"Ilsken och vres"

Uttrycket i rubriken härstammar från min barndom. Det var Pappa som myntade det när min lillasyster var arg då i början av 80-talet. Men lite så känner jag nu: Ilsken och vresig! Anledning: Telefonförsäljare!

De ringer alltid när jag lagar lunch eller när vi äter. Sedan börjar de igen efter klockan fyra på eftermiddagen för att få tag på Janne. "Nix-nummer", tänker du, "om det vore så väl" , säger jag! Jannes företagstelefon är vår privata så då kan man inte "nixa" den, för då hävdar försäljarna att de ringer till företaget! Grrrrrrrrrrrrr

Förut så sa de som ringde ungefär så här: -" -Hej jag heter .... ........ och ringer från mummel mummel." När man då frågade vad saken gällde så uppgav de det och oftast kunde då jag som den elaka hustrun avstyra byte av elleverantör, telefonabonnemnag eller tio kalsonger/månad hemskickat direkt i brevlådan.

Men nu låter det så här: -"Jag heter.... och söker Jan-Olov." Svarar jag att han inte är hemma lägger de på, ber inte om mobilnummer (skönt) eller nåt sånt. Men sedan återkommer de igen och igen och igen.

Det värsta är att de som är ettrigast de fattar inte när man säger nej!!! De bara mal på och säger hurtigt att då var vi överrens. Det kvittar hur mycket jag (eller någon annan) säger att vi är högst ointresserade, så fortsätter de sin utmattningskampanj.

Det har gått så långt att jag, när en "nötarnisse" ringer för att sälja något så säger jag rent ut att jag inte är intresserad och lägger på, rakt i örat på den som ringer. Dessutom svarar jag inte "ja" när de frågar om det är "Bonnfrua" de pratar med utan jag bara hummar.

Anledning: Säger jag ja vet jag ju inte om de manipulerar och får det att låta på sina inspelningar som om jag ingått ett avtal med dem.

Häromsistens ringde det en typisk tjatnisse och ville veta vad "det stod i det orangea kuvertet" för de kunde ju placera Makens pengar åt honom. Han vägrade uppge det och får då till svar: -" Är du från KGB eller?" DET kallar jag ett personligt påhopp!!!

//Bonnfrua

En lördag hos oss.

I går lördag var det en liten prova-på-hantverksutställning i församlingshemmet. Det var virkning, knyppling, stickning och tovning som stod på programmet. Och fika icke att förglömma. Albin ville åka dit, och eftersom det var under samma tidsrymd som Hanna rider så fick pappa Janne kliva ur traktorn och följa med. Fast han slapp handarbetet och fick istället se hur Hanna sköter sig med Pigge och vad hon lärt sig.

Jag har en hel del bilder så jag har sållat hårt, men det blir en del här ändå:

Albin provade på sk torrtovning. Man stack en speciell nål genom den rena ullen efter att man format den som man önskade, i detta fallet en morot.
En väldigt stolt son visade upp sin egenhändigt gjorda morot.

När vi fikat (ett måste enligt sonen) åkte vi och bytte av Janne hos Pigge och Hanna.

Ekipaget gjorde halt för att hälsa på oss nyanlända innan de gick in för de sista varven.

När vi "tanter" kom hem från ridningen var "gubbarna" igång med att förbereda höstsådden på en av potatisåkrarna. Albin fick köra fräsen själv och ställde sig upp för att se var han hade framhjulet. Så hjälp finns det att tillgå här, ibland kanske mer än vad som önskas...


Men inte nog med tovning och traktorkörning inte. Nej nu skulle Albin lära sig att knyppla, för det hade han ju sett i församlingshemmet.

Så fram med dyna, övningsspets nr 1, sex par pinnar och knyppelgarn. Sedan var det korsningar och vridningar i dubbelslag som skulle läras ut och in. Naturligtvis ville liten fröken också knyppla...

... så fram med en dyna till, ytterligare en övningsspets (vilken tur att jag har två!), pinnar, garn osv. Jorrå, nu finns det två extra knyppeldynor uppställda här hos oss.

Viljan att ta itu med detta hantverk är större än orken hos barnen.

För helt lätt är det ju inte...

//Bonnfrua

Oktober

Vilken helgväder vi har blivit bjudna på! Kortärmat och foppisar i början av oktober har vi spankulerat omkring i. Jo jag tackar jag! Sämre kan man ha det, helt klart.

En ny vecka har börjat och idag kommer inte solen genom molnens lager, men det är fortfarande relativt varmt ute. Albin är i skolan, men igår hade han sin "Lyckodag" som han uttryckte saken. Först skulle han till kyrkan och sedan var det avslutning på fotbollen med match mot föräldrarna. Eftersom Hanna fortfarande var hängig så turades vi om att vara hemma med henne, så min "lott" blev att stanna hemma när det var fotboll därför blev det inga bilder.

Men oj vad de hade kämpat barnen och vunnit med 2-1 mot föräldrarna! Jorrå, ett riktigt referat fick jag allt när herrarna kom hem, och Janne fyllde i där det var lite skralt med detaljerna. Viktiga saker det där, helt klart.

Ute blommar det återigen och ännu på runddelen. Liljorna började i midsommartid och har hållit på sedan dess, strandtriften och karpterklockorna har blommat över men skickat upp fler blommor nu framåt höstkanten. Så det är bara att njuta! Bladen har börjat vissna med det gör bara att liljorna syns ännu tydligare.

Gul daglilja.
Karpaterklocka.

Strandtrift.

Bilder från helgen!

//Bonnfrua

Husmodersresan

Nu så har grannfrun och jag laddat upp inför vintern. Jorrå, en resa till GeKås i Ullared har även detta gått av stapeln i slutet av september. Ärligt talat, det är en rejäl urladdning att gå där och handla efter den kopiöst långa listan som man har med sig, men det är en del av tjusningen på nåt sätt. De flesta julklapparna till barnen är inhandlade, vinterkläder till dem och så ett årsbehov av underkläder för hela familjen.

Tom jag "blev ve" något mer än strumpor denna gång: ett par nya glasögon! Har börjat använda dem idag och än är inte ögonen överens med glasen om hur de ska tolka omgivningarna riktigt. Men jag slapp i alla fall progressiva glas även denna gång, men det närmar sig som optikern uttryckte sig.

Hemma fanns det en sjuk dotter, stressad potatisupptagande man och svärmor som hade tandläkartid. Men allt går att lösa (när man måste) så Hanna fick följa med Farmor och kolla om hon satt still hos tandläkaren. "Nej, hon låg ner" fick jag till svar om farmor kunde sitta still! Hanna skötte sig så bra när hon "passade Farmor" så hon fick en tandborste och tatuering! Sedan kom Mamma och Pappa för att hjälpa till med barn, potatis och markservice. Tur att man har en familj som hjälper till när man en gång per år har en sån viktig händelse att klara av som en tripp till Halland.

En trött Hanna väntade på skolbussen och Albin igår eftermiddag.
När kameran kom fram så skulle hon ta kort på bussen när den anlände, och här är resultatet. Jag har bara namnat bilden, det är det enda.

Hon slocknade i soffan igår när Bolibompa var slut, inget extra fredagsmys för henne inte. Fritte kom in och blev lite konfys över att hans plats var upptagen, men han fann sig och knölade ner sig där han med.

//Bonnfrua

Kräftfest

På förmiddagen tog vi och stuvade in oss och ett gäng kokta kräftor i bilden för vidare färd mot min brors familj där även syster var med delar av sin familj.

Kräftskiva till lunch en söndag, låter kanske konstigt men för att få ihop det hela inom en överskådlig framtid så var det så det fick bli. Och det fungerade helt klart utmärkt! Barnen åt köttbullar och pasta medan vi smorde kråset med pajer och kräftor. Mums!

Vätternkräftor med Jannes fina krondill innan vi satte igång och käkade upp dem.

Tre kusiner som alla börjat i förskoleklass i höst. De satt still när vi åt, sedan var det full rulle med fotboll och andra "grabbiga" aktiviteter.
Även tre kusinflickor finns det, varav två är systrar. Hanna var mäkta stolt att hon fick hålla i Molly alldels själv. Fyraåringarna lekte lite mer stillsamma lekar och pysslade en massa.

Nu är det söndagskväll och strax är det dags att plocka iordning inför skola och dagis imorgon. Sedan känns det som om kudden skulle vara skön att landa på snart.

//Bonnfrua