Pärlor, squash och bloggar

Härommorgonen ville barnen "pärla", och deras förvirrade mor hittade bara "de stora pärlorna" inte de vanliga "små". Jag kan ännu inte förstå var jag lade undan dem för att veta exakt var de var. Men de är väl på ett bra ställe antar jag...

Här knåpas det för fullt.

Just i pärl-sammanhang märker man av att Albin är äldre, han har mer tålamod än lillasyster som gjorde lite annat emellanåt. Albins platta blev helt fylld men HAnnas hjärta fick sig bara en krans. Men vad gör det? Nästa gång är det bara att börja om igen...

Aningens stolt då!

Just idag har jag väl egentligen inte så vidare värst mycket att föstälja, jag har hållit mig i stillhet (efter att ha sovit i närmare 11 h!) framför knyppeldynan. Ja, jag sov inte framför knyppeldynan alltså, utan jag satt vid den ett tag och sedan vid datorn... Det är sannerligen irriterande när man inte kan göra det man vill, men kanske släpper det av snabbare om jag låter musklerna få vila och inte häver, lyfter och vrider så mycket som jag ju trots allt gör på jobbet. Sammanfatnningsvis: Jag har inte jobbat idag!

När jag surfade runt lite vid datorn hittade jag en blogg, efter att ha klickat mig runt och hamnade i vårt västliga grannland. Jag har fått lov att länka dit så om du har tid, ta dig en tur dit. Det finns massor av tankar och annat att försvinna in i en stund.

En squash.

Falsk ostkaka.

I söndags inhandlade jag en squash (stavas det så?) på den lilla marknaden vi var på. Sedan har jag ringt min Mormor och fått receptet på sk Falsk ostkaka.

Mums! Jag tog upp jordgubbsylt ur frysen och så hade jag en skvätt grädde, sedan åt och mumsade barnen och jag. Det blev en bit kvar till Janne när han kommer in efter att ha arbetat i snart 13 h!

Tack Mormor för receptet!

Det är vad jag kallar för vardagslyx!

Sol ute sol inne sol i hjärta sol i sinne

Igår söndag var det en höstmarknad i Styra. Visst är det knasiga namn här kan man tycka, vi bor ju i Varv och Styra församling. Var kommer alla namn ifrån egentligen? Det finns säkert någon som vet... men dock icke jag!

Tillbaka till ämnet: höstmarknaden. De lokala förmågorna var där med sina alster (inklusive min gubbe), allt mellan morötter och honung över potatis och palsternackor såldes. En liten trevlig och gemytlig tillställning där mången ortsbo tog sig ut i solen. För barnen fasnns det häst och vagn-turer samt ponnyridning. Våra barn fick åka i vagnen två gånger! Tyvärr var kameran hemma, vad den nu gjorde där...

Den största attraktionen var dock en helikopter från Malmen, alltså en militär dylig. De som ville fick naturligtvis sätta sig i den, och det gjorde barnen. Det fick de diplom för! Det tycker jag var så (gulligt är fel ord på tre militärer) bra gjort helt enkelt för gissa om telningarna var stolta över sina diplom! Ujujuj, och när helikoptern sedan lyfte och åkte sin väg var allas (både barn och vuxnas) huvuden vända åt det hållet. Det är inte var dag man ser en "helikopeter" på så nära håll!

Hanna för 17 månader sedan! Det känns som igår!

Albin med pappas skyddsglasögon.

Sedan en vecka tillbaka har jag haft lite ont i höger sida, men jag tänkte att det är väl efter att jag hackat ogräs på jobbet. Inget att hänga upp sig på. Men det "snarare ökade än tilltog" (som min pappa brukar säga (eller hur Mia!)) samt att jag under helgen känt mig lite hängig och risig. Så idag på väg hem i bilen blev det riktigt besvärligt, vid varje liten krök högg det till i sidan när bilen krängde till aldrig så lite.

Så väl hemma ringde jag sjukvårdsrådgivningen. Förvisso tänkte jag att de säger åt mig att sluta vara så "pipplig" (finns det ordet utanför Kisa???) alltså onödigt fjantig helt enkelt. Men nej då, damen jag pratade med skickade mig omgående till akuten!!!! Oups, det var jag inte beredd på, så in i duschen (det finns gränser för hur man kan visa sig bland folk) och så iväg efter att Janne blivit informerad om att han helt sonika fick sluta plocka pära och istället hämta hem barnen från dagis!

Summa summarum: Efter 1 timme (det var väl snabbt?!) hade man konstaterat att det var muskelinflammation! Helt ofarligt, bara ont.

Skönt, jag hann tänka alla möjliga och omöjliga tankar! Så här sitter jag nu framför datorn alldeles stilla med överkroppen så att det inte ska kännas för mycket i sidan. Hur skröplig får man vara egentligen? Snacka om I-landsproblem!!!!!

Kalles

Det har varit stunder då trotsiga barn har varit i uppror och då föräldrarna höjt rösten runt vårt köksbord. Känslorna har riktigt svallat emellanåt.

Varför? Jo, hur mycket Kalles Kaviar det ska vara på mackan har varit den springande punkten. Att en sådan sak kan bli ett problem!!!

Så för ett tag sedan införde jag helt sonika att man var tvugen att ha en bokstav på sin macka om det skulle få vara kaviar där. (Mormor gjorde bokstäver när vi var små, fy vad fuskit det var att syskonen fick M och jag Å, det var ju mycket mer på deras mackor!)

Jag var så trött på allt bråk och alla Kebenekajse-berg i naturlig storlek som barnen klämde ut ur den blåa tuben om de fick tag på den. Det funkar förvånansvärt bra med denna restrektion, fast ibland blir det en väg istället. :-)

Så häromsistens frågade jag dotera vilken bokstav hon skulle ha på sin kaviarmacka: -" En cirkel" svarade hon. Så jag gjorde en rund ring och då konstaterade hon att det var ju Olles bokstav!

Inte visste jag vad en cirkel var när jag var 2 ½ år! Jag kommer ihåg att vi tragglade det i lekis, och då var ju jag 6 ½ år! Rektanglar, kvadrater och cirklar, för att inte tala om alla färgerna. Idag lär sig ju barnen det hur tidigt som helst på dagis! När får de vara barn????

Fast idag har de fått vara barn, de har lekt med grannflickan sedan förmiddagen med endast uppehåll för mat. Så de har grejat och lekt både inne och ute, så idag har de sannerligen fått leka färdigt utan större avbrott. Visst har man lite koll på dem vad de pysslar med, men för den sakens skull får de ju ha den fria leken för sig själva.

Så nu sover de sött mina barn, innan klockan slagit sju sov de som stockar. zzzzzz

Vuxenpoäng

Idag har barnen och jag varit på "kören". Det är en familjekör som startat i Sjökumla där föräldrar och barn sjunger tillsammans. Idag var vi 4 mammor och 8 barn mellan 2 och 5 år. Jag måste erkänna att det var riktigt kul! Rörelsesånger och lekar för att hålla barnens koncentration på topp. Körledaren Madde är enormt duktig! Det är sannerligen en gåva att kunna inspirera barn (och vuxna) så mycket!

Innan kören och efter bokbussen var Janne och jag på banken, det är dags att skriva om ett av huslånen. Jag tyckte det var väääääääääääldigt många vuxenpoäng att ta lån för att renovera huset, men att x antal år senare skriva om dem... jag undrar om det inte är ännu fler poäng... :-) Lite kusligt faktiskt att sitta där mitt emot bankkvinnan och prata amorteringar och räntor. Jämfört med vad en pytteliten etta kostar i Stockholm har vi ju inte mycket lån, men det är ändå lite läskigt när man ser siffrorna svart på vitt så där.

I går experimenterade jag igen... ni tycker väl att jag är helknasig som håller på, men ack vad roligt det är när man bara har inspiration till det! Fast å andra sidan inkräktar det på det vardagliga, som att hålla efter och plocka, plocka och plocka efter alla i familjen. :-)

Saft.

I bilen hem igår från arbetet funderade jag lite på vad man kunde göra av alla äpplen vi har. Tankarna löpte och plötsligt fick jag idén att göra saft av äpple och rabarber. Varför inte prova? I "köpesaft" är det ju ofta äpple, så jag testade. För att sätta extra piff lade jag i lite kanelbark också. Och resultatet var inte så dumt, det kan nog upprepas! Smakar lite jul, men det är nog kanelen som gör det.

Vad vore ett bonnakök utan en saft-maja?! Tack mummen för att jag fick den en gång för länge sedan! Att använda en dylig gör ju saftningen så lätt, man bara häver i frukten däruppe och kokar vatten där nere och i mitten blir det saft. Svårare än så är det ju inte! ;-)

Bärga skörden in...

Tänk att det är september och så varmt och skönt ute! Visst blåser det här på slätten, sydliga vindar men ändå...

Idag hade jag ett ärende in till staden så jag lämnade hämtningen av barn på dagis till Maken. Jag gjorde ytterligare några "ärne" när jag ändå var i kommunens huvudort. Men sedan tog jag mig friheten att passera en plantskola på vägen hem!

Solen sken, det fanns massor av orkideer, uteväxter i olika kulörer, fruktträd, buskar, rosor, begonior... massor!

Jag passade på att bara njuta och insupa lugnet och färgerna där i solen. Så skön paus mitt i allt det vradagliga som ibland känns grått. Jag hade även en baktanke med min lilla avstickare, jag har nämligen planer på att göra om rabatterna på framsidan av huset till perenn-rabatter! Tanken har funnits ett tag, och nu så har jag börjat utveckla min idé, efter godkännande av min andra hälft. Ännu står mina pelagoner kvar med massor av knopp i, så jag har inte hjärta att slita bort dem än, men det kommer väl en dag det blir dags för det med. :-)

Höstflox, finns i Svärmors rabatt,

jag har fått lov att ta lite sedan...

Sista tröskeriet för i år!

Nu så är snart all vår spannmål avmejad, eller tröskad, eller skördad, eller intagen, eller vad man nu använder för uttryck. Förvisso har vi inga jättearealer men det är ändå skönt att kunna bocka av en av alla sakerna som finns att göra så här års. Igår var det ju potatisskörd och den forslades in till Skänninge idag. Så inte är han arbetslös min make inte!

För några år sedan, skulle gissa på fyra stycken, var vår grannflicka just 4 år. Hon passerade då förbi Janne när han höll på att greja med tröskan. Eftersom hon var i fråg-åldern undrade hon: -"Varför är tröskan gul?" Janne svarade: -"För att matcha säden!" Som man frågar får man svar... :-)