Förberedelser

Måste erkänna: det var så skönt att få flytta tillbaka klockan när jag kom ner i köket i mors...förmiddags. Vips var det ju bara morgon igen!

Så pass mycket betydde den extra timmen att vi orkade ta itu med ett återkommande årligt projekt: Julkortstagning!

Det brukar ju vara lite billigare en bit innan jul med beställningar, men det ska ju stämma med barn, föräldrar tid och annat när man ger sig på detta. Men efter frukost satte vi igång!

Jodå, efter sammanlagt ca 200 kort har jag nu två kvar att välja mellan. Det är inte kamerans fel utan snarare den som håller i den och de som står framför. Barnen var jätteduktiga, men att båda ska titta åt samma håll, le och se anständiga ut under samma bråkdel av en sekund, det var inte lätt! Titta bara på dessa borttagna kort:

Vi eldade i kaminen för att skapa lite julstämning. Fast solen lyste och värmde upp vårt vardagsrum så det hann bli rätt varmt innan vi var klara...

När så eftermiddagen kom tog jag mig en tur med kameran i trädgården. Det är ju siste oktober idag och tja, vintern närmar sig. Insåg att när päronträdet nere vid vägen har tappat sina blad så ser jag vägen uppe på krönet igen. Det är höstvarning om något!

Ett Signe Tillish (stavning?) hänger kvar, urätet. När jag tog kortet såg jag inte flugan på grenen.

I grannträdet hängde detta röda ditot, sort för mig okänd! :-D

//Bonnfrua

Viola-dagen

Först och främst vill jag tacka för alla kommentarer i förra inlägget! Och jo visst känner jag mig lite stolt som fixade att göra en gardinspets, men målet var/är tre... Så vi får väl se!

I går var det Viola som hade namnsdag. Det innebär sedan länge att min Mormor firades, hon har det som tredjenamn (eller andranamn, blev lite osäker nu).

Hur som helst, jag hade ledigt och barnen och jag tog oss tripp till Kisa och Slätmon strax utanför.

Först på programmet stod skoinköp! Redan förra vecka ringde jag skoaffären "Skon vid Bron" för att kolla om de där braiga allväders/vinterstövlarna fanns även i år. Jo då, men de var på upphällningen. Aj då, men man kan ju rita av barnens fötter och faxa ner det till Mamma som går till affären och ställer undan två par...

Hanna hade även som önskemål att få "Finstövlaj"! Hon börjar allt bli stora damen vår lilla tös! Så efter lite fika hemma hos Mamma och Pappa traskade vi ner till nämnda butik! Och snart var vi ute igen med de nya "finskorna" på fötterna och vinterstövlarna i påsen.

Barnen vid min Farmors grav, med de nya dojjorna på som de själva valt.

Men det var ju även Viola som skulle firas, så vi styrde kosan en mil norrut till Gammelmormor och Gammelmorfar. De väntade med fika och sedan även kvällsmat: våfflor! Barnen körde slut på Gammelmorfar då han skulle leka med dem, och han var inte sen att få med på noterna. :-)

Barnen tar så för givet att man ska hälsa på i stugan vid skogskanten när man är i krokarna. Det är härligt att se de olika generationerna mötas och det på ett naturligt sätt.

Gammelmorfar.

Gammelmormor.

Barnen blev förärade virkade mössor och stickade strumpor av deras Mormor.

Så efter en lång dag "på vift" satte vi oss i bilen igen för en timmes färd hem i mörkret.

I vanlig ordning hade jag glömt kameran hemma ("Det för du jämt" sa Albin)
så korten i dagens svammel är tagna av Mor tuta!

//Bonnfrua

Ögonfröjd

Den här treledigheten som gått har jag satsat på att knyppla färdigt 1 av 3 spetsar till julgardinerna i köket.

Ni som följer min blogg vet att jag har jobbat på denna spets sedan i våras. Men med tanke på att den är 9 cm bred och 133 cm lång så har det tagit sin tid.

Jag uppgav fel arbetstid tidigare, 1 dm tar ca 3.5 timmar att göra nu när jag kan mönstret utan och innan. Så skulle den köpas med rätt timpenning skulle den kosta... öh... massor!

Nu ska jag "bara" hitta ett lämpligt tyg att montera den på så att det blir en gardinkappa till advent. Det är just "bara". Man kan inte sätta ihop den med vad som helst för att det ska bli snyggt. Får helt enkelt ge mig ut på jakt. När jag är klar kommer det bilder igen, jag lovar!

Ögonfröjd

Som jag berättat tidigare är detta ett gammalt mönster från 1800-talet, fast moderniserat så att vi nutida knypplerskor ska förstå hur man ska göra!
Ute i kanterna är det sk "rapsbaggar", sedan finns det bla vävbotten och spindlar samt rosenbotten.
Allt görs av sk korsningar och vridningar. Enkelt i all sin svårhet på något sätt.

//Bonnfrua

"Vilken årstid är det nu...?"

Just nu smattrar regnet på rutan. Det är mörkt ute och det känns väldigt skönt att elden sprakar i kaminen.

I går var det annorlunda!

Fredagar innebär ju för närvarande att jag är ledig, och då brukar inte jag skutta ur sängen innan dagsljuset har segrat över nattens mörker.

Hanna kom inrusande till oss vid sjusnåret, då hade hon sett att det var SNÖ ute! Pulka, skidor och skridskor skulle fram medesamma för nu var det vinter!!! Kunde inte vi gamla stofiler fatta att det var bråttom ut?!?!?!

Och jo, barnen kom snabbt ut och de fick fram både skidor och pulkor, men is var det inte så bevänt med så skridskorna ligger kvar i garderoben. :-)

De sysslesatte sig hela förmiddagen ute med att göra snögubbar och bara leka. Föret från källarkullen var inte det bästa, gräset är för långt och snön var inte tillräckligt djup så pulkaåkandet gav de upp.

Skidorna står ute nu i regnet, fast på altanen, där de samsas med cyklarna. För min del får snön gärna vänta ett tag till. Men visst vill jag ha en riktig vinter, en sisådär i början av december till mitten av mars...

Solen blänkte så härligt i kådan på biggaråträdet.

Snögubbe under blivande. Man ser exakt var de har rullat snöbollarna!

//Bonnfrua

"På dom första löv som singlar sitter..."

Ute har hösten verkligen gjort sitt intåg! Jag har gått och gnolat på "Okända djur" idag. Du vet den där "...många är långa och svåra att fånga... ... på ett löv som singlar sitter, smådjur och det hörs ett evigt fnitter..."

För idag har sannerligen löven fallit här. I morse var det helt vindstilla ute med mycket frost på marken. Från körsbärsträden föll bladen ner helt lugnt och stilla. Man hörde bara lite prassel där i kylan och solskenet. Då kan man inte annat än att njuta!

Biggaråträdet håller på att bli helt kalt igen.

Albin tyckte det var tråkigt på eftermiddagen när jag höll på att klippa bort lite perenner. Så jag undrade om han inte ville kratta lite, för det fanns verkligen potential till att få ihop en ordentlig hög. Och faktsikt så nappade han på den idén.

Egentligen är det ogjort arbete, men man kan ju ha hur kul som helst!

Hanna kom också efter ett tag och så hjälptes vi åt alla tre att räfsa ihop en "hopphög".

Man kan ju gömma sig också och dyka fram och ropa "buh!"

Efter att båda barnen fått "gömma sig" i högen var det min tur!

De täckte mig totalt med höstlöv, sedan gick de för att hämta Pappa. Han var ju tvungen att se vilken "sto hög" de hade fått ihop. Då passade jag på att resa mig upp. Och faktiskt, Maken blev allt lite skrämd till barnens förtjusning! :-)

Det var riktigt mysigt att ligga där i högen. Det doftade höst och så var bladen torra och inte så där blöta och trista som de kan bli ibland. Lite av barnasinnet måste man ju ha kvar!

//Bonnfrua

Guldkantad tillvaro

Då var jag hemma igen efter ett äventyr i Halland!

Det är svårt att redogöra för allt så här på en blogg, men några axplock ska ni få!

Efter att alla samlats (vi var 18 pers in alles) fick vi lunchmacka och en presentation av hur GeKås fungerar, samt lite reklamprylar...

Det kändes ganska speciellt att få gå "back-stage", de lyckades verkligen få oss att känna oss utvalda, vilket vi ju var! :-)

Måste bara passa på att ge en eloge till dem som fixade allt. Det var proffsigt gjort och vi kände oss verkligen unika!

Efter en hel eftermiddags shopping var det dags att checka in i stugan vi var förärade. Där väntade varsin påse med lite lyxsaker som handduk och godis...

Vi var som fjortisar hela högen- fnittriga, uppspelta och överväldigade över allt som erbjöds oss!

Runt en eldstad satt hela gänget senare på kvällen, och vi blev bjudna på grillspett med tillbehör. Men ärligt talat, det som var totalt outstanding var ju att få bada i vedeldad badtunna!!!

Att sitta i det varma vattnet med en alldeles klar stjärhimmel över sig och utetemperaturen under nollan, det var magnifikt! Så obeskrivligt avslappnade och skönt!

Kan rekommenderas varmt!!!!

Och så lite bilder...

Mia i den guldkantade spegeln i stugan.

Mamma pratar med Pappa.

Lovisa.

Kolelden var förberedd när vi kom, och den underhölls under kvällen och värmde inte bara maten utan även oss.

//Bonnfrua

10-10-10

Utanför fönstret har solen återigen besegrat dimmolnen och höstens alla färger sprakar!

Häromdagen när jag klippte gräset (förhoppningsvis sista gången för i år!) kunde jag inte låta bli att njuta. Inte av oväsendet och avgaserna, det är sannerligen inte njutbart, men av solens lek med färgerna i trädens löv. För när man åker (vi har en stor trädgård!) på klipparen så får man ju ett annat perspektiv, där under träden.

Så naturligtvis var jag och mitt avtryckarfinger "tvungna" att knäppa lite igår för att dokumentera höstens framfart i vårt lilla hörn av världen.

Det ljusspel som naturen bjuder på går inte att fånga på bild, jag kan det inte i alla fall, men jag har försökt!

En fundering som jag har är om alla dessa färger vi får njuta av nu, om det är en slags kompensation mot den mörka, och förhoppningsvis, vita årstid som vi går till mötes! Då konturer och färger liksom försvinner.

Barnen finns ju alltid med, nu även på lite fler bilder!

//Bonnfrua

Chock och maskiner

För er som även följer min systers blogg är detta ingen nyhet längre, men jag tänker berätta ändå, från min synvinkel!

Igår på jobbet ringde telefonen vid halv åtta tiden. Det var Mia. Först fick jag hjärtat i halsgropen men sedan var förvirringen total!

Hon hade vunnit en resa för fyra till Ullared måndag och tisdag nästa vecka! Det ingick stuga, middag och nåt spa-grejs. Kunde jag få ledigt och följa med?

Paff eller vaddå? Visst hade hon pratat om att hon var med i utlottningen, men man tror ju ändå inte att man ska vinna liksom.

Så först ringde jag Maken för att kolla att det var ok. För tar jag ledigt är ju barnen lediga och då måste han vara lite ledig också... Ringar på vattnet ni vet.

Jo då, "pärana bärgades" ju klart i onsdags så det skulle gå.

Sedan var ju bara frågan om jag kunde få ledigt... När jag pratade med schemaläggaren så skulle han försöka få till det. Och det lyckades!!!!!!!!!!!!!!!

Så om allt går som det ska åker alla fruar Kindevåg iväg på måndag för ett äventyr som inte jag är van vid i alla fall!

Håhåjaja. :-D
Som att världen stannar bara för att jag vimsar mer än vanligt...


Nu blir det tvära kast!!!

Idag kom så äntligen de däringa potatismaskinerna som vi tittade på i somras. Spänningen var stor för den manliga halvan av familjen (inte var vi kvinnfolk likgiltiga, men inte riktigt lika uppspelta).

Lastbil och chaufför fick åka två vändor för att få med både potatissättare och stenplockare. Chaffisen tyckte allt att det var lite udda maskiner han fraktade åt oss....

Smidig avlastning av potatissättaren.

Inte för att jag kan alla fakta men den här kan lasta mer än dubbet så mycket potatis som den gamla (och den är verkligen gammal!) samt att den sår gödningen samtidigt. Det betyder på icke bondska att man bara behöver köra en gång istället för två och allt ska bli så mycket smidigare! Och det får vi verkligen hoppas! :-)

Mina älskade ungar!

Albin åker traktor och Hanna jobbar med Farmor. Det blastades morötter till butiken i morgon och då blir man lite smutsig om händerna.



//Bonnfrua

Knyppling

Är ni beredda för nu kommer det bilder och lite information om knyppling! :-)

För att börja med lite fakta så kom knypplingen till Sverige söderifrån som allt annat. Det var när kungligheter och annat fint folk ville ha spetsar på kläderna som man "uppfann" detta hantverk med pinnar. Vadstena var ett av de ställen som blev huvudort för denna arbetsmetod.

Det gör att dynor, pinnar, mönster och arbetssätt skiljer sig åt i vårt avlånga land. Eftersom jag är bosatt där jag är har jag lärt mig "Vadstenaknypplingen" redan på mellanstadiet. Så helt naturligt är det ju den varianten jag fortsätter med.

Har man en timme över (eller två) när man befinner sig i Vadstena ska man om möjligt besöka Elsa Pettersons spetsbutik. Det är numera hennes dotter (runt 90 år!) som sköter den. Där inne finns en minnesbank och en kunskap så enorma att man blir helt betagen! Bara att prata med damen ifråga är helt otroligt! Jag önskar att någon kunde göra en dokumentär om henne och det kulturarv hon besitter så att det sparas till eftervärlden.

Där finns mönster som är "nya" och lite äldre. Den spetsen jag håller på med är med säkerhet från 1800-talet, originalet alltså. Lite nörd så där som jag är tycker jag sånt är kul att veta!

Men att prata om knyppling utan bilder är trist, så här kommer lite foton från kursen förra veckan. Damerna var noga med att inte hamna själva på bild, och det var ju faktiskt deras alster jag var intresserad av i första hand, så håll till godo:

En duk från Elsa Pettersons ska sys ihop.

Det är pilligt!

En annan duk från samma affär har precis påbörjats.

Hur det ska bli syns på kopian, men vår knyppellärare har ett knep när man gör såna här dukar. Det gör att man slipper den där sömmen i mitten som syns på pappersbilden. Jämför med första kortet så ser ni skillnaden! Själv har jag inte testat på detta fenomen ännu, men det kanske hinns med...

Vi sitter vid ett långbord lite omlott brevid och mitt emot varandra. Så här ser en duk från mitt perspektiv, men går jag runt bordet...

...så ändras det. Här sitter ett av kvinnfolket och gör korsningar och vridningar för att få ihop en duk.

Någon håller på med en av de sk övningsspetsarna och försöker läsa sig till hur man ska börja i handboken.

Min dyna med julspetsen. Det tar mer än två timmar att göra en decimeter så det blir nog förhoppningsvis en köksgardin till advent (jag har ju tre köksfönster!)

Naturligtvis måste vi fika också. Den sociala biten på en kurs är inte att förakta!

Gillar man att handarbeta och är lite logisk i sitt tänkande och inte har plats för en vävstol, ja då kan jag varmt rekommendera knypplingen! Lite nördigt kan det verka, men det krävs samma logiska tänkande som vid schackspel sägs det. :-) Och så roligt och rogivande det är!

//Bonnfrua

Kusin-dag

Vilken lycka det var för barnen i onsdags eftermiddag när jag hämtade dem på dagis, äntligen skulle de få åka till Mormor där även kusin Seth väntade!

Så Mormor (och Morfar) hade nog händerna fulla med tre barnbarn kan jag tro! :-)

I fredags så levererades de hem hit för Seth ville komma hit. Det är ju spännande med alla maskiner och sån´t kan man ju misstänka. :-)

Här är de på väg till Potatisåkern. Mina barn är inte vana vid trottoarer (hmmm) men de vet att man håller sig på kanten av en "stor" väg i alla fall.

Seth fick åka med i traktorn. Det var spännande!

Vi andra åkte på potatisplockaren (och jobbade lite också).

Mia (min syster) kom och vi fikade lite innan de fortsatte ner till Kisa. Här lär hon Albin hur man gör sig knasig på kort!

Hanna och Seth skulle naturligtvis också grimasera framför kameran

Var bara tvungen att fånga detta björklöv bland tarrbarren på bild.
Vi passerade här på väg till potatisen och tja, har man kameran i näven är det svårt att låta bli avtryckarfingret liksom.

//Bonnfrua

Ullared i backspegeln

När vardagen lunkar på och man är helt ockuperad av arbete, barn, hushållsgöromål och annat, då är risken stor att den sociala delen får stryka på foten. I alla fall här hos oss! Det märkte vi tydligt Grannfrua och jag när vi satte oss i bilen för att åka de ganska exakt tre timmarna till västra delen av vårt land igår.

Lugnt kan man konstatera att vi behövde bilturerna samt lunchen på oss för att "prata ikapp" allt vi inte hunnit att delge varandra sedan i somras. Det är också en stor vinst med en sådan här resa: den sociala biten!

Förutom att ivrigt konversera hann vi givetvis även inhandla mycket grejer! Framförallt är det ju barnens vintergarderober och familjens årsbehov av underkläder och strumpor som står högst upp på listan. Men även julklappar till barn och kusiner är "avverkade" nu. Det är sannerligen skönt!!!

Vi var verkligen inte ensamma på GeKå:s! Bland barnkläderna var det minst sagt kaos stundtals och djungelns lag rådde. Men jag fick med mig overaller, vantar, mössor, tröjor, kjolar........byxor... (gäsp!)....tunikor....

De omtalade filmteamen som dokumenterar detta fenomen som en "såpa" på TV, såg vi vid ett flertal tillfällen. Men inte hade då jag lust att fastna på bild så jag dök bakom andra hyllor (och det finns ju några!) när jag observerade dem!

Idag har jag bara sorterat ut barnens kläder (och de har besiktigat dem, provat och blivit rätt nöjda ändå!) och fått in alla julklapparna i en garderob, där de förhoppningsvis inte kommer att hittas. Så fortsättning följer för mig här på hemmafronten.

Större delen av mina inköp.

Barnen kom hem med Mormor och kusin idag. Men bilder och text till det kommer framöver. För er som är nyfikna på min knyppling kan jag bara meddela: Kameran var med på kursen i onsdags och ett "reportage" kommer någon gång i framtiden!

//Bonnfrua