Minnenas television

I onsdags lovade jag ju att återkomma till hur det var när Birger fyllde år. Det pinsamma är att jag inte fick med honom på något kort... men Mia ska enligt uppgift ha det så jag får väl återkomma med just det...

Hollongården i Berga, Slätmon, Västra Eneby församling är den här släktens upprinneseort. Alltså mormor Brittas föräldrahem som Birger (lillbrorsan) tog över. Det har alltid varit den naturliga samlingsplatsen för syskon, kusiner och så även för oss sysslingar. Som "gammeltant" bland oss i tredje ledet har jag ju fördelen att få ha varit med om en del kalas, upptåg och andra minnen, återkommer om det strax.

Min yngsta syssling Caroline var nyfiken på släkten så med hjälp från "de äldre" snickrade vi ihop ett släktträd. Förmodligen blev inte alla födelseår rätt: -" Men hon var gravid då..." -" Då när vi gjorde dräkterna var han ett år...". Kvinnlig logik??? Hur som helst så blev jag än mer tacksam att jag har fått uppleva så många minnen från Berga och "Öna".

Berga betyder Birger och Viola för mig. Tyvärr så dog Viola för snart sju år sedan men när man fikar och äter på det "vanliga" finporslinet när det är kalas känns hon delaktig ändå. Många kalas har det blivit, i 45 år har traditionen hållt i sig sas det. Väldigt många av dessa har varit på "Öna".

Tänk vilken förmån att få ha sommarminnen från denna del av en ö i Åsunden. En liten gräsplätt med tallar (och kottar), en brygga samt en flytbrygga. En bergsknalle, ett grillbord och myror. Ett gammalt traktordäck (sandlåda?) med jordgetingar och ett utedass med sjöutsikt. Sist men inte minst den gamla kolarstugan med sin säregna och karaktäristiska doft. Jag kan känna den lukten än när jag vill och se det mörka partiet i taket som mamma och hennes kamrat Lena gjorde när de eldade fotogenlampan. I fönstret stod det en solblekt midsommarstång.

Så många minnen som ramlar över mig när jag tänker på "Öna".

-Det djupa diket som var svårt att gå över (när man var liten).

-Vattenskidåkning (det lät så otäckt).

-Vindsurfing (av andra när man blev lite äldre).

-"Röken" som stod rostig i skogsbrynet.

- "In i uga".

- Gäddan som Bengt drog upp en gång så att jag inte vågade bada, det kunde ju finnas fler...

- Grillbordet...

Jag blir väldigt sentimental kan jag erkänna!

Här är Bengt, mamma Birgit och Marina.

Det var Bengt som åkte vattenskidor...

Marina hade en kanot,

hade man tur fick man följa med i den...

Grillbordet.

Då var det inte blått utan såg ut som när morfar Elias gjöt det.

Bänken gick runt om då, inte anpassad efter ben som börjar bli stela.

Så många korvar och hamburgare det har grillats vid detta bord.

Så många koppar kaffe det druckits.

Så mycket prat.

Så många solnedgångar.

Hollongården idag.
En damm, men vad är det de tittar på?


Jo guldfiskarna.
När vi stod där och betraktade grönskan och vattnet plaskade det till...


... en snok! Den hade visst varit jagad några dagar,

men nu så förpassades den till de sälla jaktmarkerna.


Lite mera nostalgi.
Här inne i bersån fanns det ett bord som var byggt runt trädet.
Oj vad spännande det var! Hur hade man fått dit det???

Så TACK Birger för att vi fick komma på ditt kalas!

Wunderbaum

Torsdag, så här års betyder det packdag. Dagen började med att Janne ringde till Maxi och frågade vad de behöver, och förhoppningsvis så svarar de: "Massor av krondill!" Det gjorde de idag så förmiddagen gick åt till att packa krondill (180 knippe) och att göra 80 knippe lök. Det tar sin lilla tid, men det är ju en del av vår utkomst...

Efter lunch fick barnen och jag nöjet (?) att leverera krondillen och löken. När jag fått in hinkarna med dillen i bakluckan var det fullt, var skulle jag göra av backarna med löken? Det ordnade sig efter lite omstuvningar, och så iväg.

Det blir en väldigt stark koncentrerad lukt av dillen i ett så pass litet utrymme som en bil, nästan så man tappar andan. Jag hade fläkten på mer än vanligt bara för att få in frisk luft. Det är en otroligt stark doft krondill! Om ni inte tror mig kan ni ju få vara chaufförer någon gång... :-)

Vi hamnade i en åskskur på vägen hem från affären, så när barnen och jag skyndade tillbaka till bilen när regnet lugnat sig något trampade vi i en rejäl bäck av vatten som inte hunnit undan från vägen. "Nästan som en sjö!" utropade Hanna glatt. Snacka om att man har olika perspektiv på saker och ting. Jag blev väl mest irriterad över att sandalerna blev vattenfyllda, men en sjö finns ju hos mormor och där kan man bada. Associationerna är olika kan man säga!

När vi åt kvällsmat kom det ännu mera regn, då sa Albin:-" Dumma änglar." Vi satt där som fågelholkar Janne och jag och undrade vad han menade. -"Jo, de använder ju vattenspridare när det regnar." A-ha, det är därför det regnar! Det du John Pohlman, det visste du inte. :-)

Krondill!

Slutresultatet blev tre backar lök och fyra hinkar krondill i bakluckan

och två hinkar krondill på golvet fram

samt den fjärde backen lök i passagerarsätet.

Janne och Inger lägger sista handen vid lök-knippningen.

Först drar man upp den.

Sedan klipper man av blasten.

Efter det putsar man dem med en trasa.

Sist men inte minst knippas den.

Födelsedag

Idag fyller Janne år, 37 stycken till och med! Han fick ett paket på sängen, men frukosten fick han äta vid köksbordet som vanligt. Han är inte så mycket för det där med att fika eller äta frukost på sängen, så som jag är van vid från min barndom.

Anticimex kom idag för att sätta ut fällor, råttorna har blivit lite för många här på går´n, så nu får det vara nog. Albin var med och kontrollerade att allt gick rätt till, han fick även en keps med deras logo på, så han var så stolt! Hanna fick en hon med bör ju sägas i rättvisans namn, annars hade det nog blivit lite orättvist, eller mycket i hennes perspektiv.

På eftermiddagen packade vi in oss i bilen och åkte på ytterligare ett kalas hos Birger. Han är min mormors lillebror, och det är en tradition att träffas då. Men mer om det en annan gång.

Barnen hade ju jättekul och sprang omkring med sin kusin Seth (som är på semester hon sin mormor & morfar).

Vi trodde att barnen skulle slockna efter bara några km i bilen eftersom de lekt så mycket, men Albin var vaken till Tiftrondellen och Hanna till Flistad!

Hon kommenterade att hon såg kor lite varstans och hon konstaterade att "jag tycker om kossor". Har hon ärvt ko-genen som så totalt har hoppat över Janne??? Maken min frukter det. Han ser helst inte att det blir kor i ladugården igen, iallafall inte om han måste sköta dem. :-)

Ja må han leva...

En trött pappa får hjälp att öppna paketet.

Så blev det.

Hanna valde skjortan därav de rosa ränderna...


Vår katt Tiger, han har fattat att katter ska

äta möss, sorkar och råttor.

Dessa avnjuter han dessvärre gärna på vår trappa.




Fritte, han har inte fattat sin uppgift!

Han tog en paus (som vanligt) när Anticimex kom.




Råttfångaren från Anticimex.

Inte ska jag bli konditor i alla fall...

men den var god!

Livet leker

Livet leker, iallafall för barnen. Det är vad jag hoppas och önskar att de ska få ha: en skyddad och harmonisk barndom. Visst stöter de på patrull ibland som att man måste tvätta händerna när man varit ute och lekt i sandlådan, att man inte får mat från McDonald´s bara för att man är i stan och annat som man som förälder ju försöker lära dem.

Albin börjar faktiskt få grepp om vissa saker och försöker nu fostra Hanna i det som han har lärt sig. Det kan vara väldigt roligt att höra ibland, men andra stunder känns det som om det ekar! Först säger jag något, Albin upprepar det och sedan gör Hanna detsamma.

Jag har minnen av att även Marcus och Mia "ekade" när vi var små. Ville Marcus ha mer saft, så vips drack Mia upp sin saft för att få mer hon också. Just detta fenomen har jag understundom även observerat i mitt eget hem. Det är väl nåt som tillhör barndomen antar jag.

I kväll när vi åt kvällsmat visade jag mina byxben för barnen. Jag har plockat lite mer vinbär idag och lade mig på knä vid buskarna, med följden att jag har svartavinbärsfläckar på brallorna. Det snusförnuftiga svaret från sonen var: -" Du får skylla dig själv mamma!" Det kom så roligt.

Hanna har också fått fart på sitt prateri. Meningarna är nu nästan kompletta och grammatiken har förbätrats avsevärt bara den senaste veckan känns det som. Det ljud (förutom rrr) hon har svårt med är sch-ljudet. Det blir f istället. -" Kan jag få mer fffinka tack?" hörs varje morgon vid fruksotbordet. Det är pappa hon vänder sig till för vill man "tvesula" mackan är chansen större att pappa ger med sig än mamma. Nog vet de till vem och hur de ska göra för att få sin vilja fram!

Barnen ritade med tuschpennor i morse ,

så här såg händerna ut efteråt.

Charmtroll i pyamas!

Albins huvudfoting med keps!

Under eftermiddagen kom en granne med sin sonson för att leka lite.

En getingbilla/bo i vinbärsbusken.

Som tur var var den obebodd!

18:58 i vårt sovrum.

Albin polis och Hanna brandman har somnat.

zzzzz

Att cykla utan stödhjul

Idag har Albin tränat på att starta cykeln utan stödhjul. Själva cyklandet funkar, men det är starten som är kruxet. Så vi har övat mellan regnskurar och annat.

På förmiddagen tog barnen sina cyklar ner till trädgårdslandet där Pappa, Farmor och Malin rensade morötterna. Oj vad goda de är, direkt från landet och in i munnen! "Vilken tur att Pappa odlar morötter så vi kan äta" sa Albin en annan dag.

Jag har bekantat mig med vita vinbär och tvestjärtar idag, de förstnämnda hamnade i frysen (ca 4l) och de sistnämnda försökte jag ha ihjäl innan de blev djupfrysta. De finns verkligen överallt! Och äckliga är de, huh!

Just nu i skrivande stund exprimenterar jag för att se om det blir bra saft av bigaråerna. Saftmajan gör ju jobbet åt mig, det var bara för mig och Hanna att plocka dem först. Hon var så söt i en orange regnjacka med alldeles för långa ärmar (som Janne hade på 70-talet) och sina röda gummistövlar. Hon var ju absolut tvungen att klättra på min trappstege så jag fick försöka nå bären nerifrån marken. Men några liter fick vi ihop iallafall.

Albin och jag cyklade upp och runt halva hålan för att spana in när Janne kultivaterade. (Det gör man med traktorn och en kultivator för er som inte är så hemma på bonneriet:-P). Han har blivit säkrare bara över dagen på cykeln. Jag vet inte vem som är stoltast, han eller hans mor?????

Ner i frysen för att bli saft eller nåt senare.




Albin premiärkör utan stödhjul ner till dammen.
Hanna trampar på med hälarna och fötterna rakt ut!



"Kolla vilken bafta" sa Hanna när hon drog upp moroten.




Albin fick ett ryck innan maten.
Utan att bli ombedd städade han undan leksakerna i köket
OCH på sitt rum!
Gissa om man blir chockad!!!

Välkommen!

Då var det dags för Bonnfrua i Skärstad att ge sig ut på bloggäventyr. Det är en tanke som legat i bakhuvudet ett bra tag eftersom flera i övriga i familjen redan bloggar på ett eller annat sätt.
Så nu gjorde jag helt enkelt slag i saken. Och kanske det får mig att använda kameran mer frekvent... det skulle ju inte skada om man säger så- :-)

Har ni tänkt på att det börjar bli sensommar, eller är det sen högsommar???? För inte kan det väl vara högsommar??? Skuggorna under träden har ju ändrat karaktär och färg, gräset har börjat liksom bli lite mer gröngult om ni vet vad jag menar?
Det var nästan så att jag förväntade mig att känna lukten av mogna äpplen idag. Men det var ju naturligtvis inbillning för än har ju inte "Olov gett kaka", så skörden av diverse grödor får vänta ett tag till. Erik gav ju ax så vem vet, snart kanske tröskan kommer fram för att skörda rågen till att börja med.

Jag tog med mig kameran ut för att leta (och leka lite med den) i trädgården efter vad som kan skördas nu. Vi har ju ett överflöd på träd och buskar i vår trädgård. Det blir väl lätt så när det är tredje till femte genrationen som bor på samma plats.

Svarta vinbär, de har börjat förädlas till saft men än finns det mycket kvar att plocka.

Hallon, eftersom jag flyttade om i hallonlandet förra hösten

blir det bara några enstaka bär i år, men de är goda!

Krusbär, barnen äter frekvent av denna buske.
I fredags fick den en kompis brevid sig med gula krusbär.

Björnbär, denna buske fick jag på morsdag för tre år sedan.

Nu har den fått fnatt och växer hur mycket som helst och är översållad av kart,

ett enda börjar mogna.

Körsbär, eller bigaråer heter det väl visst (om det nu stavas så?).

Barnen brukar bli kladdiga överallt när de ätit dessa bär.

// Bonnfrua