Värspaning del 6.

När jag öppnar dörren för att med kameran i handen leta efter nya vårtecken slår fåglarnas kvitter emot mig! Det är lärkan, gråsparvar och talgoxar, blåmes och kanske skymtade en rödhake. Det är så ljuvligt, tänk om man liksom kunde konservera detta och plocka fram det i november när nordan drar över slätten...

Åter till bildbevisen:

På trappan har Têt-a-têterna slagit ut ordentligt och även de små blå....ehh...blommorna.

Minsann, har inte maskrosorna börjat titta upp brevid en klätterros, som också börjat skjuta små skott.

Min spanargren har definitivt börjat brista i sitt pansar, lite grönt skymtar allt på knopparna längst till vänster.

Sist men inte minst har cyklisterna kommit fram. Just här en ensam men oftast ses de i stora klungor. antar att de tränar inför Vätternrundan...?

//Bonnfrua

"Det här ska du visa på din blogg"

Det händer lite här hemma trots allt. Hanna håller på att lära sig cykla utan stödhjul. Det har lossnat för henne nu själva cyklingen, men sen är det ju det där med starten. Där behöver hon fortfarande lite hjälp, men det tar sig. Det är en riktigt stolt 4-åring som ses på sin första vingliga tur utan hjälp på bilden nedanför.

Hanna.

I helgen satt Albin fast i detta handtag. Det sitter på "taket" som ligger över hålet där hydrofon är brevid brunnen. De hade visst gått balansgång eller nåt och sedan satt han fast. "Det här ska du visa på din blogg" sa han när jag kom ut till undsättning med kameran till hands. :-) Båda barnen innan den ömma Modren kunde ta av stöveln så foten kom loss. I helgen har de vävt också.

Albins vävstol har varit på reparation hos G-mormor och G-morfar, så nu är han i farten igen. Här är det Hanna som pillar med slutet av ett inslag, dags att byta färg och snurra upp det på skyttlen. Om du klickar på bilden så kommer du till inlägget där vävstolarna gjordes iordning.

I går var vi och plockade blåsippor.

Barnen cyklade och jag fanns till hands när det var "startdags" för Hanna, det blir ju ofta det eftersom hon kollar in backens struktur i närbild ibland. :-) Då är det ju bra att vädret tillåter overall och vantar, skrubbsåren blir inte så farliga då.

Albin tränar cykling nu han med, han ska ju cykla Mini-vättern i juni! Det är första året han får starta och han ska cykla hela 1300 m! Så han tränar som sagt på guppiga grusvägar. Tänk vad lätt det blir att cykla på släta asfalten sen! Så de är inte svårövertalade just nu barnen att de ska ut och öva på sina cyklar. :-)

//Bonnfrua

Vårtecken del 5

Veckan som gått har ju bjudit på sol, vind och vatten! Snön smälte bort och vinden blåste torrt, men så igår kom det snö igen. Det ser ut som om det är pudrat med florsocker här ute nu, men det var igår jag var ute med kameran när solen kikade fram lite på förmiddagen, så här kommer en liten bildsvit:

Têt-atêt:erna som jag planterade på trappan har börjatr blomma härligt nu.

Koltrasten käkade mat bland resterna efter fjolårets potatis och brydde sig inte om mig ett dugg.

Löjtnantshjärtana sticker upp lite försiktigt.

Kan man ana en spricka i pansaret runt knopparna???

Fler vårtecken hittar du hos Humlebacken, klicka på bilden ute till höger så kommer du till hela deltagarlistan.

//Bonnfrua

Knyppling i massor

Tänkte det var dags för lite allmänbildning i knyppling igen. Eller tja, nja, jag har varit en tur till min favoritbutil i Vadstena där man säljer knyppelmönster: Elsa Petersons spetsaffär.

Innehavaren är dotter till Elsa och är en sisådär i nittioårsåldern. Jag pratade lite med tanten när jag var där (hon är lättpratad!) och fick vet att hennes mamma Elsa sålde spetsar som hennes knypplerskor knypplade åt henne. Det var damer som satt i sina stugor och gjorde meter efter meter av samma spets, så de kunde den i sömnen kan man väl gissa.

När dottern tog över affären på 70-talet började hon se till att mönstrena som knypplades hamnade på pränt för eftervärlden. Hon säljer alltså mönster och inte spetsar. Fast små bokmärken och sånt kan man inhandla hos henne om man vill, men för såna som mig är det ju mönster och tråd som liksom står på "notan" när man går in där.

Kommer ni ihåg Ögonfröjd? Spetsen jag gjorde till en julgardin. Den är från just den här affären, som så många andra mönster. Att skriva om knyppling utan bilder är ju ganska... öh...trist, så här kommer lite bilder:

Det senast fullföljda projektet från min dyna: "Stor blomma" med 70 par pinnar. Inte helt perfekt utan en del egna "hittepå" för att lösa denna sk bildknyppling. Mönstret har (om jag minns rätt) anor från 1800-talet.

Närbild av det nya projektet: "Enebård", en rund duk, endast 40 par pinnar + lantråd (den tjocka tråden som gör mönster).

Här ser man lagren av linnehanddukar som fungerar som mellanlägg till pinnarna.

Hitom spetsen ligger min julklapp från Brorsan, ett verktyg man gör hål med i mönstret innan man sätter i nålarna (annars har man bara böjda nålar kvar till slut!)

Nu får du följa med till Vadstena på en tur, där proffsen håller till:

Utanför Butiken i Vadstena, skylten ovanför dörren är inte direkt ny, kolla in stavningen bara!

Varje knypplerska hade sina egna pinnar som bysnickaren tillverkade. En del fint svarvade med mönster...

...andra täljda. Så visst är det gammalt unikt hantverk ändå!

Ett axplock av alla mönster man kan köpa. Här kan du se "Ögonfröjd" och "Stor blomma" uppknypplade i mitten av bilden.

Närbild av en korg från skyltingen.

Ännu lite nördig information om knyppling. Det bjuder jag på!

Trevlig fortsatt helg!!!

//Bonnfrua

Torsdag

Egentligen har jag integet att skriva om. Barnen är på dagis och Janne arbetar extra i potatislagret en bit bort. Hemma är jag med min skalle.

Den däringa medusinen jag fick hjälpte i två dagar, sedan var det kört igen. Då skulle doserna ökas... med den följden att biverkningarna satte in utan att huvudvärken gav med sig. Så ny kontakt med vårdcentralen, nu är remiss skriven till neurologen och medusinen minskad igen...

Jag sa ju det, bara tråkiga skriverier! :-)

Hanna var för härlig när jag gjorde iordning henne i morse. Hon höll en föreläsning för mig om earth hour på lördag, då skulle man släcka alla lamporna och dra ur alla sladdarna. Tom till tvättmaskinen, för det hade fröken på dagis sagt!!! Och då är det ju så, det vet ju alla! :-)

Albin var på sin fotbollsträning igår igen. De övar ju på "bredsida" men han erkände att när de spelade "match" de fem sista minutrarna så gjorde han tåfjuttar eftersom det är lättare. Han kämpar verkligen på träningen! Genomsvett när han kommer hem men mycket nöjd. :-)

Så skönt det är att man inte kan ta så här snöiga bilder längre!

//Bonnfrua