Nu är det slut

Tre år har bloggen hunnit fylla, men äldre än så blir den inte heller. Förmodligen.

Som ni säkert har märkt händer det inte speciellt mycket här längre, bara ett och annat pliktskyldigast inlägg då och då.

Dessutom så har jag tänkt mig att börja plugga igen i höst. Det är 20 (!) år sedan jag började på högskolan och nu vill jag fortsätta att förkovra mig i mitt yrke. Drömmen är en specialistutbildning, men för att nå dit måste jag först läsa upp en hel del, för att kunna börja med det jag vill. Som du förstår är vägen till målet lång (och osäker!) men i slutet av denna månad sätter jag igång ändå.

Så med ett visst vemod skickar jag nu ut detta inlägg i cyberrymden för att offentliggöra mitt "avsked" som bloggerksa på just den här bloggen.



//Bonnfrua

Sommar och bad

Igår så tog barnen och jag oss en tur hem till Mormor och Morafar, samt Gammelmormor och Gammelmorfar. Barnen hade fått lov att gå själva från G-momor till Mormor, så de hann bara svälja fikat så fick de bråttom iväg. Fast då fick vi ju andra sitta och prata i lugn och ro ett tag istället...

Det var visst ett par stolta barn som kom släntrande uppför backen där Morfar målade staketet. Min gamla skolväg till lågstadiet, så visst kan jag den vägen med alla backar och vägar som ska korsas. Även mina telningar hade klarat av det galant, för det är ändå en bit att gå.

Givetvis tog vi oss en e tur till Badsjön med stort B! Någonstans i skogen i vårt avlånga land finns denna lilla pöl  där vi hade en mysig eftermiddag. Tyvärr så hade molnen fått för sig att skymma solen, men barnen badade ändå, och tom jag var i spat en liten stund! 

Albin har lärt sig simma bröstsim i skolan, och han klarade det galant även i sjön.

Hanna ska ju klara lika mycket som brorsan, men att kombinera arm- och bentag var lite svårt. Men att simma med bara armarna gick det med, utan "flytverktyg".

Fika så klart med Mormors nybakade bullar.

Vi plockade blåklockor på vägen hem, och Morfar fick i uppdrag att filma klockornasedan, med önskan om redigering så att det låter som klockor.

Får se om det blir så...



En liten somrig dam med blombukett!

//Bonnfrua

Semester

Så ljuvligt det är att ha semester när solen skiner, fåglarna kvittrar och man (läs jag) inte behöver göra något mer än det absolut nödvändigaste: mat och tvätt.

Förra sommaren mådde jag ju inte så vidare bra och det gör väl att jag njuter ännu mera nu. Att se hur sädesfälten vajar i vinden och skiftar från ljusgrönt till grönt för att så småningom bli guldgula. Snacka om lyx att få uppleva det!

Det är bara att insupa allt och inse att vi har det bra här i Sverige!

//Bonnfrua

Minivättern 2012

I fredags gick den så av stapeln, den 19:e Minivättern där Albin och kusin Hugo fanns bland de startande. Oj vad grabbarna sett fram emot detta gigantiska lopp! Hela 1.3 km fick de trampa och de var lika snart i mål igen. Men den folkfest det är och medaljen, kepan och fikat de fick, jo det är ju liksom hela arrangemanget som gör det så stort! Våra pojkar hade anmälts i tid och fick därför starta i tredje ledet, av hur många startgrupper som helst.

 Mormor/Farmor och Morfar/Farfar kom också för att se begivenheterna. Kan man få varmare mottagande än fyra barnbarn som springer en till mötes?

 Albin strax före start. Både glädje och nervositet fanns där, det pirrade i magen på grabbarna.

 30 sekunder innan start, koncentrationen är på topp!

Knappt fem minuter senare rullade de in i mååål!

//Bonnfrua

Uppdatering från Slätta

Goddagens gott folk!

På den här bloggen har det varit lugnt och stilla ett tag nu, men trots detta har jag kikat in hos er, fast inte lämnat så många spår efter mig direkt.

Våren har kommit till bygden, och just nu blommar körsbär- och päronträd i trädgården. Det är så ljuvligt att få njuta av detta även detta år. Jag försöker passa på att insupa ljuset, solen, dofterna och synintrycket för att ladda om batterierna igen. Naturligtvis har jag jobbat i trädgården också med lite nya projekt, bilderna finns här nedan men de placerar sig inte alls som jag vill utan de skuttar runt i en egen liten bana.

Hästmorsa som jag är har jag nu anledning att var extra stolt! Liten dam red igår för första gången utan att "fröken" höll i något grimskaft, så hon fick ta kontrollen helt själv över Pigge. I början ville han gå som "ridfröken" och inte lyssna på Hannas signaler, men så kom han på att det nog var bäst att lyda ryttarinnan i alla fall. Hanna fick hela tiden kommandon av "fröken" hur hon skulle göra, det var trycka med skänklarna hit och dra i tyglarna dit. Tur att en femåring fattar vad som menas, jag gör det inte...

En liten blåsig, skakig film har jag försökt ladda upp, får se om det funkar...

En mycket stolt dam som "ensam" red på shettisen Pigge.

 Det har hänt lite saker i trädgården med, här fick jag hjälp att fräsa upp ett nytt hallonland och även för en ny häck förbereddes det med hjälp av denna manick. Det sparar många timmars grävande att ha en traktorjordfräs att tillgå...

 Avenboksplantorna håller på att planteras. En stund fick jag hjälp att fylla hålen med vatten och ny jord. Vad gör man inte för att försöka få häcken att ta sig och skjuta fart!?

 Mera jord behövdes, så det är bara att ta spaden och göra hål i säcken. Båda barnen hjälpte till och grejade.

Om du undrar varför det ligger en halmbunt brevid Albins ben så testar jag att bekämpa ogräset med just halm! Det släpper ner regnet, bevarar fukten och ska göra det lite jobbigare för ogräset att ta sig. Och då får ju mina nya plantor ett försprång tänkte jag. Och så skönt om jag slipper rensa... Det är bra att ha en travtränare som närmsta  granne...

Albin kämpar på med gräsklipparen, den som han fick av Gammelmorfar när de förra året flyttade in till samhället.

//Bonnfrua

Sol och snöblandat regn

Long time no see...

Men då kan det ju vara dax både för ny header och ett nytt inlägg kan man ju tycka.

Våren har kommit till oss här på slätta med vårbruk (för maken) och lite trädgårdsfunderingar (för mig). Feber (barnen) har också landat här. Men nu kan i alla fall Hanna gå till dagis imorgon men Albin får allt vara hemma. Fast barn är ju lite annorlunda för de kör ju på som vanligt innan de pausar och så på´t igen liksom.

Idag passade vi på att åka till plantskolan och inhandla jord (förmånligt pris denna vecka) samt nya hallonbuskar Vår hallonhäck har liksom inte viljat ta sig alls, och trots fyra år så bär den knappast frukt/bär alls, så nu ska den bort och ett nytt hallonland ska få se dagens ljus här.

Den största förändringen blir nog ändå när de beställda avenboksplantorna kommer hem (nästa helg) och ska planteras på baksidan av huset.

Mellan trädgården och gärdet har vi liksom ingen gräns (förutom en misslyckad hallonhäck!) och det ser så förfärligt kalt och trist ut. Så efter tillräckligt många kommentarer har slutligen fått oss (läs min andra hälft) att äntligen ta itu med/gå med på detta. Hans insats blir att köra traktorjordfräsen, sedan har jag lovat att fixa resten. Men det är ju det tyngsta jobbet som traktorn gör (jag slipper gräva!) så det räknar jag med att klara av. :-) Det lär bli rapport av det hela här.

Fick tom lite energi av allt funderande på trädgården  så mina rabatter (med perenner) har fått sig en genomgång på jakt efter ogräs (det fanns) och så lite luckring av jorden blandat med gödning, (jag är ju Bonnfru!) Skönt att ha det gjort! Så nu kan det växa och börja blomstra så småningom.

När det jobbet var klart var det dags för avkoppling med kameran, och lägger man sig i gräset så får man genast sällskap av barnen. Albin tog detta kort av mor och dotter, det är helt oredigerat förutom ram och namn.



Och så en bild på headern.

//Bonnfrua

Cykeltur, på tur med dig...

Ett litet experiment utfördes denna eftermiddag då dottern hämtades hem från dagis per cykel. 3.5 km är det enkel resa så för hennes gamla mor blir det till att trampa på "kärring-racern" i vinden över slätta åt båda hållen.

Experimentet bestod i att använda kameran i min relativt nyinskaffade "ajfån" samtidigt som jag själv trampade på där bakom liten femåring.

Som ni ser var det inte någon direkt trängsel på vägen hem, vilket är tur det! Snart när vårbruket kommit igång på allvar och alla bönder med sina dubbelmontage och stora maskiner ska fram, då kan det bli trångt på vår lilla väg. Hua!

//Bonnfrua

Blåsippor

Även idag har vi blivit bjudna på härligt vårväder här på Slätta. Då är det svårt att bara vara inne, hela kroppen vill bara ut!

Så efter jobb och dagis tog Hanna och jag oss en liten promenix upp till blåsippestället för att kolla läget. Jorrå, det lyste blått inne i skogen vid sidan av vägen. Så blåsippor fick vi med oss hem både i kameran och som bukett.

Solen värmde och en koltrast började kvittra för oss, så jag lyckades övertala fröken Pratkvarn att vara tyst en minut och bara lyssna! Helt magisk så underbart det är med en solbelyst skogsplätt, en madrass av barr och så fågelsång. Riktig påfyllnad av själen.

//Bonnfrua

Blåmesar

I måndags var jag ledig enligt schema och Albin var hemma för att låta de obligatoriska 48 timmarna gå efter magsjukan. Jorrå, förra veckan var båda barnen drabbade så det var bara att acceptera läget och tvätta, torka tvätten och försöka få i dem dryck.

Men som sagt, i måndags var det en underbar vårdag här ute på Slätta, så sonen och jag var ute och grejade lite. Då såg jag i ögonvrån hur blåmesarna börjat göra iordning sin holk, och med kameran beredd satte jag mig på brunnen för att spana på dessa bevingade varelser.

Albin tyckte det var tråkigt tills han själv fick syn på dem och kunde konstatera att blåmesar gillade ju han, och då var det lättare att sitta på "spaning" utan spring i benen som ville klättra i trädet där blåmesarna höll till.

Några bilder blev det och här kommer några av dem. Jag får inte till detta med bildtexter idag och så verkar det som om bilderna har bestämt sig för att hoppa omkring en massa... Men men.



//Bonnfrua

Lärkan har kommit

Här ute på slätta har ett säkert vårtecken hörts och setts. Redan i onsdags den 29/2 så hörde jag lärkan drilla högt uppe i skyn, och nog har jag hunnit se dess speciella "fladdrande" upp från åkern och högt upp i det blå. Det är faktiskt ett privilegium att ha denna lilla oansenliga skönsjungande fågel så nära inpå "knuten".

Och vi njuter av det vårväder som skänkts oss de senaste dagarna.

Hanna fick för sig att vilja cykla hem från dagis en dag, så igår fick den nya röda treväxlade 20" cykeln åka med till dagis, och stod parkerad på altanen med hjälmen hängandes på styret.

Fram kom även svärmors gamla cykel och fick lite luft i däcken och sedan var den startklar. Albin och jag trampade iväg de 3.5 km över slättas med-och motlut samt backar till dagis där liten fröken fick bråttom hem. Visst tar det lite tid att komma hem, särskilt idag då det var motvind hem! Även i den nedförsbacke vi har fick vi trampa, så det säger ju lite om hur trögt det gick i motluten med vinden rakt i ansiktet. Men hem kom vi!

Nu börjar det dra ihop sig till helg. Janne är ute och förbereder potatisen inför butiken imorgon. Mycket jobb är det när man har en gårdsbutik! Förhoppningsvis kommer han in till kvällsmaten, men säkert är det inte idag. Barnen är just nu ute och "kollar läget" på den fronten.

Önskar dig en bra, skön vårig slapparhelg!

//Bonnfrua

Ur barnamun

Egentligen skulle jag skriva ner sånda där härliga uttryck som kommer från barnen, men tyvärr är jag urkass på att göra det. Idag kom det dock en jättehärlig kommentar som jag tänkte dela med mig av, men för att den ska förstås måste jag börja tidigare i veckan:

Det var nämligen dags för femårskontrollen på BVC som även innefattade en spruta. Hanna gillade inte idén med att bli stucken när vi började prata om det hela när kallelsen kom. Vi pratade om att det inte gjorde så ont och att Gammelmormor och Gammelmorfar tar ju sprutor flera gånger om dagen då de är diabetiker.

Det har varit lite funderingar kring varför de måste ta sprutor, och jag har försökt förklara att det är för att de inte har insulin i sina kroppar, utan måste ta det i sprutor istället.

Femårsprutan klarades av och allt var frid och fröjd.

Idag på väg till kyrkan så hördes det en liten flickröst i baksätet som berättade för storebror att: -" Gammelmormor och Gammelmorfar måste ta sprutor, för de har inte tillräckligt med molekyler i sina magar!"
Så kan man också se på det hela!

//Bonnfrua

Fem

En stor idag för vår lilla Hanna som fyller 5 år! Vad det har längtats till den här dagen, tårtan har planerats in i minsta detalj och hur upplägget ska vara. Rosa tårta med bokstäver skrivna med choklad. Frukost på sängen inkluderade paket som skulle öppnas innan dagis.

Och visst blev det som liten Madame önskade! Är det inte svårare än så kan man ju tillgodose önskemålen. Men det största paketet var inte med upp inte, inte ens inslaget var det. Nejdå, det var en ny cykel som stod gömd i duschen, precis som när Storebror fyllde fem för 1½ år sedan.

En ny stor cykel! Till mig!!!

Fruksotmacka i sängen, precis som önskemålet var.

Kanske sitter du vid din dator och undrar hur det gått med min bil vars vattenpump la av förra veckan? Jo, i torsdags så levererades den hem hit av Mamma och Pappa som var på genomresa. Oh så skönt att ha den hemma igen. Mycket lättare att åka till jobbet i sin egen bil än Jannes arbetsbil.

//Bonnfrua

Det är vattenpumpen Gerd...

Igår var det studiedag i skolan så vi passade på att åka hem till Mormor och Morfar då även jag var ledig. En resa på ca tio mil.

Kameran låg i bakluckan med fulladdat batteri, där fanns även extra varma kläder till barnen då Mormor hittat skridskor till dem på second hand! Billigt och smidigt då de passade bra på alla fyra fötterna som ville ut och åka bums. Men se att i kameran var det inget minneskort, så inte kunde jag föreviga det! Så typiskt, alltid är det nåt jag glömmer!

Jag var hos min Mormor och Morfar på förmiddagen för att visa Mormor bla hur man gör en textruta i ett worddokument. Vem sa att man inte kan lära gamla hundar att sitta??? Jättemysigt att få vara ensam med dem, precis som "förr i ti´n". Visst är det lite coolt att bo på ett trygghetsboende och ha en dator som man använder dagligen!? Måste ju få skryta lite med min Mormor!

När kvällsmaten var intagen och barnen trötta efter några timmar på isen stuvade vi in oss i bilen för vidare färd hemåt Trodde vi! Innan vi kommit utanför samhället började en röd lampa blinka och tuta på instrumentpanelen. Inte visste jag vad det betydde så jag svängde in på en avtagsväg och stannade bilen, ringde Pappa som fick komma till undsättning.

För att göra en lång historia kort så var det helt enkelt vattenpumpen som gett upp! Jippiiii, NOT! Så Pappa fick skjutsa oss halvvägs hem där Maken kom och mötte upp. Istället för en lagom tur på en timma tog detta äventyr 2½! Jorråsatte. Men just nu är bilen på verkstan och de kunde börja fixa och trixa med den omgående, så jag hoppas att min kära Octavia snart är hemma hos mig.

Så kan det gå, inga foton tagna och inte ens en bil med oss hem. Som sagt, alltid är det nåt!

//Bonnfrua

Bloggtorka

Två veckor har jag jobbat, eller tja, om man lägger ihop timmarna blir det två arbetsdagar... men ändå. Det har varit riktigt skönt att få mjukstarta så här för oj vad trött jag blir! Förvisso håller kommunen på att få datajournaler och det är mycket att lära. Plus alla gamla rutiner som egentligen sitter i ryggmärgen men liksom har varit sovande så länge så de har inte kommit upp till ytan än.

Men skönt är det att vara igång!

Egentligen har jag inget vettigt att blogga om, dagarna går i sina rutiner och vardagslunken känns igen. Albin tragglar med sin läsläxa varje vecka och nu börjar han få längre ord att ljuda ihop. Hanna är på dagis och så naturligtvis hos Pigge på lördagarna, idag var inget undantag.

//Bonnfrua

Smygstart

Nästan exakt nio månader efter det att jag var tvungen att gå hem från jobbet är jag nu tillbaka! Började idag och hade svårt att somna igår eftersom det pirrade i magen och jag var nervös! Jorråsatte, har man varit hemma länge känns det konstigt att gå till jobbet. Det är bara att konstatera att så är det.

Hela 25 procent av mina 77.5% ska jag börja med att arbeta. Så lugnt och fint börjar jag återanpassningen till livet som yrkesarbetande inom äldreomsorgen igen. Det är verkligen skönt att få ta det i etapper att komma igång igen!

Det var en märklig känsla att dra på sig uniformen igen. De mörkblå brallorna och den ljusare tunikan/bussarongen kändes samtidigt ovana och vana att få på sig. Plötsligt smälter man in i en miljö där privata kläder gör att man syns.

Min arbetsklocka hade stannat, så ett nytt batteri var tvunget att fixas till på vägen hem. Inte så särdeles betungande men skönt att ha gjort. Hemma använder jag aldrig klocka men när jag jobbar bara måste den hänga fastnålad brevid min namnskylt. Så är det bara helt enkelt. Såna där små egenheter man har ni vet.

Hoppas er kväll är fri från förkylningar och anndra baciller!

//Bonnfrua

Hosti-hack-hack

Givmildhet ska jag vara något bra, men just i det här fallet betvivlar jag det! När vi träffades på trettondagen för att fira lite jul så var det stor givmildhet även på bacillfronten!

I söndags började jag hosta och sedan var det kört. Feber, frossa och rinnsnuva. Jo jag tackar. Nu när vi är framme på torsdagen kan jag nästan stå på benen (ibland) och vi är alla fyra i olika stadier av denna hemska smeta!

Barnen helt utslagna och tittar på film halvsovande.

I måndags fick iaf Albin äntligen ta en provtur på den gräsklippare som är ombyggd till honom. Den ska inte bara vara en leksak utan även kunna schakta snö (om det blir någon) eller dra en liten kärra. Jag lyckades filma premiärturen innan någon rem hoppade ur sin bana. Att det ryker så pass beror på att maskinen var tippad och det kommit ut lite olja, enligt Maken.

Trettondagen 2012

I fredags firade vi jul hemma hos Mamma och Pappa med mina syskon och deras familjer. Fullt hus med andra ord! Mormor och Morfar var inte med eftersom Morfar åkt på en rejäl förkylning och inte hade orken att vara med. Men en liten snabbvisit på vägen med inlämning av julklappar orkade de med, så vi fick ju träffas en liten stund ändå.

Barnen hade hur roligt som helst med varandra! Tre grabbar som går i förskoleklass och två töser på 4 år samt lillskruttan på ca 8 månader. Så visst är det tur att Mamma och Pappa har ett stort hus!!!

Grabbarna har radat upp sig i spänd förväntan på julklappsutdelningen.

Hanna hittade moster Mias knä, där trivs hon!

Lillskruttan önskade sig tvättservetter (enligt sin fader, tillika min broder!) så på pint kiv fick hon det också! Mamma och Storasyster verkar tycka idén var bra...

Linslusen som förärades tvättservetter och någon slags skolbuss att köra med och bita i.

Inte bara jag fotar denna lilla varelse, hennes mor gjorde sällskap med oss på golvet för att få en bra bild!

Kan man inte träffas kan man ju alltid skypa! Här ringer vi upp Gammelmormor på datorn för att tacka för det vi fick av dem och prata lite. Fyra generationer tillsammans vid dataskärmen. En fullständigt norman digital familj antar jag!

//Bonnfrua

Skritt o trav

Hannas specielle vän Pigge (shetlandsponnyn en bit bortåt vägen) fick jobba lite idag. Det är just nu bara vår snart femåring till tös som är tillräckligt liten för att rida på honom. Förutom den vanliga skritten i padocken blev det idag även test av trav! Lite läskigt och spännande var det allt innan de satte igång med det. Eftersom padocken var ganska så blöt efter allt regnande sista tiden fick den något snabbare övningen göras på gräs i hagen brevid istället.

Det här med att filma är inte min grej riktigt, eller egentligen inte alls, men eftersom jag vet att det finns några som vill se dotera på hästryggen så laddar jag upp filmsnuttarna här ändå. Hoppas att det fungerar nu bara...

En ny header, taklök på den gamla jordkällaren strax utanför stallet.

Önskar er alla en skön Trettonhelg!

//Bonnfrua

Nytt år!

Då var det vardag igen, fast jullov för barnen, så det känns ganska så lugnt och skönt ändå måste medges.

Under nyårshelgen har vi haft ett par extra flickor här, de brukar komma till oss när de är på våra breddgrader så att säga och hälsar på. Även detta nyår hade vi pyamasparty och en lugn och skön kväll. Barnen fick själva välja meny till nyårskvällen och högst på listan kom korv med bröd! Så det bjöds det på här ute på slätta. Smidig mat...

Men det tog vi igen sedan på nyårsdagens kväll när föräldrarna till töserna kom, då åt vi lite mer avancerad mat. Men grejen var ju att det var barnens nyår så då blev det deras önskemat.

En promenad till skogen på nyårsaftonen i det kyliga härliga vintervädret. Barnen hittade grenar att balansera på och några granar som funkade som koja. Härligt att få se deras fantasi när de leker tillsammans. Fyra barn med varsina årtal i rak följd.
När solen gick ner var det dags att dra sig hemmåt.

//Bonnfrua

Gott nytt år!

Hej alla bloggande vänner där ute i cyberrymden!

Ännu ett år har passerat och då kan man ju om man känner för det tänka tillbaka på året som gått och blicka framåt på det som komma skall. Låter lite uppstyltat kanske, men jag tänkte här berätta om året som gått, de delar som inte varit synliga här på bloggen.
2011 började med huvudvärk, sedan kom influensan och ännu mera huvudvärk. Ibland har jag yppat lite om det här men inte vad som hände sedan.

Trädgården årets sista dag.

För att göra en lång historia lite mer koncentrerad kan jag säga att jag varit hemma från jobbet sedan slutet av maj. Jag märkte en dag när jag körde bil i jobbet att jag körde någon slags vinglig vänstertrafik istället för som brukligt är att hålla sig på den högra halvan av landsvägen. Ett telefonsamtal till neurologmottagningen (dit jag var remitterad och precis hade varit på mitt första läkarbesök) resulterade i att jag fick åka hem och stanna där.
Och inom hemmets väggar (inkl trädgården) har jag sedan hela sommaren befunnit mig. Bilkörning har varit uteslutet och bilåkning har varit en pers då jag mått illa och varit yr samt den halvsidiga huvudvärken som fanns där hela tiden.

En fastfrusen ogrästuva i dammen.

I slutet av sommaren kunde man konstatera att jag ådragit mig den för mig okända sjukdomen Idiopatisk Interkraniell Hypertension. Alltså för högt tryck i den vätska som ryggmärg och hjärna "simmar" i. Därav huvudvärken, yrseln och illamåendet. Det vill säga ingen tumör och ingen annan hemsk neurologisk sjukdom, vilket i sig var skönt!
Det finns dessutom läkemedel som sänker trycket, men det var som att lära sig äta rävgift när det läkemedlet skulle introduceras i min kropp. Jag låg utslagen i några veckor och min Make som hela sommaren förutom sina egna typ 200%-iga arbetstid även fått sköta inköpen och alla transporter av mig till läkare och undersökningar fick nu även ta sig an matlagningen.
Men när rätt dos var nådd och kroppens system vant sig började jag faktsikt må rätt skapligt. Om man jämför med hur det varit vill säga. Så nu var det bara att bygga upp kroppen igen med att orka stå och laga mat utan pauser, sedan korta långsamma promenader och faktiskt försöka intressera sig för vad som hände även utanför mitt synfält.

Fastfrusna björklöv.

Det som också krävs för att få "bukt" med IIH är viktnedgång. Då man som jag varit överviktig sedan barnsben och bantat mer än en gång (för att uttrycka sig milt) blev det en remiss för att göra en gastric by pass operation. Den gjordes nu i december så julmaten blev det inga stora portioner av om man säger så.
Men nu när vi kommer över krönet till nästa år så är det dags att i mitten av januari återgå till arbetet. Om än på låg procentsats först, men ändå! Från att ha varit så utslagen som jag var i somras till att börja jobba igen är för mig helt fantastiskt!!!
Så det som kan verka som ett deprimerande inlägg är faktiskt inte det för mig, för nu har jag tagit mig igenom så mycket, medicinen fungerar och jag har fått göra magoperationen som ska hjälpa mig att gå ner i vikt och kunna behålla den lägre vikten också!

Rimfrost på gräset.

Ni som kikat in på min bildblogg vet att jag fotograferat en hel del under året. Så fotandet och redigerandet av bilderna har varit det som hjälpt mig igenom många dagar och även att se det fina ute i naturen och inte bli helt ingrodd i mina egna tankar och känslor.

Nu önskar jag er alla ett riktigt välsignat år!

Kramar från Bonnfrua