Tiden rinner iväg. Den här veckan har inneburit en påkörd pool (man ska inte ha bråttom!), införskaffandet av ny dylig plaskdamm till telningarna och som pricken över i blev det idag en snabb utryckning av båda föräldrarna för att få Albin till doktorn och sedan apoteket! En tråkig öroninflammation har han åkt på, men nu så har han fått behandling så det ska väl lösa sig!
Så kan det gå! :-)
Rubriken är ett citat från 1939. Inte filmen utan en av damerna på mitt jobb fick höra detta när hon fick sitt första jobb då!
Hon kom alltså från landet in till stan, och jag måste bara få dela med mig av den fyndiga kommentaren som hon fick då! Vilken förmån jag har att få ta del av levnadsberättelser från en del av dem som jag möter i mitt jobb! En mansålder bara, och det har hänt så mycket och förändringarna i samhället har varit stora!
För lantis som jag är kan jag känna mig så ibland. Men vad skönt vi har det här ute på slätta ändå, kolla bara in våra blomster:
Nu är det bara regnet som behövs för att inte allt ska torka bort...
//Bonnfrua


