Recept

...ja, eller iallafall beskrivning på hur jag gör örtsalt. Beskrev det lite grann förra året, men min inspiration har jag fått härifrån.

I den här satsen använde jag lök, både gul och röd, morötter, rotselleri, dill, kruspersilja och bladpersilja.

Allt hackades i matberedaren (var för sig), sedan måttligt med Atlantsalt på. In ugnen i 75 grader med varmluften på. En grytlapp i luckan så att det blir en liten glipa så att all vätska kan ånga ut.

Det tog ca 12 h att torka, rörde runt ibland.

Hacka lite till och blanda ihop det. Smaka av. Det går åt mindre salt än vad man tror!

Klart!

//Bonnfrua

Underverk

Vilken underbar natur vi får leva i! Satt en stund ute på stora trappen med kameran och avtryckarfingret hade inte semester...

Humla.

En fjäril (som jag inte kan namnet på) flög omkring och tog sig riktiga skrovmål i min rabatt. Den första bilden är lite oskarp men man ser ändå snabeln ihoprullad framför dess huvud. På de andra bilderna ser man hur den dricker och lite mer av vingarnas teckning. Någon som vet vad denna kolibri-flygande varelse kan tänkas heta?

Titta vad som gömde sig bland nyponen uppe i skogskanten!

//Bonnfrua

Vävstuga

För några år sedan hade jag en fundering på att göra om "finrummet" till vävstuga, dvs ha en vävstol där. Den idén gick dock inte igenom... så det fick bliknyppling istället. Det är ju inte lika platskrävande och dunkar inte så mycket heller för den delen.

Men från och med igår är det inte en utan TVÅ som väver där istället.

Naturligtvis är det barnen som satte igång med sina vävar dierkt efter dagis igår. De hade så bråttom hem och in. Hänförelsen var stor när de såg alla garner och färger.

Så jag fick agera instruktör och vira upp önskade färger på skyttlarna och sedan visa hur man gör. Pinnen fram, trä igenom skytteln, slå med vävbom och sked med båda händerna, sedan pinnen bak, igenom med skytteln och slå med vävbommen.

På en så här liten vävstol är det ju inga trampor som flyttar käpparna med solvar utan en liten "pinne" där de är upphängda. Det gäller att ha både motorik och tålamod.

Som tur är (vi gjorde fel när vi drog på vävarna men lät det bero) är det dubbel mattvarp i varpen så det ska mycket till innan de kan dra av dessa trådar!

Albin i full koncentration.

Hanna för in skytteln i skälet.

Det blev allt rätt bra skäl ändå, eller hur Morfar?!?!?!

Paus.

Givetvis blev Janne förevisad deras alster och färdigheter när han kom in till kvällsmaten. Men då var telningarna rätt trötta så det blev lite fel när de vävde.

Jag påpekade att när man gör så där mycket fel måste man sluta för att man är för trött. Tom Gammelmormor slutade när det blev för mycket fel!

Så Albin sa åt mig att ringa henne och kolla om det var sant. Och jo, det var sant! En för trött väverska är ingen bra väverska...

//Bonnfrua

Upptrasslande detektivarbete

Både Janne och jag är uppvuxna med Mormödrar som väver. Jag har testat på detta hantverk och det finns en och annan löpare och matta som jag har gjort. På dagis väver Albin på en slags ram med en plastnål som han liksom trär upp och ner mellan varptrådarna.

Med detta som bakgrund så har maken min införskaffat två små vävstolar på en loppis. Då han inte är bekant med detta hantverk något närmare är det inte lätt att hitta en komplett dylig, än mindre två!

Så för att få ordning på det hela åkte barnen och jag ner till Kindabygden igår. Barnen fick vara hos sin Mormor och leka med kusinen (se syrrans blogg här) medan jag åkte till min Mormor och Morfar. För där finns det expertkunskaper! Förvisso har de hunnit få några år på nacken, men färdigheterna finns kvar!

Tyvärr glömde jag kameran hemma, men jag har försökt att "fota ifatt" det som gjordes igår. Och nu vill jag bara varna för att de vävtermer jag har lärt mig är från södra Östergötland och kan alltså vara dialektala. Vilket med största sannolikhet gör att jag benämner saker och ting lite fel och konstigt, men så får det vara!

Båda vävstolarna väntar på sina ägare. Massor av restgarn fick jag med hem att ha som inslag. Det är en riktig guldgruva i Mormors vävbod. Där finns allt man behöver för detta hantverk. Allt från "efsinge" till en kontramasch.

Skyttlar.

För att få inslaget genom varpen behöver man en skyttel. Det fanns inga till barnen så Morfar (87år!) gick ut i "Smejja" (garaget) och tillverkade några stycken i en-trä "ene". De doftar så gott!

"Stoppet" på kugghjulet fattades, så det gjorde han också ett nytt. Jag fick förmånen att skruva fast det, men han var tveksam till att jag skulle klara det. :-)

Den ena vävstolen saknade "lattor" att hänga solvarna på.

De "sölver" som fanns med var gamla handknytta saker, men dessa återanvände vi. Morfar gjorde lattor att hänga solvarna på, och så var det bara att klura ut hur upphägningen av käpparna skulle gå till.

Man måste ju få fram ett skäl, dvs där skytteln ska gå genom varpen. Vi löste det med bomullsband och häftstift. Av färgen att döma närmar de sig väl 30 år de med...

På garnbommen ska man ha "spröt" så att inte varpen kalvar, alltså hamnar på sned och trasslar sig. Här fick ett reklamblad klippt i remsor duga.

Kontraster!

En relativt ny liten vävstol med "solvar" och "sked" av plast samt en gammal skyttel. Anna var alltså Mormors faster! Se hur välanvänd och sliten den är! Så len att hålla i. Funkar än!!! Lite stor dock för barnens väv.

Så för att göra en liten sammanfattning så här till sist så var vi tre stycken som grejade i ca 5 timmar (dvs 15 arbetstimmar) för att få ordning på allt. Men oh vad roligt jag/vi hade! Lite kuriosa: Den sammanlagda åldern på oss tre är 208 år!

Så tack Mormor och Morfar för hjälpen och allt annat!

//Bonnfrua

Cykeltur, på tur med dig...

Tänkte ta med er på min lilla cykeltur som jag passade på att göra igår. Vädret var ju så underbart med sol, lite vind och hög klar luft. Var liksom bara tvungen att ge mig ut. Så kameran fick åka där bak i barnsitsen med "säkerhetsbälte" på sig! Cykeln är Svärmors gamla kärringracer, 52 år har den på nacken, eller i ekrarna kanske man ska säga? Det är verkligen bra rull i den men sadeln har fått lite förstärkning av svart silvertejp som du ser.

Jag tog vägen genom skogen.
Det var bråda tider!

Böndernas tröskor gick för fullt, SMHI hade ju varnat för regn och oväder! Janne med sin maskin var inget undantag. Han var och hjälpte en annan KRAV-bonde med hans spannmål, det var dit jag ämnade mig.
Deras gård odlar lite mer speciella grönsaker som du kan se nedan.

Kronärtskockor, majs och pumpa.

Eftersom vi helt plötsligt fann oss helt själva maken och jag, passade jag på att hänga med ett varv i tröskan. Det brukar ju annars vara barnens privilegium, men när de var på dagis passade jag på. Det är en mäktig känsla att sitta högt där uppe och se hur havren skärs av och matas in i maskinen under en. Slår man en blick bakåt kan man se hur det fylls på i tanken av säden. Det låter och dånar (är ju inte den modernaste maskinen precis) och jag kan inte fatta hur Maken kan hålla reda på alla spakar och pedaler samtidigt som han kör detta muskedunder.

Justering av någon inställning, skärbordet och urtappning.

När eftermiddagen drog sig mot kväll hade barnen tid hos frissan. Naturligtvis fick de lite annan färg i håret när de var klara och dessutom fick tösen små fina flätor:

//Bonnfrua

Skattjakt

Att vara fem år innebär ju också att man får ha ett eget barnkalas, ett kalas utan föräldrarna bara kompisarna. Albins egna föräldrar var naturligtvis med och servade med "lång smal korv i bröd" (Bullens varmkorv) och tårta.

Förväntningarna var höga, om inte skyhöga hos båda barnen. Munnen gick i ett på dem och klockan gick så sakta så sakta. Slutligen var det ändå dags och vännerna började komma...

Fina presenter fick han också sonen. Lego, verktygslåda, polisbil, pennor och pysselböcker (lillasyster jublade!) och en CD-bok. Jodå, helnöjd var han vår store grabb när han gick och lade sig igårkväll.

Godistårtan.

Hela gänget laddar upp med tårta innan skattjakten!

Barnen var från 3½ år till 9 år! Albin ville att Ellen (hans barndomsidol och granne) skulle komma, vilket hon gjorde! Detta utnyttjade vi: En läskunnig tös!

Då kan man göra en skattjakt där man får "spåra" genom trädgården till olika ställen och hitta lappar med instruktioner att följa.

Tjejen styrde upp det hela med bravur! De fick första lappen och innan hon läste såg hon till att alla ställde sig i ring. Ordning och reda! Sedan bar det av!

Det var även två stationer att klara av.
Kasta mutter i skål och slutligen hitta nyckeln som gömdes under muggar.
När alla hittat nyckeln fick de sista ledtråden till var skattkartan fanns!

Med hjälp av kartan tog de sig fram till skatten under en buske. Givetvis var det godis... om nu någon skulle tro något annat! :-)

Det kanske är lite svårt att se på de små bilderna (klicka på dem blir de större) men alla barn ser verkligen upp till den stora skoltjejen som kan läsa!!!

Tack Ellen för att du hjälpte oss!



//Bonnfrua

Höstkänning med sommarinslag

Regn och sol om vartannat. Och blåst med en ny krispighet i luften. Även om solen är framme är det inte lika varmt längre. Det kan ju bara bero på att halva augusti har gått och hösten försöker ta sig fram och knuffa undan sommaren. Dragkampen är i full gång nu mellan dessa båda årstider.

Men faktiskt (som våra barn jämt säger) så gillar jag hösten. Kanske för att jag blivit "bonniserad" och gillar skördetiden. Eller för att livet liksom hamnar i rätt hjulspår igen när skolorna börjar, semestrarna är slut och vardagen tar vid.

I vilket fall som helst tog jag mig en tur i trädgården med kameran i handen på eftermiddagen. Testade nya funktioner och resultatet blir en hejdlöst massa kort. En del är det bara att kasta, andra får vara kvar och ytterligare ett fåtal hamnar här. Som ni ju vet vid här laget. :-)

Först ut är ett spindelnät i hammocken. Den sista tiden har det regnat alldeles för mycket så vår uteplats har varit övergiven. Då passar de på de små djuren, och ogräset med för den delen, att ta för sig.

Lite sorgligt med gulande löv, bortglömd leksak och tom uteplats.

Försökte fånga vinden på kort. Det syns i alla fall i äppelträdets topp att det blåser...

Avslutar med ännu en sädesärla.

Det är något visst med dessa fåglar.

På våren när de kommer, och sedan hur

de hela sommaren springer i gräset och vippar med sina stjärtar.

Jo, sädesärlan är speciell!

//Bonnfrua

Fritte och örtsalt

Fick lite inspiration igår eftermiddag när vi var nere i trädgårdslandet och hämtade förningen till Mamma och Mormor.

Tog med mig lite bladpersilja, gröndill, morötter, rotselleri och rödlök hem. Detta hackade jag och torkade i ugnen så att jag på förmiddagen idag kunde göra mig lite örtsalt.

Bilden till vänster visar de torkade grönsakerna och saltet. Dessa proportioner blev faktiskt riktigt bra!

Hade tänkt mig att mala samman allt med mixerstaven, men det ville sig inte, fick ta till knivarna i köksmaskinen istället.

Resultatet blev inte så dumt, kanske lite mer grönska i nästa sats...

Efter maten var mina krafter slut/finito/borta/väck/förbrukade så jag matade in en DVD i lämplig maskin och satte mig i soffan för att bara slappa.

Där var jag inte ensam, Fritte kom han med och kameran låg på bordet framför mig...

Resultatet blev följande bildsvit:

Va´? Tar du kort?

Då måste jag tvätta mig först! Hörrö, vänta nu tills jag är klar!

Blir jag söt så här? Är det en bra pose?

Nu räcker det! Jag vill inte vara med längre!

//Bonnfrua

En bra dag

Inte direkt ovanligt är det att jag slår en signal till Mamma de dagar jag är hemma. På morgonen, efter frukost så där när morgonen närmar sig förmiddag. Så även idag.

Den lilla traditionen tror jag började i samband med att barnen kom och jag satt och ammade så där dags efter frukost. Och det har liksom hållit i.

Idag blev det lite annorlunda, för vi lade på och hon kom hit. Då måste man ändå beakta att det är ca 10 mil mellan oss, så det är ju ändå en liten tripp om man säger så.

Världens godaste wienerbröd hade hon med sig från Richt´s konditori.

Dagen gick i faslig fart innan hon med bagaget fyllt av krondill styrde kosan hemmåt igen. Så tack Mamma för allt idag!

Nu efter att barnen somnat kom jag nerför trappan och slängde ett öga ut genom fönstret i all hast. Vips hade jag kameran i näven och stod på förstubron och fotade... Det var så vackert ljusspel, tyvärr blir det inte lika bra i den digitala världen som den verkliga, men ändå...

//Bonnfrua

Regn

Ännu en dag att lägga i arkivet. Jag har gått här hemma och inte gjort många knop alls. Det är väl så det ska vara när man är sjukskriven...???

Var hos farbror doktorn igår och det var en seriös typ! Han var så nogann så nogrann. Men det är väl så de ska vara? Doktorerna.

Det konstiga är att dagarna bara försvinner ändå, fast att jag bara strosar omkring här hemma i min ensamhet. Barnen har sina dagistider (enda chansen att verkligen få vila!) och Maken jobbar. Det är klart, katterna kan ju göra en lov ibland annars är det så tyst och skönt. När inte någon kör traktor eller något annat fordon utanför vill säga. :-)

Tänkte i alla fall visa min orkide som blommar om. Är bara lite stolt över detta, för jag har sannerligen inte "rätta knycken" med dessa växter!

//Bonnfrua

Fem

Albin kan numera titulera sig femåring! Gissa om det var en stor dag för honom igår! Han ville få frukost och grön tårta på sängen före dagis, så det var bara att rätta sig efter det.

Långt innan klockradion skulle börja prata kom han och meddelade att han var vaken, men att han skulle vänta på oss i sin säng. :-)

Tålmodigt låg han där när mor och syster fixade till det sista nere i köket. Minst lika upprymd var faktiskt Hanna, hon fungerade som en expertkommentator. Ni vet en sån där på radion som babblar hur fotbollen skjuts mellan olika spelare som en enda svada liskom.

Sådant munväder hade hon innan alla tre sjungandes traskade uppför trappan till den förväntansfulle femåringen!

Klocka fick han av sina föräldrar, men det som var mest spännande var en leksakskikare!!!

Men sedan fick han kolla vad som fanns i duschen: En Cykel, med tre växlar!!!
Både han och lillasyster hann med en liten cykeltur innan dagis.

Grannarna hissade flaggan för Albin! Farmor och Emilia fikade ute med oss i hörnet.

Tyvärr har getingarna klonat sig i kopiösa mängder så det förtog lite av festligheterna faktiskt.

Spelet "Tjuv och polis" i barnupplaga hade stått på önskelistan och Farmor levererade!

Vår lille plutt är inte så liten längre, fem år. Handen full! Det är stort!

//Bonnfrua