Knäpp KNÄPP knäpp KNäpP KnÄpp

Ibland undrar man ju om man har blivit knäpp, men förhoppningsvis är jag inte knäppare än vanligt :-) Nej, det är barnen!

I början av sommaren/sen vår lärde sig sonen efter idogt tränande att knäppa med fingrarna. Ni vet tumme och långfinger åstadkommer ett knäppande ljud när man drar dem hårt mot varandra och fingrarna slår liksom i handflatan.

Han kan alltså knäppa med båda händerna, och det gör han! I tid och otid, jämt skulle jag nästan vara böjd att säga. När man går i affären, när han ska sova, när han funderar: knäpp knäpp knäpp.

Lillasyster har sedan väääääääääldigt späd ålder försökt att liksom komma ikapp Albin med allt och i allt. Gå, springa, klättra, prata, ja allt! En riktig liten "följa John" är hon, eller som man också kan uttrycka det: "ett eko". Så därför behöver man ju inte bli förvånad när det i helgen började knäppa i stereo här hemma, en stereo med fyra kanalar vill säga. Så även om man inte förvånas så förundras man ju över denna lilla syster som i allt ska likna "Bjosan".

Idag var jag bara tvungen att baka rågbröd, det var tomt på just detta i frysen. Varför inte experimentera lite med det också? Efter helgens fest i Sjökumla missionshus hade vi sk cider hemma, överskottet kom med oss hem. Varför inte baka på det? Man bakar ju vört på must... Så jag värmde 1 l päroncider till degspad (tillsatte inte något socker!) och bakade med lite linfrö, grovt rågmjöl och rågsikt. För att testa ännu mer lät jag degen jäsa i en plastlåda med lock! Mycket nya saker provar jag på, men om man inte gör det får man ju inte veta om det funkar eller inte.

Det som förvånade mig var hur mycket degen jäste och hur lätt den släppte lådans kanter! Mystiskt...

Hur det smakar? som ljummet färskt rågbröd såklart!

"Ciderlimpor", äpplebullar och äpplekakor.

Rönnbär och hår

Terminsstart, det innebär ju även för dagisbarn att det kommer en fotograf och så att säga "plåtar" barnen. Om jag förstått saken rätt så kommer denne yrkesman inte förrän om några veckor men igår lördag tog vi ändå och försökte fixa till frisyrerna lite. Tanken var den att om jag misslyckades totalt så skulle det hinna växa ut lite...

Hanna i spänd förväntan efter förmaning att sitta stilla.



Det gick över förväntan, och håret blev lite kortare.

Albin före...

Albin efter.

Jag passade även på att ta hand om strykhögen igår, och då fick jag hjälp av dottern, hon har nog lite kvar att lära trots allt... :-)

Hon "stryker" en filt där den befinner sig!


Nöjd med sin insats!

I gårkväll var det ju även avslutningsfest för vår pastor i Sjökumla. Eftersom vi i vår grupp hade ansvaret denna vecka så fixade vi allt det praktiska. Kameran som jag hade med använde jag innan festen började, men sedan låg den stilla och lugnt i en tygpåse. Men jag ger er ändå en liten bildkavalkad över hur missionshuset förändrades och fixades till innan det drog igång:

Full aktivitet i det minimala köket, det kallskurna lades upp snyggt och i ugnen värmdes potatispajerna. Sallad och sås stod också på menyn tillsammans med frukterna.

Rönnbär användes som dekoration, det blev riktigt effektfullt!

Nu är bordsdukningen klar, dukar som vi sydde i torsdags och löpare som fixades till hemma.

Så urtypiskt...

Som jag skrev tidigare idag har jag hittat en av mina gamla vänner! Jag har kollat runt på hennes blogg, och nu helt sonika lägger jag en länk här för er som är nyfikna. Just detta inlägg är så urtypiskt (i positiv bemärkelse!) för min vän.

Ko-vändning

När jag slog på datorn (ja drog igång den alltså, inte slog sönder den =)) hade jag en plan vad jag skulle blogga om. Men när jag sedan märkte att jag fått en kommentar från någon jag inte kan identifiera så klickar jag mig vidare och hamnar i södra Europa!

En av mina närmaste vänner från studietiden har bosatt sig där. Visst är det märkligt att man först tappar kontakten och sedan på olika vägar hittar varandra igen i "bloggosfären"! Jag blev så glad! Så oväntat!!!! Livet är verkligen fullt av överraskningar!

Det jag hade tänkt blogga om var hur min eftermiddag/kväll såg ut igår. Det var full rulle i Missionshuset, dvs vår kyrka. Fönster putsades, nya gardiner pressades och hängdes upp, bänkar bars ut ur kyrksalen och istället kom stolar och bord in. Det var vad man kan kalla för fullt ös! Vi var 10 personer som grejade och pysslade under några timmar, och fint blev det! Riktigt färdigt blev det dock inte eftersom några löpare skulle sys hemma, men grunden är så att säga lagd.

Vad vi stökade inför? Jo, imorgon kväll är det avskedsfest för vår pastor som slutar, så då vill vi att det ska bli fest för henne! Inte för att jag vill att hon slutar eller så, men ni fattar va´!

Dukar sys och servetter ska vikas.

Dukarna stryks innan de läggs på...

...borden.

Alla hjälptes åt.

Det är ju något visst när man är ett gäng i olika åldrar som hjälps åt inför en viss sak. Alla hade sin givna plats och uppgift, det bara flöt på och hände saker hela tiden. Det är sånt man/jag blir glad av, fast nog var jag trött när jag kom hem! Ser fram emot morgondagen vad som ska hända då... lite skvaller hörde jag så det finns anledning att vara nyfiken!

Äntligen!

Nu har jag äntligen fått klart mitt örtsalt! Att det kunde ta så mycket tid i anspråk...?!

Örtsalt.

Måla hår

I bilen på väg hem från jobbet idag tänkte jag att denna eftermiddag skulle jag "inte göra nå´t" bara ta´t lugnt och ha det skönt i solen som strålade från en blå himmel.

Min grannfru undrade om vi ville fika och "måla hår"... och det passade ju jättebra in i min föresats att bara vara!

Men då ville jag ju också få håret "målat" och stack iväg till affären på väg hem från dagis för att inhandla lite färg även till mig. Det är rätt så gôtt att få sitta på en solig altan och få hårbotten masserad och håret blir lite omskött.

Det här med "Måla hår" var Albins uttryck första gången jag hjälpte Anita med håret för drygt ett år sedan. Det har liksom satt sig det uttrycket för det låter så roligt. :-)

Före

Mitt emellan

Efter.

Barnen och jag tog oss en cykeltur för att kolla in Janne och Inger när de plockade lite potatis. Hanna fick åka med mig, men Albin trampar på bra måste jag ju säga. När vi skulle gå ut på gärdet över tiltorna (potatisfårorna) insåg jag hur stor Hanna blivit!

Förra året fick hon rida på mina axlar över potatisåkern för hennes ben räckte inte till i upp-och nerförs"backarna". Nu klev hon på med långa kliv uppepå tiltorna utan större problem. Vad fort de växer!

Make over

Planering, det är något som jag är beroende av! Jag vill (och behöver) veta i förväg vad som är på gång och vad som ska göras osv. Så denna dag var också inplanerat vad som skulle göras under eftermiddagen: Det var dags för en tur till Vadstena för att träffa vår revisor. Visst låter det högtidligt som en äldre herre i kritstrecksrandeig kostym, typ. Nu pratar vi LRF konsult och en höggravid kvinna något yngre än mig. Kanske inte den bild man får per automatik på näthinnan när man hör ordet "revisor". :-)

Resan blev av, men istället för att företa den allena (som var planerat) var båda telningarna med. Anledningen var att de hört av sig från "potatisgrossisten" och ville ha dyliga, så det var bara för maken att sätta igång med det! Så honom såg jag knappt 10 min vid lunch, sedan har det varit fullt upp för honom i traktorn.

Barnen blev mutade med att om de skötte sig på kontoret skulle de få var sin glass, och det funkade riktigt bra faktiskt!

Från bilen såg vi kor som betade en bit bort, då hördes det från baksätet: -" Ja illaj koj!" Så den där ko-genen dyker upp då och då! :-)

Hanna har ritat en ko!

Albins drake förvandlades till ko när Hannas teckning visade sig vara en ko.

Ännu en ros...

Tyvärr lyckas inte kameran fånga den där djupröda färgen som rosorna har.

Dax att slänga bort penseerna utanför butiken!


På vägen hem införskaffades en boll-kryss, sedan tog vi vägen genom mjölkrummet...

och: Ta-daaaaaaaaaa!

Krukan passade precis i "hålet " i spannen, hoppas att växten liksom viker ner sig lite mer så att den inte blir så timglasformad som den är nu!

Sol - regn - sol

Vilodag, och faktiskt har vi haft det riktigt skönt idag, inte gjort några "måsten" utan bara strosat omkring lite. Lunchen intog vi på vår uteplats "Hörnet" och när vi var klara gick solen i moln men vi hann ju njuta av den. Kvällsmaten åt vi på "Altanen" så skön nu i kvällssolen. Några droppar regn hann det falla mitt på blanka eftermiddagen, men det var inte så mycket att det blev blött i regnmätaren ens... Så på det hela taget en skön sensommardag!

Barnen och jag gjorde en utflykt och "gjorde av med pengar" som man ju säger. När vi var i Moby fick Albin en "peng" i födesedagspresent och Hanna fick en som "tröst", rättvist ska det ju vara! Så igår pratade vi om vad de ville köpa för sin "peng" och de var helt på det klara med vad det skulle bli:

Legolyftkran!

För några veckor sedan när barnen var på "pirat-kalas" gav de en av grabbarna just en dylig, och det bara var den Albin skulle ha. Och Janne tyckte det var jätteskoj att bygga ihop den, så det var väl bra... fast det är ju ett visst hopp mellan duplo-lego och mekanik-lego!

Tuchpennej!

I Hannas värld fanns det bara ett önskemål: tuchpennej, så det blev det samt 1 kg ritpapper. Hela golvet i Albins rum är fullt av teckningar nu, så de lär användas flitigt!
Tack Moby får vi säga!

Hanna fick ett ryck efter frukosten och byggde med duplo, det tillhör inte vanligheterna!

Albin plockade upp bokstäverna som lillasyster haft ner på golvet, han gjorde detta mönster.

Förra veckan var ju Grannfrun och jag i en liten butik i Björkeberg. Innehavaren var ju så inspirerande att lyssna på så det är ju tack vare henne jag har fått fnatt den här veckan och grejat en massa. En av sakerna hon pratade om var att hon gjorde sitt eget örtsalt, så då tänkte jag prova det... det värsta som kan hända är ju att man misslyckas, eller hur?

Persilja, dill, röd lök och morötter direkt från trädgårdslandet.

Jag hackade det i matberedaren sedan torkade jag det i ugnen med salt. Där uppstod ett problem: Det blev alldeles för mycket salt! Ok, en ny omgång "örter," denna gång även med en pytteliten rotselleri, samma procedur igen.

Till vänster det nytorkade osaltade "örteriet" som ännu inte finhackats med mixerstaven. Till vänster salt med örter.

Till höger ser man den färdiga nya blandningen, till vänster behövs det ännu mera torkade örter... Som sagt, det värsta som kan hända är att man misslyckas! :-)

Komma-i-kapp-dag

Vissa dagar är bara till för att komma i kapp (eller heter det ifatt???) med tvätt, strykhög, inköp och annat. En sådan dag har vi haft idag. Bara vanliga saker som man liksom gör utan att fundera så mycket på det för det måste ju "görs"!

När jag stod där vid strykbrädan så var det ändå med visst vemod, för Hannas tröjor börjar bli för små, och Albins byxor är för korta... Barnen växer och det är dags att införskaffa en vintergarderob till dem var. Fast å andra sidan har sonens brallor hunnit bli rejält nötta, till skillnad mot när han var mindre, då hann han ju bara ha kläderna några gånger innan de var för små. :-)

Under eftermiddagen tog jag mig ändå tid till att sitta på uteplatsen och knyppla! Barnen lekte och grejade runt mig så lite fick jag gjort, men den här duken är långsam av sig. Jag har ju en annan sak på G som jag vill börja med när kursen drar igång igen i september, men då måste ju den här tingesten avslutas först... Så det är väl bara att jobba på med den under småstunder.

E lita å...

Idag tog barnen och jag oss fritt och stack ner till den vackra Kinda-bygden. Första anhalt blev i Moby där Mormor och Morfar bor, ja mina alltså, det är ju så låååååååååångt att skriva Gammelmormor och Gammelmorfar, fast nu gjorde jag ju det ändå... :-)

Moby

Tänk vad mycket av min uppväxt jag har varit i denna lilla röda stuga invid skogskanten! Så många minnen och vad mycket jag har lärt mig!

Skala potatis, göra köttbullar, göra äpplemos, virka, sticka, brodera, väva... listan kan göras lång! Men kanske kan man sammanfatta det med att jag fick en husmodersutbildning under min uppväxt. Och det är verkligen inte fy skam, det är något jag är så tacksam för!!!!!

Gammelmorfar Elias åkte hiss med barnen!

Denna trapphiss är så spännande att åka i så att toabesök tar hur lång tid som helst eftersom de ska åka var för sig upp... istället för att gå. Men så är det ju när man är barn, och så ska det ju vara! :-)

Eloped.

Morfar tog även med barnen på turer med sin eloped. Gissa om lyckan var enorm då!!!

Mormor Britta.

Ja, jag vet! Du gillar inte att vara med på kort men det här kortet blev så jättebra att jag inte kunde låta bli!

Tallrikar.

Vi blev bjudna på blåbärspaj, och det var hur gott som helst! Men när jag dukade fram så tänkte jag på "nya och gamla" tallrikar.

Det är som så att den ljusa till vänster alltid har kallats "den nya" av oss barn. Det blev väl några kompletteringar av djupa tallrikar när vi var små och så var de "nya" lite ljusare i färgen, konstigare är så är det inte. Men hur länge kan man kalla dem nya???? Det är nog 30 år sedan de inhandlades! Ytterligare en sak man kan filosofera över om man vill...

Bonde på tillväxt.

Vi hade fått en beställning på krondill som vi levererade när vi kom till Kisa, den fick åka i barnvagnen.

Sömntuta.

Hanna tog tillbaka sin vagn när den blev tillgänglig igen och så passade hon på att ta en tupplur!

En av Mammas rosor.

Olagligt?

Morfar Roger skulle åka och parekera sin tjänstebil och fick då några passagerare... Kolla in Hannas beundrande blick på Morfar.

Legodax.

Albin fick Morfar att bygga med lego, har han gjort det förut????? :-)

När vi skulle äta kvällsmat innan vi styrde kosan (inte kosssan) hemåt sa Albin: -" Hanna är e lita å, eller vad är det ni säger?" Han menade naturligtvis "e lita e". :-) Det lät så kul så jag lade det på minnet så att säga.

Mormor visade också bild på kusinerna när de hejade på Marcus när han var ute och "skente" (märks det att jag varit i Kisa och Moby idag eller?????). Så efter det har de övat flitigt på hejar-ramsan som min lillebror hade när han var lite mindre än vad han är idag: "Heja Sverige Sixten böu, det är det som susen gör.

Bakgrunden till det är ju att jag som storasyster hade lärt mig "Heja Sverige frisk humör..." och att Marcus hörde fel och gjorde om ramsan.

Nämnas bör också att Mia, lillasyster, inte hade något lag att heja på vid t ex ishockey VM eller så, för vi syskon hade ju redan "paxat" var sitt lag. Så då blev det: "Heja målvakten!"

Vilka knasiga minnen man har! En enda kompott, allt från tallrikar till Sixten Böu!

Bokbussen

För drygt två år sedan var det två damer som ringde på vår dörr en eftermiddag. De undrade om det var möjligt för oss att låta Bokbussen stanna på ladugårdsbacken varannan vecka i ca 20 min/gång. Det tyckte jag gick alldeles utmärkt, så nu har vi biblioteket hos var 14:e dag. Smidigare kan det inte bli!

Kan ju ärligt erkänna att skulle böcker behöva lånas inne i stan på bibblan bleve det nog inte så många lån... men nu när kommunen har en sådan bra service med sin bokbuss så ökar mina bibliotekslån avsevärt. Visst är det en bra grej ändå, att man får låna böcker att läsa/lyssna på alldeles gratis! Vilken förmån egentligen... hela världen kommer till en genom läsning. Just nu lyssnar jag mer än vad jag läser, har ju ett sådant jobb att jag kan lyssna under arbetstid... Det är verkligen behändigt!

Sommarens böcker.

Vår ladugårdsplan har inte behövt agera uppställningsplats för bokbussen under sommaren, den har haft semester. Så vi hade laddat med böcker till mig och barnen. Samlade ihop alla i en hög från hela huset, visst var det hög? Vissa barnböcker var det sannerligen skönt att lämna tillbaka, att läsa dem varje kväll i två månaders tid blir lite väl mycket...

"Skynda dig Hanna"

Bussen som för världen till Skärstad.


Kvällsmat, Hanna var trött!!!!

Emballageproblem

I går när mina "bloggpunkter" var inmatade på nätet kom det en flock med kanadagäss och landade på grannens åker som ligger i mitt synfält när jag sitter vid datorn.. Det brukar inte vara gäss-problem här omkring (de kan käka rätt mycket säd och förstöra för bönderna) men nu har de hittat hit, eller dit vad man nu säger. Kanske är det för att det är ärtor som växer där, vad vet jag??? Det har skränat flyttfåglar häromkring hela dagen tycker jag.

Som sagt, Albin och jag var hemma idag. Det visade sig att han var feberfri och pigg, så så var det med det. Fast han har njutit av att vara hemma själv, det märks! Han har sjungit och trallat och byggt med klossar och lego i köket idag, när han inte varit ute och grejat. Det var mysigt att ha honom "runt benen" när jag tog mig för att göra mer äpplemos.

Är han månne ingenjör i uppgående?

Flugsmällaren.

När jag höll på med mina äpplen och styrde så skulle Albin slå flugor. Resultatet var väl inte så många träffar, men han hade skoj och det är ju huvudsaken!

Hur mycket klet är det inte innan man är klar?

För att inte tala om disk, hur många gånger har jag diskat "skrällena" idag egentligen?`Det är ju för väl att man har rinnande varmt vatten i kranen! Det är verkligen inte alla förunnat att ha det så bra...

När det var dags att äta lunch var äpplena iallafall passerade/mosade och väntade bara på socker, att få svalna och sedan hamna i burkar. Där uppstod ett dilemma: burkar hade jag, men inte några lock! Varför blir det så???? Är det bara i mitt skåp de försvinner? Vart tar de vägen egentligen?????

Hur som helst skulle det lämnas in ett prov på nytröskad vete, det är ju skördeväder! Det lämnar man in i Skänninge, så när jag hämtade Hanna på dagis tog vi den vägen hem och lämnade in provet. Det gör man för att se vilken vattenhalt säden har...

Ja för att slippa förklara något jag inte kan så bra själv så kan dessa värden tala om för en om det är bra bak-egenskaper i säden eller inte. Sammanfattningsvis: Går det att ha den till mjöl eller blir det foder? Det är den frågan som bönderna vill ha svar på så här års, det gör nämligen skillnad i priset. Fast nu gällde det vete som vi ska ha själva att mala mjöl av till butiken och då måste det ju gå att baka med det.

Då passade vi damer också på att besöka Ö&B för att inhandla lite emballage...

Ca 18 kg mos.


Albin kom in med dessa blommor till mig idag!
Visst blir man lite rörd?!

Vete.

Hur kan det komma sig att trots att jag knappt inte har varit i närheten av en bondgård innan jag träffade Janne så har han lyckats "bonnisera" mig? Att få stå och känna lukten av nytröskad säd och sedan känna den rinna genom fingrarna... det är något alldeles speciellt.

Här är en som tar sådant för givet...