Bländarinställningar eller vad det nu heter!

Ännu en dag i hemmets lugna vrå för min del. Och efter telefonkontakt med doktorn så ska det så förbli veckan ut! Den här omgången med influensan har då tagit ner mina krafter. Så jag är bara tacksam att det finns möjlighet att vara hemma och återhämta sig. För det är ju bra om man rent fysiskt orkar stå, gå och fungera på jobbet innan man kommer dit igen!

Insåg till min förundran idag att min Novemberkaktus, som började blomma i just november, håller på än! En blomma är fullt utslagen nu men det finns några knoppar kvar som inte slagit ut ännu. Helt otroligt vilken blomsterprakt den har givit oss denna vinter!

Så eftersom jag ändå inte hade något bättre för mig tog jag mitt nya stativ, monterade kameran och läste i en bok om hur man gör för att ta bra blombilder. Sedan var det bara att experimentera.

Hehe, bara och bara. Ni skulle bara veta hur många kort jag tar för att få ett eller möjligen ett par som har bra skärpa!

Här har jag lurat kameran (med hjälp av bokens tips naturligtvis) så det ser ut som solen lyser in på kaktusen. Men icke! Det är fönsterbelysningen som agerar "sol" eftersom det var mörkt ute när jag höll på med mitt experiment.

Visst är de praktfulla!

Klicka här så kommer du till förra inlägget om min ärvda kaktus!

//Bonnfrua

Kana

I förra inlägget igår länkade jag till Correns hemsida där man kan läsa hur det brann i Hollongården Slätmon. Idag får man läsa och se hur bara skorstenarna finns kvar av den gamla byggnaden. Det går inte att mentalt ta in och förstå hur släktingarna där har det och hur de mår.

Jag hörde från Mamma att de och ytterligare ett par kusiner hade varit där igår och hjälpt till med att bära ut så mycket som möjligt ur huset. Om jag förstått det hela rätt gick inte allt att rädda, bla i min sysslings rum var allt utom räddning... Detta går att läsa i länken i förra inlägget, så jag far inte med skvaller nu.

Trots denna tragedi så fortsätter jorden att snurra runt sin axel. Solen har tom haft företräde framför molnen hos oss idag på eftermiddagen. Vi försökte komma ut en sväng och det var riktigt skönt! Temperaturen var runt nollan så det fanns förnimmelse av vår i luften. Annars är det bara ett önsketänkande... men njuta kan man ju för det!

Men fy vad darrig jag blir i benen av att vara ute en stund! Är inte i form än rent fysiskt efter influensan! Hua!

Under min bil (som liksom hamnar på undantaget senaste veckorna) hade det bildats blankis. Så Janne visade barnen hur vi åkte kana när vi var barn. De hakade på per omgående!

Hanna druttade på ändan i första försöket och blev lite skrajsen, men med hjälp av Janne kom hon allt igång ordentligt hon med.

Albin kanade fram och tillbaka, full fart.
Även jag kanade allt lite till barnens förtjusning, att Mamma kunde! Hihihi

//Bonnfrua

Brand

Telefonen ringde.

Det var Mamma.

Det brinner i hennes kusins hus.

Den gård och det hus som Mormor växte upp i (klicka här).

Ofattbart.

Hemskt.

Finns inga ord...

//Bonnfrua

Svammel om en trebening

Utanför fönstret börjar det skymma. Klockan är kvart över fyra så det är ju fantastiskt vad ljust det är ute ändå på mina breddgrader!

Än har inte kroppen/huvudet ställt in sig på att det är så här pass ljust, men inte gör det något att det går mot ljusare tider!

Igår passerade Föräldrarna här på en snabbfika. Det blev lite firning också i alla enkelhet eftersom Pappa faktiskt mer eller mindre gått i pension (han fyller snart 60!) och så har ju jag haft den äran att lägga ännu ett år bakom mig.

Barnen väntade och väntade på dem och hoppades på "överraskning", vilket Mormor levererade. Så idag har vi spelat "Mega-Yatzy" och Hanna hon skriver i sin nya skrivbok. Damen skulle skriva "som man gör i skolan" dvs med små bokstäver. Så nu tränar hon på de små bokstäverna i sitt namn!

Mormor och Morfar blir mötta utanför dörren.

Även jag fick en present: Ett kamerastativ! TACK!!!

Jag har naturligtvis hunnit testa det och det är riktigt roligt! Men oj vad mycket det är jag inte kan, för nu går det ju att utnyttja finesserna som finns på kameran. Men man ska ju begripa sig på´t också. Så jag inser att här finns ett helt område att sätta sig in i när och om jag vill... :-) Det har jag anat tidigare också naturligtvis, men ändå...

Ett av tre stativben.

//Bonnfrua

Nytt år...

Då så, då var födelsedagen avklarad! Fick frukost på sängen och på eftermiddagen blev det tårtkalas minsann! Tyvärr var födelsedagsbarnet inte direkt i toppform, men det fick gå ändå.

Albin undrade hur mycket jag fyllde och jag svarade sanningsenligt: 38.

-"Men det är ju inte lika mycket som 40 ju!" svarade han då! :-)

Vår lille son som inte är så liten längre...

Han är hemma idag med från dagis eftersom han fortfarande var hängig igår, men nu verkar det vara full fart på´n. Han ringde själv till Farmor efter lunch (jag fick säga siffrorna) och frågade om han fick komma. Ni som känner honom vet att han inte är den som babblar för mycket i "snackluren" precis, så för honom var det ett jättekliv att ringa och prata själv. Hans självförtroende växte synligt av det kan ju den stolta modern meddela. :-)

Igårkväll när det var meningen att barnen skulle somna låg Albin och läste gamla lego-beskrivningar. Det var inte mina gamla hus som skulle byggas, nejdå, Pappas mekaniklego är det som är intressant...

Så den ömma fadren satt på golvet innan frukost idag och byggde en truck. Tror inte det var någon uppoffring direkt, han såg rätt nöjd ut!

Albin kom ner när den var klar och jag var bara tvungen att ta kort och visa den på bloggen. :-) Så det gör jag nu:

Mekaniklego a´la 80-tal fungerar än!

Ute en sväng i solen. Linslus var han idag, sonen, som annars undviker kameran.

//Bonnfrua