"Det bästa man kan ha, det är många goda vänner..."

Rubriken är ett sångcitat från en LP (!) som jag fick för ganska exakt 34 år sedan! En barnmusikal som heter "Vi i 22:an". :-) Den har jag lyssnat på minst 1000 gånger!

Det som fick sångstrofen att ringa i huvudet var Albin som sa apropå att det är ett bra tag sedan han var på dagis: -"Jag känner i alla fall igen mina vänner!" Imorgon är det dags igen för barnen att gå till "jobbet".

Och visst är det bra med vänner! En av mina var här idag och hjälpte mig tona håret. Så nu är det både nyklippt och nyfärgat.

Hittade lite sommarsmarriga saker i frysen:

Jordgubbsparfait och jordgubbar från i somras.

Smakade inte illa alls!

Snömärken

Har inte mycket att förtälja.

Det är kallt.

Det är rimfrost.

Det är lördag.

Har de tröttnat på vinterleken???

Det gnisslade bra mycket från snön när de sparkade sig framåt.

I bakgrunden ses Janne bära ner rotfrukter från butiken till jordkällaren. den har ju varit öppen idag, ja butiken alltså. :-)

Farmor kommer strax efter.

Jobba på.

Är det en kråka, korp eller annan rovfågel som tagit byte här på stacken????
Någon som kan sånt?
Vi brukar se (och höra) både kråkor och korpar cirkla runt. En bit bort brukar det finns någon större rovfågel som ses ibland.

Ginglar

Visst är det konstigt att ett synintryck kan generera minnen som man har hört för många år sedan!?!?!? Ska försöka förklara vad jag menar:

I morse när jag skulle rengöra kamminen från aska osv fann jag kol i botten, alltså har jag koleldat! Bevis på koleldning.

Det är något som Mormor har sagt till Morfar hur många gånger som helst att inte göra! :-) Om elden får lite för lite syre blir det kol istället för aska, om jag fattat det hela rätt plus att det luktar lite speciellt ur skorstenen...

Sedan när det var dags att laga mat kom nästa "gingel" i huvudet: "Lagt kött ligger" sa vår hemkunskapslärare på 80-talet. Under den perioden hade Magnus Härenstam ett program som hette: "Lagt kort ligger". Varför kommer man ihåg sån´t? Förvisso är det kanske bra att inte vända kotletterna i pannan för många gånger, men ändå...

Men visst är det fascinerande hur minnet funkar!?

I går var vårt pusselprojekt halvt saboterat. Det låg bitar på golvet och ramen var kaputt.

Katterna... Försökte fixa ihop det, sedan kunde jag ta kattuslingen på bar gärning:

Vad vill du?

Asch, som att jag bryr mig...

Drivor

Då var det avklarat: hela familjen har haft den så kallade äckelsjukan, även jag. Var typ heldäckad igår men som tur var hade maken lite krafter att ta hand om våra barn, de är ju inte välkomna till dagis när det finns magsjuka i familjen.

Det om detta!Här har det snöat kan man säga, och igår var det ingen som orkade engagera sig i snöröjning så i morse såg det ut så här hos oss:

Spana i drivorna, vilket vackert konstverk det är, rent av ett mästerverk!

Barnens snögubbe ser lätt insnöad ut. :-)

Så här såg det ut på kökstrappan...
När maken röjt snön var det två glada barn som gav sig ut i drivorna!

Albin sa vid frukosten: -"Idag kan vi väl få gå ut i alla fall?!" Han trivs inte när det inte blir någon tid eller ork för att gå ut.

De var ute länge och grävde och när jag tittade ut så var de med i traktorn och körde snö där vi parkerar bilarna. När Janne skulle flytta våra bilar var inte det helt lätt, de var rätt så igendrivade i snön, men han lyckades till slut. Det ser rätt mysigt ut i traktorn med ett barn stående vid var knä på Pappa. Tryggt liksom.

För våra barn är det ju helt naturligt, det är inte länge sedan Albin kom underfund med att Morfar inte har någon traktor! Det tyckte han var underligt...

Still going strong...?

Jag har stulit!

Japp, från min arbetsgivare!

När Hanna började kräkas i gårkväll och hela hennes säng var nersköljd med äckel så kom jag på att i min arbetsväska ligger det handsprit! Gissa om jag har spritat av händerna ända upp till armbågarna många gånger senaste dygnet! På kommunens bekostnad.

Frekvensen minskade inte när även maken drabbades av eländet...

Kan den rädda mig från vinterkräksjukan??????

Dagen har annars mest bestått av tvätt i och ur maskinen. Inte för att jag struntat i att tvätta dagligen utan helt enkelt för att situationen nu är som den är...

Senaste omgången fick jag lov att hänga på Svärmors vind, där hon torkar sin tvätt. Hos oss var/är det fullt på torkställningarna, hoppas allt är torrt till imorgon... Tänk när våren kommer och tvättvindan sväljer flera maskiner tvätt åt gången... jag längtar... i alla fall efter just den detaljen. :-)

Tulpaner från Amsterdam...

Vilken osis! Strax efter mitt förra bloggeri i lördags blev jag yr i skallen. Riktigt yr! Tog snedsteg på väg till soffan, och när jag blundade snurrade allt. Om blicken var orörlig gick det bra men inte att vända på huvudet eller ändra läge på minsta lilla sätt.

Maken antydde att en resa till akuten vore på sin plats, men se att det gick jag inte med på! Men efter några timmar ringde jag sjukvårdsrådgivningen, bara för att liskom. Och jo, det var nog kristallerna i snäckan i örat som var i obalans. Helt ofarligt med obehagligt.

Så det var bara att lämna över till mannen, igen. Han fick fixa allt, jag dög då inte mycket till! Som tur är har det bättrat sig, men även idag känner jag mig lite lustig och har varit tvungen att intaga horisontellt läge. Inte skoj alls, för rent mentalt har jag massor av energi, det brukar ju vara tvärt om annars hos mig.

I morse innan dottern åkte till dagis fick jag paket på sängen! Och sedan när maken kommit hem igen kom han och sonen med räkmackor... lite lyx ska det vara när man fyller år... :-)

Abin har inte riktigt kommit i form än så han får vara hemma även i morgon.

Jag älskar tulpaner! Redan som barn brukade jag få dessa blomster när jag fyllde år, så de är speciella för mig! Idag har jag fått tre buketter, så jag riktigt njuter av dem och tänkte dela med mig lite till er:

Tulpaner med ranunkel från Mor och Far.

Tulpaner med mimosa från Svärmor.

Monte Carlo från Make och barn. (Favoriten!)

Alla buketterna.

Sist men inte minst ett foto av ett foto av min brudbukett.
Giter man sig i februari måste man ju bara ha,
ja just det: Tulpaner!
I efterhand fick jag veta att floristen blivit lite skraj när jag beställde blommorna, det är visst inte så jättevanligt med tulpaner i brudbuketter... :-)

Vaken? Jo nästan...

I tisdags strax efter mitt senaste inlägg ringde telefonen. Trevligt! Speciellt med tanke på att jag fick jobb: 3 nätter på raken. Det är 9 år sedan jag vakade senast så det var med spänd förväntan jag tog mig an uppgiften. Förvarnade maken om att jag inte skulle vara till någon större hjälp här hemma förrän tidigast idag lördag, vilket stämmer!

Att vända dygnet till nattjobb är inte så svårt, konsten är att kunna vända tillbaka sedan! Igår fredag gick jag i en dimma hela eftermiddagen eftersom jag bara fick sova halva dagen. Det var inte långt ifrån att jag somnade i soffan, men så ville jag ju titta på "På spåret" så jag höll mig vaken. Vips piggnade jag till eftersom då var vi ju framme vid arbetstid...

Inte kunde jag somna! Det var bara att kliva ur sängen efter två timmars lyssnade på makens snarkningar. När jag äntligen hade somnat framåt tvåtiden så började Albin kräkas... och höll på med det till åtta i morse.

Så, en tupplur i soffan på förmiddagen blev det utan att jag skämdes. Nu hoppas vi andra bara att vi ska klara oss utan eländet som drabbade sonen i natt...

Letade i "bildgalleriet" och hittade denna somriga bild...

Reklam

Min syster är i Aftonbladet idag, klicka här så kan du läsa om vad som skrivs.

Döm om min förvåning...

Spänningen stiger, hur är det med snölyktan i Skärstad? Har den rasat? Lyser den än? Eller har den slocknat? Frågorna hopar sig och luften dallrar av spänning nu innan upplösningen på berättelsen kommer.

Nej, någon thrillerförfattare kan jag nog aldrig bli, det här med sk "cliffhangers" som gör att man bara fortsätter att läsa och läsa trots att timmen är sen och man verkligen borde sova, det kan jag inte få till. Inte för att jag tror att jag är någon författare över huvud taget alltså, men ibland funderar jag på hur den yrkeskategorin får till det i sina böcker.

Detta inom parentes, nu tillbaka till vår egen följetong här hemma: Snölyktan.

Som jag skrev igår mötte dess varma sken barnen och mig när vi skulle till dagis igår morse. Framåt kvällningen letade jag fram ett nytt ljus för att ställa ner i igloo-lyktan. Oupps, det brann än. Så jag ställde det nya ljuset stand by så att säga. Sedan kollade jag ut genom fönstret under kvällen ganska så frekvent, och jo den fortsatte att sprida stämning utanför dörren barnens igloosnölykta.

Så blev det dag att skjutsa barnen igen även denna morgon, öppnade dörren och vad får vi se? Jo, spektaklet har ännu inte slocknat! Var bara tvungen att i det läget när jag hade halkat mig hem med bilen igen ta fram kameran:

Igloosnölyktan.


Toppen har smält bort på snölyktan
och ljuset är liksom i botten hela tiden
men kanterna smälter ner så sakteliga
och matar lågan med stearin.
Underligt...

Till skogs

Kaffekoppen till hands brevid tangentbordet och ostmackan brevid. Det är inte helt dumt att kunna sitta vid köksbordet och blogga till frukost. :-)

Gubben min har dragit till skogs för att ta hand om de förut fällda träden och försöka göra lite ved av dem. Barnen är på dagis så jag har en förmiddag alldeles för mig själv.

Då är ju frågan vad man ska hitta på.

Som om det vore en svår sak, frågan borde ställas mer: vad av allt som ska göras ska jag göra? Det blir liksom mer korrekt då. :-)

Förmodligen blir det att fixa med fjolårets företagspapper, de ska ju lämnas in för deklaration så de måste komma i ordning. Det är en sån sak som jag skjuter på i det längsta eftersom det helt enkelt är så... mindre intressant. Tänk min bror som har sånt som jobb... hua! :-) Fast om man begriper lite mer av vad man håller på med är det nog roligare än som jag bara sortera papper och få in dem i pärmar i rätt ordning. :-) Undrar hur många fruar till lantbrukare som har det på sin lott att vara administratören i företaget?

Det jag egentligen skulle berätta var ju att vår igloosnölykta lyser än, barnen blev helt betagna när vi öppnade dörren och såg det röda varma skenet från ljuset. "Äntligen är det julljuset snart slut" kan man tänka om man vill, men jag tycker nog ändå att mysfaktorn från ett rött ljus inne i snölyktan är ganksa så hög. Får nog rota fram ett till till kvällen...

Igloo

Barnen vill bygga en igloo. Visst är det konstigt att sådana önskningar går i arv!?!?!?! Jag kommer ihåg hur jag försökte bygga en sådan hemma hos Mormor och Morfar vid deras trekammarbrunn när jag gick i skolan. kan inte påminna mig att jag lyckades dock.

Häromsistens på dagis var de ett gäng grabbar som skottade ihop en snöhög för att på så sätt få till en dylig. Förmodligen lyckades inte de heller, för man ska väl egentligen skära ut bitar ur snön som sedan passas ihop, tror jag... :-)

Däremot byggde barn och make en snölykta igår genom att "hacka" bort delar av en snövall här hemma, den blev riktigt bra! Trots blåsten lyste den några timmar igår och nu har vi tänt den igen. Fast först fick jag värma och torka ljuset vid kaminen för att det skulle gå att tända. Det var ju liksom fullt av snö på/i detsamma.

"Igloosnölykta."

Det är inte helt lätt att ta en bild i mörkret, men jag hoppas ni kan ana lite av hur den ser ut. :-)

Helgen har varit lugn här på slätta, mycket uteaktiviteter för barnen med pulka, skidor och skridskor. Det är så skönt med en rejäl vinter! Måste erkänna att det behöver ju inte vara 20 grader kallt, det räcker ju med en sisådär fem minus. Och det är ju det vi har nu!!!

Det är ju mycket lättare att motivera barnen att gå ut för de kan ju greja en massa i snön jämfört med blaskväder med flera plusgrader och regn. Så det får man vara tacksam för!

En grannfamilj var här med sina döttrar och barnen åkte skidor och pulka innan det blev dags för varm O´boy. Det är ju liksom något som hör till när man varit ute i kylan.

Vi föräldrar satt kvar vid köksbordet när ungarna rumsterade om där uppe. Alltid trevligt med goda grannar som "fikatillbehör". :-)

Blockerad väg

Barnen ska ju som alltid hämtas från dagis, men idag uppstod ett problem: De höll på att avverka några träd invid vägen så när jag hade ca 700 m kvar blev det stopp. Vägen var helt blockerad. Alternativen var att vända, åka ända hem för att ta en annan väg som blir uppskattningsvis en sisådär 1 mil längre eller helt enkelt promenera. Strök det första alternativet. Ställde bilen och trasslade mig bokstavligt talat igenom grenar/ris som låg på vägen för att komma fram.

Jag kom till dagis en aning försenad men jag hade ju ganska så giltiga skäl... Barnen var ute så det var bara att börja traska till bilen. De klagade inget utan knallade på i maklig takt. Ett problem kvarstod dock, bilen satt fast i snön, hjulen bara spann när jag försökte komma loss. Men som en skänk från ovan kom en av bönderna som bor där borta i krokarna samt en annan herre och de kunde putta loss oss. Albin var imponerad! Och jag med!!!

Det blev ett litet äventyr för barnen att få gå en sträcka och verkligen passera precis brevid en stor traktor med skogsvagn. Spännande!

Hur det går med skridskoåkningen?

Jodå, de har åkt på dagis ett par dagar och idag även här hemma.

Janne spolar is...

Övertalade maken (vilket inte var svårt) att spola en liten plätt i trädgården härom dagen, så nu har jag sett ungarna åka på vår egen lilla is.

Albin vill helst ha hjälp, men han står något sånär på skrillerna ialla fall. Hanna vill i vanlig ordning klara sig själv och kan "gå/åka" någon meter innan hon drullar på rumpan. :-) Ok, isen här hemma är inte perfekt och det tom lutar så de kan åka i en "nerförsbacke" men ändå... :-) Om bara batterierna i kameran kunde funka lite bättre skulle ni fått se barnen åka och när de fick hjälpa till att spola isen igen innan de gick in.

Snacka om lyckliga ungar!!!!!!!!!

Abbe

För en så där fem år sedan när vi funderade på namnförslag till vår förstfödde tänkte jag på Abbe. Ni vet han i Madickenböckern som bakar sockerkringlor.

Idag fick jag hjälp av vår Abbe när jag bakade, här visar han upp sina bullar, mäkta stolt över sig själv... kan han lära sig göra sockerkringlor månne????

Mjöl överallt, men vad gör väl det?

Skrillorna får förhoppningsvis sin provtur imorgon, isen spolades visst idag med. Så gissa om barnen är förväntansfulla...

Skriller

Idag kom barnen hem och pratade i munnen på varandra: De ville köpa skridskor för sina julklapps-pengar! Det visade sig att det fanns två par i lämplig storlek till salu på just deras dagis.

Så far och son stannade till där och införskaffade skrillorna när de hade andra ärenden åt det hållet under eftermiddagen.

Is då? Jo på fotbollsplanen utanför dagisets staket har man spolat en skridskoplan. Så nu får vi se hur det går imorgon när provturen blir... kanske.

Yatzy

Nu är makens julklapp slut! Han fick en överraskningshelg av mig och nu har den helgen gått! Barnen lämnade vi av hos Mormor och Morfar (efter att vi fikat hos Gammelmormor och Gammelmorfar) och så fortsatte färden till för Janne okänt mål.

När vi anlände till vår tillflyktsort var det ca -20 ute och -1.6 inne! Så på med elementen, in med ved i kaminen och vedspiseln och så elda! Ett problem: röken kom in istället för att ge sig ut via skorstenen.

"Spjället" tänker du då, men det fanns inget sådant! Det hade jag nämligen kollat först för att slippa just detta. Men med hjälp av make och telefonservice från ägaren började det bolma ut ur skorstenen istället för in i rummet. Vilken lättnad!

När jag skulle sätta igång kylskåpet var det -4 grader i det så jag fick "värma upp det" till kylskåpstemperatur. Kameran strejkade också i kylan så bilderna är från kvällen när vi fått upp värmen och från idag.

Yatzy.

Vi spelade om vem som skulle

hämta mer ved i vedbon...

Utsikten var inte så pjåkig om man säger så.

Sen frukost!

Så skönt att få vara i ett hus där det enda som hörs är sprakandet från elden. Tystnaden, friden, ron, avspändheten och sömnen blir så mycket bättre då!

Wasgij.

Pussel där bilden på kartongen inte är densamma som bilden man faktiskt lägger. En lite större utmaning... Vi har faktiskt inte pusslat förut tillsammans så det var en ny erfarenhet! Även denna aktivitet passade in i helgens "bara vara tema".

Så tack än en gång Mamma och Pappa för att barnen fick vara hos er!!!

Rättelse

Idag fick jag veta att spetsen jag trodde var maskingjord är handknypplad!!!

Bara mandlar och flätor!

Svärmor/Farmor var inne hos oss idag och vi pratade om spetsarna i lakanen/gardinerna jag har i köket. Då visade det sig att hennes mormor hade knypplat den här spetsen!

För er som vet något om knyppling så är alltså blommorna gjorda av mandlar!

Det sägs att när man gjort 1000 mandlar kan man det! Alltså ingen nybörjarspets som hänger i mitt köksfönster!

Traktorhjälp

Det knackade på dörren nyss. En dagismamma kom förbi för att tacka för hjälpen!

Maken hade dragit upp henne ur en snödriva dit hon mer eller mindre prejades ner av en mötande bil. Det är trångt och halt på vår lilla väg!

Tack för hjälpen!

Årets första tulpanbukett, det är ett vårtecken! Mitt i alla snöyra och fallande kvicksilver!

Min make får gärna dra upp fler som kanat av vägen...

Tviiiiiiiivt

Ibland är man ju bara tvungen (eller känner sig tvingad) att handla! Idag var ett sådant tillfälle, så det var bara att köra i slow motion på vår krokiga, lilla, hala, isiga, halvt igendrivna väg till staden. Denna gång gick det bra (vid ett annat tillfälle fick jag ringa efter make och traktorn för att bli uppdragen!). När jag klev ur bilen på parkeringen hörde jag ett ljud: "Tvivit" eller typ så. Sidensvansarna!!!!

Det är ju ett helt underbart ljud deras tviiiiivviiiviviviviiiivt. Då är det vinter, fast ändå liksom finns det ett hopp om vår i deras sång och läte.

Visst är det fantastiskt att få höra fågelsång! Talgoxen som snart nu börjar med sitt: "Tittifu" och för att inte tala om när lärkan kommer om ett par månader...
Att bara få stanna upp, sluta ögonen en stund och lyssna. Underbart!

Men till nästa år igen, kommer han vår gamle vän...

Den gamla barnvisan fanns i mitt huvud när granen åkte ut idag. Det fanns ingen återvändo, den barrade så fruktansvärt så alternativen var få! När jag ändå var igång med "julbortplockning" så fortsatte jag att avjula hela nedervåningen. Där uppe får vänta till imorgon... det får vara någon måtta på´t!

Som jag skrev om före advent hade jag nya gardiner i köket, kappor för att vara mer precis. Vi har ju tre fönster i nämnda rum så det krävs ju en del för att få det bra. Inte en rät vinkel, inte en rak yta i tak eller golv så att mäta längder kan vara problematiskt. Men nu som sagt kom jag på hur smidigt det var/är att ha gardinkappor i alla fönstren. Så då var det ju bara att tillverka det...

Redan för ett par år sedan sydde jag av gamla lakan längder till två av fönstren och en kappa till det lilla norrfönstret. Så nu rotade jag igenom lakanslådan igen för att försöka hitta något snyggt lakan med spets och monogram. Jajamensan, visst fanns det det. En tvätt och lite sömnad senare hade jag två nya gardinkappor i våra köksfönster.

MA = Margit Andersson = Jannes mormor.

Vilket jobb för några lakan! Plattsöm och spets

(just denna maskintillverkad, men ändå!)
Ville inte göra mig av med den fina julstjärnan

och amaryllisen, de får hänga kvar ett tag till!

Islykta.

När jag var barn var det ju riktiga vintrar, och då brukade det göras islyktor. Så nu när vädret har varit gynnsamt ur den aspekten har vi en liten lykta på trappan. Mysfaktorn känns rätt hög måste jag medge! :-)

Sköna söndag

Tänk vad det är härligt med en kamin! Vårt hus har ju varit vedeldat till för fem år sedan när vi satte in jordvärme istället. Man kan ju undra vad de som byggde huset under andra halvan av 1800-talet skulle tycka om det, men å andra sidan revs ju kakelugnarna ut redan på 1960-talet...

Men det vi kom att sakna var den goa värmen man faktiskt får när man eldar. Så då kom det sig att vi installerade en kamin efter idogt letande och sökande, eller det var som så att Janne läste på om vad som skulle passa bäst hos oss, det fanns visst en del att välja på!

Murstocken fanns ju kvar i mitten av huset och vid renoveringen hade vi förberett för en värmekälla, så det var ju inte så svårt att fixa det hela.

Nu sprakar det och värmen sprider sig i huset. Etersom vi har en egen skog har vi ju tillgång till ved, bara någon gör jobbet så att säga. :-)

Som ni säkert märkt har jag lekt lite med bloggen idag. Kanske beror det på kylan ute som gjorde att jag valde de motiv och färger jag valde, eller så bara blev det så. Det är ju vinter nu så då kan det ju få vara lite vintrigt, eller? :-)

En riktigt skön och slapp dag har vi haft. Pulka- och skidåkning har stått på barnens program och nu leker de där uppe. Det börjar bli dags att fundera på kvällsmaten snart... så nu slutar jag för idag!

Förresten, har ni märkt att jag lagt till en blogg ute till höger? Geobloggen! En syssling till mig som skriver bra om framförallt geospotting, eller vad det nu heter, är innehavare till den bloggen. Titta gärna in där!

Grana ä sne

En snart treårig tös mötte mig i dörren idag när jag kom hem, mycket upprörd och indignerad som bara en knappt treåring kan vara. Anledning: Katten hade "busat" under granen så den blev sned...

Katastrofalt!

Om någon skulle komma på tanken att försöka rät upp nämna träd skulle jag bestämt avråda denne! Ty uslingen barrar kopiöst mycket och lite barr vill jag ska sitta kvar på sina grenar innan det blir dags att slänga ut´en, eller är det ut´na när det gäller en gran?

Hur som helst, sned eller inte, granen får stå där och se allmänt julig ut några dagar till innan den åker ut... :-(