra bilarna insåg jag att bakom buskaget var Vättern, och det kanske mindre än en meter från främre stötfångaren!

Det gick "gäss" på sjön idag, så blåsten låg på men solen gjorde sitt yttersta för att vi skulle få ha det bra och skönt ändå.

När vi kom in i det stora "allrummet" som sträckte sig genom hela huset med stora träbord och långbänkar, trasmattor på furugolvet och full takhöjd mellan takstolarna, så satt stora delar av församlingen redan där, några vid borden andra på stolar. En eld sprakade hemtrevligt i kaminen och utanför lyste solen på det blå vattnet som skummade.

Trots att vi är en liten församling var den yngsta precis fyllda 2 år och den äldste 90 +. Det är ett stort åldersspann, men vad gör väl det?

Barnen satt längst bak och ritade och lekte med leklera, tills en av femåringarna började dela ut små portioner lera till alla (inklusive Viktor som predikade)! Det gjorde inget, barnen fick liksom finnas! Som förälder uppskattar man ju det enormt! Barnen får finnas! "Låt barnen komma till mig..." sa ju Jesus.

Saxtorp.

Efter lite kaffe var det dags för det som så högtidligt kallas för "församlingsmöte". Eftersom alla fått i sig lite fika och barnen var ute och sprang av sig uppdämd energi blev det rätt så familjärt. Inte nåt uppstyltat där inte! Den stora frågan var ju: pastor!

Eva-Lisa slutade ju sin tjänst i augusti, så nu har man sökt efter en ny och funnit honom! Det blir spännande att se vad som blir av detta...

Sammanfattningsvis så har vi haft en skön dag nära Vättern med goda vänner, sol och blåst samt god förtäring! Sämre kunde man ju ha det!

Dittan och dattan.

I torsdags kväll var jag på "Syträffen", det är kvinnor från församlingen och bygden som träffas var tredje vecka för att handarbeta, om man vill, annars bara umgås man. Helt prestigelöst alltså. En trevlig kväll som i sedvanlig ordning avrundades med te och macka, men i ett uterum. Mörkret hade lagt sig utanför och där satt vi med en massa levande ljus och drack te. Hur mysigt som helst!

Då (när "katten" var borta...) passade maken på att ta kort på barnen innan läggdags, och här ser ni resultaten:

Visst smälter man...

Hur kan en så söt pojk bli så på kort?

Igår morse hade de byggt sig en koja, eller snarare ett fort.

Vad roligt de hade!

Idag under eftermiddagen var vi bjudna på en kombinerad bröllops-födelsedagars-avskedsfest!

Det är en familj här i byn som med största sannolikhet flyttar utomlands i något år, och sedan återvänder (hoppas vi på!). Barnen har haft hur kul som helst och lekt, ätit, lekt, fikat och letat piratskatt och hittade var sin godispåse!

När de cyklat hem lade de sig helt (?) slut på köksgolvet.

Hanna somnade i min säng när jag gjorde iordning Albin, som för den delen inte heller var svår att få att somna! :-)

Efter kalaset idag!

Nu ska jag gå ner och kolla om "Här är ditt liv" är sevärt på TV:n.

Min make

Tänkte bara säga att jag älskar min Janne!

Bland morötterna tidigare i sommar.

Fruksot en morgon för lite sedan, det är väl romantik!?

Han är händig min man!

Atta

September är väl ändå en härlig månad!?!?!? Hög klar luft, solsken, färgskalan börjar så sakteliga ändras och blir förhoppningsvis färgsprakande. Kvällarna börjar bli mörka, man kan och får utan prestationskrav vara inne och tända ljus.

Men på dagarna kan man fortfarande låtsas som om det är sommar, eller i allafall sensommar. Lite av både sommar och höst, det är som om naturen inte riktigt kan bestämma sig. Ska den våga klä av sig och vila under vintern eller ska den hålla kvar vid somarens livgivande och fruktgivande aktiviteter.

Här i slättbygden har bönderna ännu inte fått höstvila, det tröskas, plöjs, harvas och sås för fullt. Potatisodlarna har precis börjat med sin skörd och de har många veckor kvar innan allt är under tak. Jag har skrivit det förut, men jag har blivit lite "bonniserad" av Janne. Doften av nyupptagen potatis, jord som bearbetas har en alldeles säregen lukt, som mylla liksom. Tänk att även få se med egna ögon vad jorden ger oss människor. Det är helt fantastiskt!

Bläcksvamp

När jag var ca 2½ år hösten 1975 bodde vi i Betania, Slätmon. Jag har inte så jättemånga minnen därifrån eftersom vi flyttade maj -76 men ett av minnena jag har är: Atta!

Under staketet mot kohagen växte det bläcksvampar, dvs "atta" och jag tyckte de var så otäcka.

Än idag minns jag den känslan när jag ser en bläcksvamp, vilket jag gjorde idag på vår egen gräsmatta! Genast rann minnet fram med nätstaketet med gröna järnstolpar i backen ner mot vägen och de där läskiga svamparna. Bilden är jätteskarp i minnet!

Atta är med andra ord en läskig svamp!